Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brougham, Henry, lord Brougham and Vaux - Brougham, namn på ett slags tvåsitsiga, täckta åkdon, som fått namn efter statsmannen Brougham - Brouillera l. Bruljera, bringa i oordning, stifta oenighet - Broussais, François Joseph Victor - Broussonetia Vent., bot. - Brouwer, Adriaen - Brouwallia L. bot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skarp opposition mot det nämnda partiet,
men utan att sluta sig till tories. Emellertid
spelade han till en början en så ledande rol i
öfverhuset, att en framstående politiker kunde
säga: "B. är öfverhuset". Men trots det välde
han utöfvade, betraktades han af "lorderna" som
det "röda spöket" – en uppfattning, som
ytterligare stärktes, när han en gång tillät sig
det dristiga yttrandet, att aristokratien med alla
sina borgar och slott, privilegier och
jordegendomar "icke för ett ögonblick kunde uppväga
medelklassen i England". Men småningom
började B:s politiska inflytande att sjunka,
synnerligast som han under de senare årtiondena af
sin lefnad gjorde sig skyldig till ett betänkligt
vacklande i åsigter. Sedan han t. ex. flere
gånger uttalat sig för spanmålslagarnas
upphäfvande, ogillade han 1845 de för detta
ändamål föreslagna åtgärderna, och, i strid med
sina sträfvanden för undervisningens höjande,
satte han sig emot en reform af högskolorna i
Oxford och Cambridge. Revolutionen i
Frankrike 1848 helsade han till en början med
hänförelse, men sedan ändrade han sig och bröt
stafven öfver henne i de skarpaste uttryck.
Oaktadt han 1823 hade kallat Ryssland
frihetens farligaste fiende, prisade han 1850 tsaren
som civilisationens räddare, hvilket dock ej
hindrade honom att 1863 varmt uppträda för
Polen. Mest förvånades man likväl, då han,
slafveriets vältalige motståndare, under
nordamerikanska inbördeskriget (1861–65) vid alla
möjliga tillfällen tog parti för sydstaterna.
Men äfven under denna inkonsekvensernas tid
uppträdde han stundom på ett sätt, som
påminde om hans mest lysande dagar. Särskildt
var detta förhållandet, när han 1864 häfdade
Danmarks rätt. En af hans sista offentliga
handligar var upprättandet af "National association
for the promotion of social sciencc", i hvilken
han ännu 1866 var ordförande. Bland B:s
literära arbeten äro att märka Speeches at the bar
and in parliament (1843), Essay on the british
constitution (1844), Sketches of statesmen at the
time of George III (1839–43), Lives of men of
letters and sciencc who flourished in the time of
George III (1845–46), Experiments and
observations of the properties of light och
Analytical view of Newton’s Principia (1855). B.
utgaf sjelf en samling af sina skrifter under titeln
Critical, historical and miscellaneous works (1857;
ny fullst. uppl. utgafs 1872). The life and times
of Henry lord B., written by himself utkom 1871.
"I den engelska literaturen", säger en af B:s
biografer, "kommer icke hans namn att intaga ett
framstående rum: hans stil är tung, invecklad
och inkorrekt; kompositionen röjer brådska och
vårdslöshet; ingenstädes framträder någon
verklig originalitet i tankarna." Men som politisk
talare och debattör åtnjuter han ett högt
anseende. I afseende på effektrik deklamation,
kraftfull diktion och eldig känsla samt förmåga
att använda åtlöjets och sarkasmens vapen anse
engelsmännen honom för den nyare tidens
störste mästare. Hans snille hade satt honom
i stånd att göra sig hemmastadd i nästan alla
vetenskaper, och särskildt var han stor som
rättslärd. Emellertid saknade han moralisk upp-
höjdhet, och hans excentricitet närmade sig
stundom vansinnets rand, likasom om de
tyglar, med hvilka han styrde sitt eldiga lynne,
hade glidit ur hans händer. Sina senaste år
framlefde han i en villa i närheten af Cannes,
der han dog d. 9 Maj 1868. B. F. O.
Brougham [broum], namn på ett slags
tvåsitsiga, täckta åkdon, som fått namn efter
statsmannen Brougham.
Brouillera l. Bruljera (Fr. brouiller), bringa
i oordning, stifta oenighet. – Brouillerie l.
Bruljeri, oenighet, misshällighet, tvist. –
Broiullon [broujå’ng], utkast, koncept,
köpmanskladd.
Broussais [-sa], François Joseph Victor,
fransk läkare, f. 1772, d. 1838, deltog i de
napoleonska fälttågen i Holland, Tyskland,
Italien och Spanien samt blef 1820 förste
professor vid militärhospitalet "Val-de-grâce" i
Paris och 1832 professor i medicinska
fakulteten derstädes. Han var upphofsman till ett,
efter honom sjelf uppkalladt, medicinskt system,
enligt hvilket alla sjukdomar uppkomma af
lokala och särskildt inflammationsartade
åkommor. B. använde derför ofta bloduttömningar
såsom botemedel. Hans åsigter vunno många
anhängare i Frankrike. Jfr Bloduttömning.
Broussonetia Vent., bot., ett till de tropiska
och subtropiska landen hörande trädslägte af
mullbärsträdens familj. Flere arter, såsom de
brasilianska B. tinctoria Mart. och B.
brasiliensis Mart., innehålla i ved och bark ett gult
färgämne. Barken af de i Japan och Kina
växande B. papyrifera Vent. och B. Kaempferi
Sieb. m. fl. lemnar material till ett slags
papper. Frukterna äro ätliga. O. T. S.
Brouwer [brauer], Adriaen, nederländsk
genremålare, f. 1605 l. 1606 i Oudenaarde
(icke i Haarlem), vistades någon tid i Holland,
måhända äfven i Bruxelles, och blef 1631 l.
1632 medlem af Lukasgillet i Antwerpen, der
han dog 1638. Om hans lefnad känner man
föga, men på goda grunder kan man antaga,
att Houbrakens nedsättande skildring af hans
personlighet är i högsta grad öfverdrifven.
Bevisligen oriktig är H:s uppgift, att B. var en
lärjunge af porträttmålaren Fr. Hals. B. var
en äkta flamländare. Han påverkades af
Bond-Bruegels arbeten och stod under direkt
inflytande af Rubens, till hvilkens vänkrets han
hörde. Hans verk, fulla af humor och
vittnande om ett djupt studium af
menniskonaturen, göra honom till en af Nederländernas
störste genremålare. Oftast skildrade han scener
ur de lägre folkklassernas lif, och dessa hans
framställningar sönderfalla i tvänne grupper:
krogscener, med eller utan slagsmål mellan
bönder, spelare och soldater, samt byfältskärer i
utöfningen af sin konst. De flesta af hans
tämligen sällsynta taflor finnas i München, Berlin,
Dresden, Frankfurt och Petersburg. B. var
äfven kopparstickare och är såsom sådan
representerad i Stockholms nationalmuseum. R-n.
Browallia L., bot., växtslägte af nat. fam.
Solanaceae, kl. Didynamia L., ordn.
Angiospermia. Dit höra B. demissa, med näsrot slankig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
