- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1131-1132

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bring, Ebbe Gustaf - Bringetofta, socken i Jönköpings län - Brinkebergs kulle, en höjd nära Vänersborg, invid Karl Gustafs slussar, i kanalen Karls graf - Brinkman (Brinckman), Karl Gustaf von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till prost öfver egna församlingar. 1839–47
förestod han nästan oafbrutet olika
professorsämbeten i den teologiska fakulteten, och 1848
utnämndes han till professor i pastoralteologi,
hvilken befattning han innehade, äfven sedan
han 1856 blifvit domprost i Lund, tills han
1861 utnämndes till biskop i Linköping. 1860
blef han teologie doktor. 1870 uppfördes han
i andra rummet på förslag till ärkebiskop.
Såsom fullmäktig för Lunds stift var han 1853
och 1856 ledamot af presteståndet, i hvilket han
1862–63 och 1865–66 hade plats såsom
sjelfskrifven ledamot. Under den första af dessa
riksdagar var han ledamot af presteståndets
enskilda utskott (pastoralafdelningen), under den
andra och tredje af lagutskottet samt under den
fjerde af konstitutionsutskottet. – Vid
kyrkomötena 1868 och 1873 var han vice ordförande
samt ledamot af kyrkolagsutskottet. B. har
jämväl varit ledamot af flere komitéer: för
utarbetande af förslag till nya predikotexter (1850),
för omarbetande af kyrkohandboken och
katekesen (1852) samt för utarbetande af ny katekes
(1869 och 1875). Konung Oskar II:s tre äldste
söner äro af honom beredda till sin första
nattvardsgång. Som biskop har han hållit tre
prestmöten (1862, 1868 och 1874) samt ett betydligt
antal visitationer, och som eforus har han med
intresse varit verksam för elementarläroverken i
sitt stift. B. är en af de förnämste målsmännen
för den strängt lutherskt kyrkliga (s. k.
högkyrkliga) riktningen i vårt land. Sin
ståndpunkt i detta afseende har han angifvit
företrädesvis genom sina uttalanden, om kyrkans
begrepp samt om prestämbetets och
nyckelmaktens betydelse i den kyrkliga organismen.
De frikyrkliga sträfvandena, icke minst den
ensidigt subjektivistiska lifsåskådning, som i
kyrkohistorien betecknas med ordet pietism, hafva i
honom städse haft en afgjord motståndare, hvilket
dock ej hindrat honom att visa aktning och
tillgifvenhet, stundom måhända t. o. m. en viss
undfallenhet, för dem, som kunna anses för
pietismens anhängare. Äfven i politiska frågor
har han hållit sig på den konservativa sidan.
Tillsammans med H. M. Melin utgaf B.
1841–42 "Teologisk qvartalsskrift" samt, i förening
med A. N. Sundberg och V. Flensburg,
1855–64 "Svensk kyrkotidning". I dessa tidskrifter
finnas flere bidrag af B:s hand. Bland hans
öfriga skrifter må nämnas: Om det kyrkliga
perikopsystemet
(1851), Högmessopredikningar
(1862) och Kyrkotukten enligt svenska kyrkans
gällande ordning
(1865).

Bringetofta, socken i Jönköpings län, Vestra
härad. Arealen 11,752 hekt. (23,805 tnld). 47 1/8
ofm., 37 1/2 fm. mtl. 1,746 innev. (1876). Jämte
Ljunga och Hylletofta utgör B. ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift, Vestra härads
kontrakt.

Brinkebergs kulle, en höjd nära Vänersborg,
invid Karl Gustafs slussar, i kanalen Karls
graf
.

Brinkman (Brinckman), Karl Gustaf von,
skriftställare, föddes på Nacka vid Stockholm
d. 24 Febr. 1764. Hans uppfostran fick redan
från början en strängt religiös riktning, och

fadern, som ämnade honom till missionär,
skickade 1775 sin elfvaårige son till den
klosterlika herrnhutska uppfostringsanstalten i Niesky
(Sachsen). Der vistades han till slutet af 1782
under ett ifrigt studium af de klassiska språken
och flyttades derifrån till evangeliska
brödraförsamlingens seminarium i Barby, hvarest han
tillbragte nära tre år, sysselsatt med teologiska
och andra studier. Under hela den tid han
tillbragte på dessa anstalter var han
underkastad ett tvång, som var nära att störta honom
i förtviflan. "Mer än tio år bortträlades under
förhållanden, som egentligen voro beräknade
att genom ett missförstådt religionsnit qväfva
det andliga lifvets både frihet och glädje." 1786
gjorde han ett besök hos sin fader, som icke
ville lyssna till hans böner att få välja en
annan bana och som derför nödgade honom att
i Juli 1787 återvända till Barby. Der kom han
emellertid nu till full klarhet med sig sjelf, bröt
fullständigt med fadern och begaf sig till Halle
för att studera filosofi samt stats- och
språkvetenskap. 1789 besökte han universiteten i
Wittenberg, Jena, Leipzig, Weimar och Berlin.
I sistnämnde stad, der vid denna tid en
nyvaknande entusiasm för literaturen börjat gripa
alla samhällsklasser, infördes han i de
förnämste literäre kretsarna och spelade sjelf en
framstående rol. På hösten 1790 reste han
tillbaka till fäderneslandet och blef 1791, efter
att hafva i Upsala aflagt kansliexamen, utnämnd
till andre sekreterare i kabinettet för utrikes
brefvexlingen. Ehuru hans ställning hemma
var ganska tillfredsställande, längtade han att
återse vännerna i Berlin och fick denna önskan
uppfylld, då han i Maj 1792 utnämndes till
legationssekreterare i nämnde stad, under envoyén
v. Carisien, efter hvars död (1794) han förestod
legationen till 1796. Under dessa år
studerade han flitigt tillsammans med Gentz,
bröderna Humboldt m. fl. och gjorde bekantskap
med den unga, älskvärda och snillrika Rahel
Levin, som då utgjorde medelpunkten för Berlins
hela förnäma och literära verld. Med henne
förenades han genom en förtrolig och
oupplöslig vänskap och underhöll länge med henne
en flitig brefvexling. Genom de filosofiska
studier han 1796 idkade i sällskap med Fr.
Schleiermacher (som varit hans skolkamrat i Niesky och
Barby och med hvilken han redan då blef
förbunden genom en innerlig vänskap) lyckades
han snart arbeta sig ifrån det religionsgrubbel, i
hvilket han redan som barn blef försänkt. 1797
utnämndes han till legationssekreterare i Paris,
under Staël v. Holstein, och efter dennes
återkallande öfvertog han ensam vården om
legationens angelägenheter. Hans diplomatiska
ställning i Paris var emellertid osäker och
obehaglig, hvadan hemkallandet, 1800, var
kärkommet. 1801 sändes han åter till Berlin, som var
den plats, der han trifdes bäst. Om hans
kärlek till Tyskland och dess folk vittnar bl. a.
ett bref till L. Tieck (1835), i hvilket han kallar
Tyskland sin andes och sitt hjertas rätta
fädernesland. (Se art. Beskow, sp. 390). I Berlin
blef han efter v. Engeströms återkallande, 1803,
chargé d’affaires. Under denna tid inträffade de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free