- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1087-1088

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bredberg, Bengt Gustaf - Bredberg, Henrik Vilhelm - Bredd, Latitud - Bredd, Fartygsbredd, skeppsb. - Brederode, Henrik, grefve van

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var han hufvudsakligen sysselsatt med
utgifvandet af sina Metallurgiska anteckningar
(1863–69), i hvilka han redogör för sina
förbättringar i de olika metallernas tillgodogörande.
Af de öfriga skrifter, som B. utgaf, äro de flesta
införda i Vet.-akad:s Handl., näml. Försök att
bestämma den kemiska sammansättningen hos
de vid smältprocesser i stort bildade slagger

(1823), Försök att bestämma den kemiska
sammansättningen hos de vid smältprocesser i stort
bildade metalliska svafvelföreningar
(1828),
Om kiselsyrans användande vid koppargarning
(1842), och Om nickelprocessen vid Klefva (i
öfversigten af nämnda Handlingar för 1851). I
Jernkontorets Annaler för 1827 finnes den af
B. författade afhandlingen Om aftersortering.
De flesta af dessa skrifter äro i öfversättning
införda i åtskilliga utländska tekniska
tidskrifter: Erdmanns "Journal für chemie",
Poggendorffs "Annalen", Karstens "Archiv", Hartmanns
"Journal" m. fl. C. A. D.

Bredberg, Henrik Vilhelm, ämbetsman,
föddes i Stockholm d. 15 April 1819, blef
student i Upsala 1837, tog juris kandidatexamen
1843, hvarpå följde anställning i
justitierevisions-expeditionen, Svea hofrätt och Stockholms
rådhusrätt. Under de närmast följande åren
tjenstgjorde han dels i juridiska ämbetsverk,
dels såsom amanuens i Akademien för de fria
konsterna (1844–48), såsom
öfverintendents-ämbetets sekreterare (förordnad 1846, utnämnd
1848, afsked 1858) och såsom sekreterare och
kamererare vid komitén för uppbyggandet af
Nationalmuseum (1846–50). 1852 var han
adjungerad ledamot i Svea hofrätt och
befordrades s. å. till kopist i
justitierevisionsexpeditionen. 1853 och följande år hade han flere
gånger förordnanden såsom revisions-sekreterare,
och 1856 blef han expeditionschef i
finansdepartementet. 1860 utnämndes han till
konsultativt statsråd. Under en nära fjortonårig
utöfning af detta ämbete innehade B. vid många
tillfällen förordnande att förestå chefsämbetet i
alla statsdepartementen, utom landtförsvars- och
sjöförsvarsdepartementen. En länge sväfvande
och på diplomatisk väg ofta behandlad fråga,
huruvida någon del af den statsskuld, som
Sverige på 1700-talet åsamkade sig i
Nederländerna, återstode att betala, fick genom B:s
utredning och på hans föredragning en, såsom
det synes, slutlig lösning. Vid alla riksdagarna
under sin statsrådstid hade han, jämlikt 46 §
i Riksdagsordningen, konungens förordnande att
ombesörja de meddelanden, hvilka riksdagens
utskott ega att begära af ämbetsmän eller
allmänna verk. Alla Karl XV:s trontal lära vara
författade eller öfverarbetade af honom. Äfven
för officiösa tidningsuppsatser anlitade
regeringen ofta hans skickliga hand. 1874
utnämndes han till president i Kammarrätten. Samma
och nästföljande år deltog han såsom
ordförande i den s. k. löneregleringskomiténs
arbeten beträffande hofrätterna och
Kammarkollegium. 1875 blef han ordförande i direktionen
för Civilstatens pensionsinrättning och 1876
ordförande i direktionen öfver Seminarium för
bildande af lärarinnor samt ledamot i Nya

elementarskolans direktion. – Någon gång,
särdeles i sina yngre år, framträdde B. som
författare i bunden stil, men af hans dikter äro
ytterst få offentliggjorda. Efter en längre tids
svår sjukdom afled han i Stockholm d. 10 Dee.
1877.

Bredd, Latitud. 1. En orts geografiska
bredd
eller polhöjd är den vinkel, som
lodlinien, d. v. s. en mot jordytan vinkelrät linie,
bildar med eqvatorns plan. Bredden kallas
nordlig eller sydlig, allt efter som orten är
belägen norr eller söder om eqvatorn.
Benämningen polhöjd har uppkommit derigenom att
den geografiska bredden är lika med
verldspolens höjd öfver horisonten, hvarför endast
en mycket enkel astronomisk observation är
nödig för bestämmandet af bredden.
Tillsammans med geografisk längd (longitud) utgör
bredden ett s. k. "koordinatsystem", hvarför
angifvandet af dessa båda qvantiteter är
behöfligt och tillräckligt för bestämmandet af en
orts läge på jordytan. – 2. En orts
geocentriska bredd
är den vinkel, som en från orten
till jordens medelpunkt dragen rät linie bildar
med eqvatorns plan. Den geocentriska bredden
är vid eqvatorn och polerna lika med den
geografiska (d. v. s. 0° och 90° n. eller s.), men
vid alla andra ställen mindre. Geocentrisk bredd
har betydelse endast såsom hjelpqvantitet i
astronomiska och nautiska räkningar. – 3.
Astronomisk bredd, en stjernas vinkelafstånd från
ekliptikan. Detta afstånd mätes med en genom
ekliptikans poler och den ifrågavarande
himlakroppen lagd storcirkelbåge. Bredden är 0° för
en stjerna, som befinner sig i ekliptikan (således
alltid för solen), och 90° för en stjerna i någon
af hennes poler. Stjernornas bredd kallas nordlig
eller sydlig, allt efter som de befinna sig på
nordpols- eller sydpols-sidan om ekliptikan.
Bredden och längden (longituden) bilda ett
koordinatsystem för bestämmandet af en stjernas
läge på himmelen. E. J.

Bredd, Fartygsbredd, skeppsb. Bredden
af ett fartyg mätes, vare sig det är bygdt af
trä eller jern, på insidan af bordläggningen, på
det spant, der fartyget är bredast. Detta spant
kallas nollkryss-spant eller, vanligast,
nollspant. Om bredden mätes på det ställe, der
spantet är bredast, får man fartygets största
bredd, och om mätningen sker i vattenlinien, får
man fartygets s. k. "bredd i vattenlinien". (Jfr
Hufvuddimensioner). Största breddlinien,
äfven kallad högsta bredden, är en dubbelböjd
kroklinie, som går genom de punkter, i hvilka
spanten hafva sin största bredd. Fordom
uppdrogs denna linie i både sido-, plan- och
spantritningen. J. G. B.

Brederode, Henrik, grefve van B.,
nederländsk statsman och frihetshjelte, f. 1531, d.
1568. I spetsen för 300 adelsmän
öfverlemnade han 1566 till ståthållarinnan Margareta
en böneskrift, i hvilken petitionärerna anhöllo
om inkvisitionens afskaffande. Då Margaretas
minister Barlaimont med anledning deraf kallade
honom och hans politiska vänner för tiggare
(gueux), gjorde B. detta ord till ett hedersnamn
för sitt parti. (Se Geuser.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:52:46 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free