Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breda, John Fredrik von - Bredablick, Fornn. Breiðablik, Nord. mytol., Balders boning. Jfr Glitne - Bredahl, Christian Hviid - Bredal, Ivar Frederik - Bredared, socken i Elfsborgs län - Bredared, socken i Hallands län - Bredaryd, socken i Jönköpings län - Bredberg, Bengt Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på stor begåfning. Umgänget med en tidigt
förfallen broder förde äfven denne in på
förderfvets bana, och han gick derigenom förlorad för
konsten. Död i Stockholm 1835. Flere taflor
af honom, bland dem åtskilliga större allegoriska
kompositioner, syntes på utställningar under
1810-talet. -rn.
Bredablick, Fornn. Breiðablik, Nord. mytol.,
Balders boning. Jfr Glitne.
Bredahl, Christian Hviid, dansk skald, f.
1784, blef student 1801 och beredde sig
derefter att blifva prest, men ändrade snart sin
afsigt, enär han ej fann sig tillfredsställd af
teologiens läror. Han begynte dock ej på något
annat studium, och snart bragte honom en
olycklig kärlek till beslutet att helt och hållet
bryta med vetenskapen och "slentre livet
igjennem". Ett friskt lif på landet bidrog likväl att
rycka honom ur tungsintheten. Denna skaffade
sig äfven ett aflopp i poetiskt författareskap,
hvilket han i all hemlighet idkade. Först 1819
framträdde han med början af ett literärt
arbete, Dramatiske scener, hvaraf 1819–33 sex
delar utkommo. Detta hans förnämsta verk
vittnar om en kraftig och originel
skaldeindividualitet, genomträngd af det mest glödande hat
till våld och orätt, förgylld uselhet och
konventionell elände. Kompositionen i dessa "scener"
är högst bristfällig, men diktionens kraft och
storslagenhet samt tankarnas djup och skönhet
påminna om Shakspeare. B:s arbeten gjorde
likväl ingen lycka hos samtiden, som icke fattade
hans sångmös egendomligheter. Utom "scenerna"
och några smärre polemiska dikter författade
B. dramat Sultan Mahmuds pilgrimsgang (1847)
och tragedien Knud Svendsön, hvilken 1849
uppfördes på kungliga teatern i Köpenhamn,
men utan att göra någon lycka. B. framlefde
sitt lif i den största fattigdom och måste, för
att kunna lifnära sig och de sina, förrätta de
gröfsta drängsysslor på en af honom
arrenderad liten bondgård i närheten af Sorö. Död
1860.
Bredal, Ivar Frederik, dansk kompositör,
f. 1800 i Köpenhamn, var F. Kuhlaus lärjunge,
hvaraf också hans arbeten bära tydliga spår.
1832 skref han det med bifall mottagna
sångspelet Lucia di Lammermoor, till text af H. K.
Andersen, och 1834 Guerillabandet, till ord af
Overskou, hvilket gjorde ännu större lycka.
Sedermera inskränkte han sig till mindre
kompositioner. B. var mycket tidigt en skicklig
altfiolist. 1850 blef han kormästare vid
kungliga teatern i Köpenhamn. Död 1864.
Bredared. 1) Socken i Elfsborgs län, Vedens
härad. Arealen 7,311 hekt. (14,809 tnld). 21 1/4
fm. mtl. (enligt 1825 års jordebok). 1,431 innev.
(1876). Jämte Hedared och Sandhult, Tämta
och Vänga utgör B. ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Skara stift, Åhs kontrakt. – 2)
Socken i Hallands län, Tönnersjö härad.
Arealen 16,061 hekt. (32,534 tnld). 49 1/4 fm. mtl.
(enl. 1825 års jordebok). 1,821 innev. (1876).
Regalt pastorat af 3:dje kl., Göteborgs stift,
Laholms kontrakt. – Breared, såsom namnet
också skrifves, är felaktigt. 1402 kallades
socknen Bredharydh.
Bredaryd, socken i Jönköpings län, Vestbo
härad. Arealen 7,928 hekt. (16,059 tnld). 30
ofm., 24 1/4 fm. mtl. 1,458 innev. (1876). Annex
till Forsheda, Vexiö stift, Vestbo kontrakt. B.
är rikt på fornlemningar.
Bredberg, Bengt Gustaf, kemist och
metallurg, föddes d. 6 Juni 1797 på Underås
vid Göteborg, blef 1810 student i Upsala, der
han 1815 tog hofrättsexamen och 1816
bergsexamen. 1817 blef han bergsvärdie i Sala och
erhöll 1824 bergmästare-titel med tur och
befordringsrätt. Från sistnämnda år till 1831
hade han flere förordnanden som lärare vid
Falu bergsskola. 1836–49 var han bergmästare
i Nya kopparbergets distrikt. 1835–42 var
han, i egenskap af s. k. aktie-egande direktör,
ledamot i Göta kanals direktion, och under en
del af 1840 var han ordförande i direktionen samt
vid de vigtiga bolagsstämmor, då Motala
verkstad skildes från kanalverket. 1831 valdes han till
ledamot af Vetenskaps- och vitterhets-samhället
i Göteborg och 1842 till ledamot af
Vetenskaps-akademien. Död i Valdemarsvik d. 4 Dec. 1873.
– B. förvärfvade sig ett särdeles framstående
namn i metallurgien, i synnerhet hvad beträffar
tillgodogörandet af de hos oss s. k. ädla
metallerna (silfver, koppar, nickel). Han var den
förste, som i Sverige med allvar tillämpade den
kemiska teorien vid dessa malmers smältning.
Under sin tjenstgöring i Sala gjorde han flere
vigtiga förbättringar i silfversmältningen,
särskildt genom sina undersökningar af släggornas
sammansättning. Äfven genom undersökningen
af vaskningsförlusterna, bekantgjord i af
handlingen "Om aftersortering", gjorde han denna
process vigtiga tjenster och förvärfvade ett
välförtjent anseende jämväl vid de tyska
bergverken på Harz och i Sachsen. Under den tid
B. var bergmästare i Nya kopparberget,
återupptogos (1838) till följd af hans initiativ de
sedan många år ödelagda Ljusnarsbergs
koppargrufvor, och koppartillverkningen sattes åter
i gång, till stor båtnad för bergslaget. Sin
största ryktbarhet förvärfvade emellertid B.
genom sina åtgöranden vid Åtvidabergs
kopparverk, der han 1844–50 var anställd för att
sköta smältningarna. Genom ett fullständigare
utbringande af den i malmen befintlige kopparn,
men framför allt genom tillgodogörande af de
svafvelmetaller (s. k. skumnas), hvilka funnos
i de gamla slaggvarpen, lyckades han inom
kort uppdrifva koppartillverkningen från 4,000
till 12,000 ctr om året (1 ctr = 42,5 kilogr.).
Angående den B. genom kontrakt tillförsäkrade
högst betydliga vinsten af den ökade
koppartillverkningen började egaren af Åtvidaberg mot
honom en process, som på den tiden väckte
mycken uppmärksamhet, men som genom
kompromiss afgjordes till B:s fördel. – Redan
under vistelsen på Åtvidaberg inköpte B.
Valdemarsviks kopparverk och Tångö grufvor, på
hvilka han dock genom dåliga konjunkturer och
olyckliga affärsförbindelser förlorade sin
förmögenhet. Under 1850- och 1860-talen biträdde
han dessutom med smältningarna såväl vid
Klefva nickelverk som vid Gustafs och Karlbergs
kopparverk. Under det sista tiotalet af sin lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
