Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruna färger. Såsom brun målarefärg nyttjas en mängd ämnen - Brunai, rike på den nordvestre delen af Borneo - Bruna juran, geol. - Brun-and, Fuligula ferina, zool. - Brunbäcks färja, belägen i en särdeles vacker nejd vid Dalelfven - Brunck, Richard François Philippe - Brund, socken i Elfsborgs län. Se Brunn - Brundby, socken i Malmöhus län. Se Brunnby - Brundisium l. Brundusium, det forna namnet på den italienske staden Brindisi - Brune, Guillaume Marie Anne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förföljes. Ockra är en af jernoxid färgad lera.
Vad, som äfven kallas manganbrunt och
mineralbister, består af manganoxid- och
superoxidhydrat. Kopparbrunt, eller
hatchettsbrunt, utgöres af ferrocyankoppar.
Till färgning af tyg använder man de två
sistnämnda målarefärgerna samt nedannämnda
blandningar, af hvilka några äfven nyttjas till
målarefärg: anilinbrunt (se Anilinfärger),
bronsbrunt (som består af kampesch, orseille
med jernbeta; det kallas fisett-brunt, om trä
af ung-fustik, Rhus cotinus, användts),
blond-brunt, (garfsyra, upphettad i glycerin och alun
som beta), chokoladbrunt (af persiketräd och
fembock med alunbeta), franskt
chokolad-brunt (quercitron och kampesch med tennsalt
som beta), kanelbrunt (sumak och quercitron
med kampesch och fembock samt alunbeta),
kalifornia-brunt (sumak och orleana med
alun och jernbeta), granatbrunt (rödholz med
kromsyradt kali och vinsyra), maronbrunt
(sumak, kampesch och fembock med sandel samt,
för att åstadkomma en behaglig färgton,
ammoniak), sogabrunt (soga-extrakt med
lerjordshydrat) och relibrunt (fembock och sumak
med kopparvitriol samt efterfärgning med
träfärger).
Enl. kongl. förordn. af d. 7 Jan. 1876 och
Sundhetskollegii kung. af d. 28 Febr. s. å. äro
nedannämnda färger ansedda som giftiga:
hatchetts-brunt, kemiskt kopparbrunt,
mineral-bister, vismutbrunt, kopparbrunrödt och bruna
tjärfärger, när de innehålla arsenik eller andra
giftiga inblandningar. Utan skada för helsan
kunna följande ämnen begagnas: brändt
socker, brändt kaffe, chokolad, katechu, kino och
lakrits. W. C.
Brunai, rike på den nordvestre delen af
Borneo.
Bruna juran, geol., juraformationens mellersta
afdelning, hvilken utgöres af ljus- till
mörkbrun sandsten, omvexlande med lera, märgel
och skifferlera af grå till svart färg. Bruna
juran förekommer i Tyskland, England m. fl.
land. (Se Juraformationen). E. E.
Brun-and, Fuligula ferina, zool., en i
Skandinavien (mest på Gotland och Öland) tämligen
allmän, eljest sällsynt, dykand, hvars utbredning
sträcker sig öfver störste delen af de
tempererade trakterna i norra hemisferen, i både gamla
och nya verlden. Den fullvuxne hannen är lätt
igenkänlig på sin färgteckning: han är brunröd
på hufvud och framhals, rundtom svart på bröst,
skuldror och gump, men för öfrigt fint och tätt
vattrad af brunt på gråhvitt. Hans näbb är
svart, men öfverkäken har ett bredt, gråblått
tvärband framom näsborrarna. Honan är mera
oansenlig till färgen, mest brunröd, skäckig af
grått, men med orent gråhvit buk och askgråa
vingtäckare samt utan hannens vattring. På
insjöarnas stränder, på holmar eller i vassen
bygger hon ett tätt sammanväfdt bo af rör och
gräs, fodradt med dun, och lägger der 8–13
omkr. 60 millim. (2 tum) långa ägg af grågrön,
i olivgrönt stötande färg. Synnerligast i de
östligare och sydligare trakterna af jorden
äfvensom i Nord-Amerika, der denne fogel
förekommer i större mängd, är han högt värderad för
sitt välsmakande kött.
Brun-anden, som äfven kallas rödhalsad
dykand, häckar i södra Sverige
(Norrköpingstrakten) samt i norra och mellersta Tyskland
och mellersta Ryssland; vintrarna tillbringar
hon i södra Europa och England. F. A. S.
Brunbäcks färja, belägen i en särdeles
vacker nejd vid Dalelfven, i Folkärna socken,
Näsgårds fögderi och Kopparbergs län, betraktades
i äldre tider som Dalarnas slutpunkt i söder
och var såsom gränsort lifligt trafikerad samt
af en viss betydelse. Åtskilliga historiska
minnen äro fästa vid namnet B. Mest bekant är
den lyckliga strid, som 5,000 dalkarlar under
Gustaf Vasas befrielsekrig der (i April 1521)
utkämpade mot den 6,000 man starka här, som
det danska partiet samlat och ämnat låta rycka
in i Dalarna. Dalkarlarna hindrade öfvergången
genom en väl underhållen pilskjutning från norra
stranden och tvungo fienden att begynna
återtåget; men då gjorde en del af dalahären en
kringgående rörelse längre ned vid elfven och
angrep fienden i ryggen, medan den andra
härafdelningen gick öfver vid B. och anföll från
sitt håll. Danskarnas nederlag blef fullständigt.
En mängd jordfynd af vapen, i synnerhet pilar,
i trakten kring B. vittna om denna strid, som
dal-allmogen minnes under namnet pilkriget och
i flere visor besjungit.
Brunck, Richard François Philippe,
fransk filolog, f. 1729, d. 1803, utgaf den första
grekiska antologien, under titeln Analecta
veterum poetarum grcecorum (1772–76), samt
förträffliga upplagor af Sophokles, Aristophanes,
Sokrates m. fl. grekiska äfvensom några
romerska skalder.
Brund, socken i Elfsborgs län. Se Brunn.
Brundby, socken i Malmöhus län. Se Brunnby.
Brundisium l. Brundusium, det forna
namnet på den italienske staden Brindisi.
Brune [bryn], Guillaume Marie Anne,
fransk marskalk, f. 1763, var boktryckare i Paris,
när den första franska revolutionen utbröt, och
slöt sig med hänförelse till densamma, blef
medlem af cordeliers-klubben, och sändes 1792
som civilkommissarie till Belgien. 1793 deltog
han, som öfverste vid nord-armén, i kampen mot
insurgenterna i Vendée, och s. å. kämpade han,
i egenskap af brigadgeneral, i slaget vid
Hondschooten samt hade sedan ett befäl i Italien. Vid
flere tillfällen visade B. utomordentliga prof på
tapperhet. 1798 ryckte han in i Schweiz med
de franske trupperna och proklamerade
Helvetiska republiken. Öfverallt lade han i dagen
mildhet och menniskokärlek, men upprätthöll
på samma gång en sträng manstukt bland sina
trupper. 1799 fick han i uppdrag att skydda
Bataviska republiken mot engelsmännen, hvilka
han flere gånger besegrade och slutligen tvang
att utrymma Holland. Sedan han tillsammans
med Hédouville undertryckt inbördeskriget i
Vendée (1799), blef han (1800)
öfverbefälhafvare öfver armén i Italien och vann der
åtskilliga framgångar mot österrikarna. 1802 blef
hanp resident i statsrådets krigssektion, var
1803–05 sändebud i Konstantinopel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
