Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brelin, Nils - Brembo, biflod till Adda, i Lombardiet - Bremen, tysk fristat - Bremen, staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han 1736 sistnämnda befattning och begaf sig
åter på resor. Vid sin återkomst till Sverige,
1739, invaldes han i Vetenskaps-akademi en och
fick s. å. Bolstads pastorat i Karlstads stift. 1749
blef han teologie licentiat i Wittenberg och 1750
svensk teologie doktor. Död 1753. B. var
utrustad med ypperliga mekaniska anlag. En stor
del af hans rön och uppfinningar äro beskrifna
i Vetenskaps-akademiens Handlingar.
Brembo, biflod till Adda, i Lombardiet.
Bremen. 1. Tysk fristat, belägen vid
nedre Weser, omgifven af preussiska prov.
Hannover och storhertigdömet Oldenburg. Arealen
256,7 qv.-kilom. (4,6 qv.-mil). 142,645 innev.
(1875). Området består af staden B. samt
landtdistrikten Vegesack och Bremerhafen, med
städer af samma namn. Klimatet är mildt, men
fuktigt. Sjöfart och handel äro de förnämsta
näringskällorna. Befolkningen, som hör till den
nedersachsiske stammen, talar den plattyska
munarten och är öfvervägande protestantisk.
Författningen (af d. 21 Febr. 1854, revid. d. 17
Nov. 1875) är moderat demokratisk. Lagstiftande
makten utöfvas af senaten (som tillika är
magistrat) och borgerskapet. Den förra består af 18
ledamöter. Vid ledighet föreslår denna
myndighet sjelf nya medlemmar, hvilka borgerskapet
väljer bland de föreslagne. Senaten utser inom
sig tvänne borgmästare (för två år), af hvilka
hvardera är president för ett år. Borgerskapet
är en representation af 150 på 6 år valda
ledamöter, af hvilka staden B. utser 122 och
landtdistrikten de öfrige. Denna myndighet har
beskattningsrätten. I spetsen för de särskilda
förvaltningsgrenarna stå deputationer af senatorer
och borgare. "Den fria hansestaden B." (detta
är statens officiella namn) är medlem af tyska
kejsareriket. Den har en röst i förbundsrådet
och sänder en fullmäktig till tyska riksdagen.
Staten har sedan 1867 ej uppställt någon
särskild militärkontingent, utan dess värnepligtige
ingå i den preussiska hären. Störste delen af
statens område – 190 qv.-kilom. (3,5 qv.-mil)
med 126,151 innev. – tillhör icke Tyska rikets
tullområde, utan bildar en frihamn. Budgeten
för 1876 upptog statsinkomsterna till 12 mill.
riksmark (10,666,680 kr.) och utgifterna till
samma summa; statsskulden utgjorde Jan. 1877
83 1/4 mill. riksmark (73 1/4 mill. kr.).
2. Staden B. ligger på en öppen slätt vid
Weser, 100 kilom, (nära 14 mil) från dess
utlopp. 102,376 innev. (1875). Han är delad i
Altstadt och Vorstadt, på flodens högra sida,
samt Neustadt, på den venstra. Staden har 11
kyrkor, bl. a. domkyrkan med en krypta
("Bleikeller"), Ansgariikyrkan och Vårfrukyrkan
(Liebfrauenkirche). Andra märkliga byggnader äro
det i götisk stil i början af 1400-talet byggda
rådhuset (med den ryktbara "Rathskeller"),
"Schütting" (köpmansskråets gamla gillehus) och
börsen. På ett af stadens torg står en af
Fogelberg modellerad staty af Gustaf II Adolf. (Denne
stod, gjuten i München, var ursprungligen
afsedd för Göteborg; men det skepp, på hvilket
han skulle öfverfraktas till Sverige, förliste i
Nov. 1851 vid Helgoland, och de personer, som
upptogo densamma, begärde så dryg
bergarelön, att man i Göteborg ansåg fördelaktigare att
beställa en ny afgjutning. Den bergade statyn
såldes sedan på auktion i Bremen och
inropades af några borgare, som skänkte den till
staden.) I B. finnes en betydande industri; der
tillverkas cigarrer (1868 exporterades för 1,954,451
kr., men exporten har sedan dess minskats),
gjutgods, maskiner, öl, kläde m. m. B. förmedlar
större delen af Tysklands handel med Förenta
staterna och gör äfven betydande affärer på
Ryssland och Skandinavien. Importen uppgick
1876 till omkr. 390,000,000 kr., exporten till
omkr. 371,000,000 kr. Denne stad är Tysklands
störste marknadsplats för rå-bomull och näst
Antwerpen Europas mest betydande
importhamn för petroleum. 1876 bestod
handelsflottan af 245 sjögående fartyg med en drägtighet
af 182,112 tons. 1875 var antalet ingående
fartyg 2,046 och utgående 2,236. B. har en lång
tid varit Tysklands förnämsta utvandringshamn,
men har sedan 1873 stått tillbaka för Hamburg.
1876 befordrades från B. 21,665 emigranter,
och summan af utvandrare, som 1832–76 togo
sin väg deröfver, utgjorde 1,477,339.
B:s namn förekommer i historien, nämligen
under formen Bremon, första gången 788,
hvilket år Karl den store der upprättade ett
biskopsdöme. I handlingar från senare tider bär
staden namnet Brema. Till 934, då B. kom
under biskopens höghet, styrdes det af en
kunglig ämbetsman. Det erhöll dock småningom
så många friheter, att det 1276 kunde inträda
i Hanseförbundet. Under 1400-talet löstes det
från nästan allt beroende af biskopen och
började anses som en fri riksstad. Reformationen
fann gynsamt mottagande, och staden kämpade
tappert för både sin religiösa och sin politiska
frihet. Den senare bragtes dock i fara, sedan
det omgifvande biskopsstiftet i början af
1600-talet råkat i starka händer och genom
Westfaliska freden (1648) kommit i Sveriges ego.
Enär staden saknade hemul för sin egenskap af
fri riksstad – först 1646, vid ryktet om
stiftets afträdande till Sverige, hade den för 100,000
fl. (175,000 kr.) utverkat ett kejserligt fribref
åt sig –, blef förhållandet mellan B. och
svenska kronan oklart och spändt. Sverige hade
visserligen i nämnde fred förbundit sig att
lemna B:s gamla kyrkliga och politiska fri- och
rättigheter oantastade, men gjorde dock
sedermera anspråk på en viss öfverhöghet (det
fordrade bl. a. att få inlägga en besättning i
staden). När B. likväl uppträdde som sjelfständig
riksmedlem, uppstodo tvister, som 1665 ledde
till en krigsförklaring af Karl XI:s
förmyndareregering. Svenskarnas mening var dock icke
så mycket att betvinga B. som att skaffa sig en
antaglig förevändning att i Tyskland hålla en
stridsfärdig här – som ett lockbete för
subsidiebringande allianser – under en tidpunkt af
diplomatiska förvecklingar. Också kom det ej
till någon egentlig träffning i detta krig,
hvilket i historien är kändt under namnet
Bremiska kriget. Tvistefrågorna mellan staden och
Sverige blefvo icke lösta. Men huset Hannover,
till hvilket Sverige 1719 afträdt hertigdömet
Bremen, erkände 1731 stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
