Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bouillon, en skogig bergssträcka i Ardennerna - Bouillon, Fr., ett slags köttsoppa. Jfr Buljong - Bouillon, Gottfrid af - Bouilly, Jean Nicolas - Boulainvilliers, Henri de - Boulanger, Louis - Boulaner, Gustave Rodolphe Clarence - Boulangerit, miner. - Boulay de la Meurthe, Antoine Jacques Claude Joseph - Boulay de la Meurthe, Henri - Boulbon, Raousset de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det öfriga Luxemburg och införlifvades 1837
med Belgien. Hufvudorten är staden Bouillon,
belägen vid floden Semoi, icke långt från Sédan.
Omkr. 2,800 innev.
Bouillon [boujå’ng], Fr., ett slags köttsoppa.
Jfr Buljong.
Bouillon [boujå’ng], Gottfrid af, en af de
förnämste anförarna i första korståget. Se
Gottfrid.
Bouilly [bouji], Jean Nicolas, fransk
dramatisk författare, f. 1763, d. 1842, var först
advokat i Paris, men egnade sig sedan helt och
hållet åt författareverksamhet. 1790 uppträdde
han med ett dramatiskt försök, Pierre le grand
(med musik af Grétry), hållet i revolutionär anda.
Såsom municipaltjensteman och allmän åklagare
under revolutionen iakttog han hofsamhet och
verkade ifrigt för införande af folkskolor i
Frankrike. De mest framstående bland hans
dramatiska arbeten äro l’Abbé de l’Epée (1795;
"Abbé de l’Epée eller Den döfve och dumbe",
1801), René Descartes (1796; "Descartes",
öfv. af J. D. Valerius, 1802), Les deux
journées, ou le porteur d’eau (1800, med musik af
Cherubini; "Vattendragaren", öfversatt af E. U.
Nordforss, 1803), Fanchon la vielleuse (1803;
"Fanchon eller lyrspelerskan", 1822, med musik
af Himmel), Une folie (1803; "Målaren och
modellerna", 1804, med musik af Méhul;
"Ungdom och dårskap eller list mot list", 1814,
med musik af Du Puy), Le désastre de
Lisbonne (1804), Madame de Sévigné (1805),
Léonore, ou l’amour conjugal (1804, "Fidelio",
1832, med musik af Beethoven) samt L’intrigue
aux fenêtres ("Intrigen i fönstren", 1807, med
musik af N. Isouard). Dessutom författade B.
en mängd skrifter för ungdomen, bl. a. de i
flere land vid undervisningen i franska mycket
använda Contes à ma fille (1809) och Conseils à
ma fille (1811). Hans arbeten ega en sund moral,
men vanprydas af en tillgjord känslosamhet.
Boulainvilliers [-längvilie], Henri de, fransk
historieskrifvare, f. 1658, d. 1722, kom genom
studium af sin familjs stamträd att egna sig åt
historiska forskningar i allmänhet. Hans många
och digra verk, af hvilka få blifvit tryckta, äro
genomträngda af den djupaste beundran för
feodalväsendet, hvilket B. karakteriserar såsom
"menniskosnillets mästerverk". Men jämte
paradoxerna påträffar man i hans verk ofta
snillrika idéer. Bland hans skrifter må nämnas
Histoire de l’ancien gouvernement de France
(1727), Abrégé chronologique de l’histoire de
France (1733) och Histoire de la pairie de
France et du parlement de Paris (1753).
Boulanger [-angsje], Louis, fransk
historiemålare, f. 1806 i Vercelli (Piemont), blef 1860
direktör för konstakademien i Dijon och dog
1867. Han var Devérias lärjunge och räknades
länge såsom en af den romantiska skolans mest
framstående representanter. Allmänt bekanta
äro hans illustrationer till Victor Hugo, hans
intime vän, i hvars sällskap han gjorde flere
studieresor. Äfven till många bland sina
målningar hemtade han stoffet ur dennes samt ur
Shakespeares, Chateaubriands m. fl. skalders
dikter. De mest kända af hans taflor äro
Mazeppa (1828), Petrarcas triumf, Romeo, som
köper gift och Macbeth.
Boulanger [-angsje], Gustave Rodolphe
Clarence, fransk historiemålare, f. 1824 i
Paris, började sina studier hos Jollivet och
Delaroche samt utbildade sig vidare i Rom. Han
behandlar hälst scener ur antikens (husliga) och
österlänningarnas lif. Bland hans mera kända
verk må nämnas Caesar vid Rubicon, Lucretia,
Lesbia, Kabyler, Ryttare i Sahara samt
dekorationer till danssalen i Nya operan i Paris.
Boulangerit [-angsjerit], miner., ett efter den
franske mineralogen Boulanger uppkalladt
mineral, sammansatt af bly, antimon och svafvel
samt med formeln Pb3 S6 Sb2. Det bildar
blygrå, tätt hopfogade nålar af 6,0 egentl. vigt.
Detta mineral finnes hos oss vid Nosa fjäll i
Lappland och i Sala grufva. Utomlands finnes
det på flere ställen. P. T. C.
1. Boulay de la Meurthe [-lä dö la mö’rt],
Antoine Jacques Claude Joseph, fransk
statsman, f. 1761, egnade sig åt advokatyrket
och slöt sig till revolutionen, men måste såsom
moderat hålla sig dold under skräckväldet.
Efter Robespierres fall (1794) blef han president
för öfvertribunalet i Nancy, utnämndes sedan
till offentlig åklagare i depart. Meurthe och
blef 1797 medlem af "de femhundrades råd".
Der uppträdde han såväl mot jakobinismen som
mot direktoriets despotism och blef snart själen
i det konstitutionella partiet. Öfvertygad om
direktorialregeringens skadlighet, understödde
han statskuppen af d. 18 Brumaire år III (d.
9 Nov. 1799), efter hvars verkställande han blef
president i den legislativa afdelningen af
statsrådet. Såsom sådan hade han en väsentlig
andel i affattandet af "Code civil". Några år
derefter fick han i uppdrag att utreda frågan om
de under revolutionen konfiskerade godsen och
fullgjorde detta svåra uppdrag på ett utmärkt
sätt. 1813 upphöjdes han i grefligt stånd och
invaldes i regentskapsrådet, i hvilket han yrkade,
att kejsarinnan skulle försvara Paris till det
yttersta. Under de "hundra dagarna" skötte
han, tillsammans med Cambacérès,
justitiedepartementet. Efter slaget vid Waterloo (1815)
genomdref han såsom deputerad Napoleon II:s
erkännande och öfvertog justitiedepartementet i
regeringskommissionen. Efter den andra
restaurationen (1815) blef han förvisad från Frankrike
och förd till Tyskland, hvarest han vistades till
1819, då han återvände till fäderneslandet. Död
1840. Bland hans många politiska skrifter är
Tableau des règnes de Charles II et de Jacques
II (1818) den vigtigaste.
2. Boulay de la Meurthe [-lä dö la mö’rt],
Henri, den förres son, fransk statsman, f. 1797,
d. 1858, var 1837–48 medlem af
deputeradekammaren och främjade verksamt åtskilliga
sociala förbättringar. 1848 blef han invald i
nationalförsamlingen, och 1849 utsågs han till
dennas vicepresident, men efter statskuppen
1851 afskedades han från nämnda befattning.
Boulbon [-bå’ng], Raousset de, grefve,
fransk-amerikansk äfventyrare, f. omkr. 1810 i
Avignon, förstörde sin förmögenhet i Paris, lät
sedan värfva sig för fälttåget i Alger och begaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
