- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1215-1216

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brutus, Marcus Junius - Bruun, Tomas Kristoffer - Bruun, Malte Konrad - Bruun, Peter Daniel - Bruun, Mads Pagh - Bruun, Kristian Valter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stiftade triumviratet (se Augustus och Antonius,
3). Efter rustningar i Asien förenade de sig
ändtligen i Sardes, öfvergingo Hellesponten och
mötte vid Philippi (42) med en ansenlig styrka
(80,000 man fotfolk och 12,000 ryttare)
Antonius och Octavianus. I början betydligt
underlägsna i truppstyrka, fingo dessa tid att
förstärka sig. B. vann visserligen en afgjord seger
öfver den mot honom stående Octavianus, men
Cassius blef slagen af Antonius och lät i
förtviflan döda sig. B. samlade spillrorna af Cassii
här, men hade efter dennes död förlorat all
tillförsigt till segern. Dystra aningar och
oroande syner gjorde honom modlös, och vid en ny
sammanstötning med Antonius, tjugo dagar efter
den förra striden, blefvo hans trupper i grund
slagna, hvarpå han sjelf störtade sig på sitt
svärd. Hans lik behandlades af Antonius med
aktning. Hans aska sändes till hans moder,
Servilia, som öfverlefde honom, men Porcia
följde sin make genom en frivillig död. J. F. J.

Bruun, Tomas Kristoffer, dansk
författare, f. 1750 på Gaunö, d. 1834 som
professor i engelska vid universitetet i Köpenhamn,
till hvilken syssla han utnämndes 1802. Han
uppträdde 1779 med skådespelet Den uheldige
lighed,
hvilket vann lika litet bifall som det
kort derefter utgifna Kjärlighed på pröve.
Deremot vann B. stort anseende såsom komisk
diktare i Boccaccios och La Fontaines stil, ehuru han
stundom urartade till cynism. Under olika
titlar, Mine fritimer (1783), Rimerier, Sildinger
m. fl., utgaf han samlingar af sånger, visor och
versifierade berättelser, i hvilka senare han hälst
valde slippriga ämnen. Han var i besittning
af en viss komisk kraft, men förfelade en större
verkan genom sin allt för breda framställning.
Likväl åtnjöt han stor popularitet, hvilken ej
minskades genom regeringens förföljelse. B.
utgaf äfven flere språkliga arbeten och
uppträdde i "judefejden" skarpt emot Baggesen.
Hans Samlede poetiske skrifter utkommo
1812–31 och Udvalgte digte 1834.

Bruun, Malte Konrad, dansk skald,
politiker och geograf, föddes d. 12 Aug. 1755 i Tisted
i Danmark och blef student 1790. Kort derefter
började han en mångsidig literär verksamhet,
omfattande dels teater, poesi och kritik, dels
religiösa och politiska spörsmål. Med ungdomlig
ifver hängaf han sig åt den franska
revolutionens grundsatser och förfäktade dem i skrift
med en hänsynslöshet, som stod i den bjertaste
motsats till hans blyga och undfallande sätt att
vara. 1794 uppsatte han "Väkkeren, et blad
for menige mand", hvars upproriska hållning
ådrog honom dryga böter. 1790 utgaf han
Aristokraternes catechismus, i hvilken han
angrep den bestående religionen och det ärftliga
enväldet. Ställd under åtal för detta arbete,
flydde han s. å. till ön Hven, hvarifrån han
återkom 1797, sedan han fått nåd
(hufvudsakligen till följd af ett vackert ode, som han skref
vid Bernstorffs död). S. å. utgaf han
Fluesmäkken, en samling kritiska uppsatser om
tidsförhållandena. Samtidigt utkom "Tria juncta
in uno", af hvars tre uppsatser B. hade skrifvit
två. Dessa äro riktade mot den religiösa

ofördragsamheten och presstvånget. Aktionerad
äfven för dessa uppsatser, såg han sig åter
nödsakad att fly från Danmark. Sedan han någon
tid vistats i Sverige (Lund) och blifvit förvisad
derifrån, begaf han sig år 1800 till Paris. På
vägen dit fick han underrättelse om att han
blifvit landsförvisad från Danmark. Nu hängaf
han sig åt journalistisk verksamhet
(hufvudsakligen i "Journal des débats" och "Quotidienne") samt
åt geografiskt författarskap. Fastän han egnat
konsuln Bonaparte den varmaste beundran,
uppträdde han dock som en oblidkelig vedersakare
till det första kejsaredömet och blef derför äfven
i Frankrike betraktad som en farlig
oppositionsman. Såsom geograf förvärfvade han ett
obestridt anseende i sitt nya fädernesland.
Géographie mathématique, physique et politique de toutes
les parties du monde
(1803–07; medarbetare
Mentelle och Herbin) och Précis de la géographie
universelle
(1810–29; sedan flere gånger
upplagdt under titeln Geographie universelle) anses
ännu tillhöra Frankrikes förnämsta arbeten på
det geografiska området. Bland B:s öfriga franska
arbeten må nämnas Tableau historique et
physique de la Pologne
o. s. v. (1807) och Annales
des royages, de la géographie et de l’histoire

(1808–15). Äfven som en bland grundläggarna
af "Société de géographie de Paris" (stiftad
1821) och såsom dennas sekreterare främjade
han den geografiske vetenskapens utveckling i
Frankrike. Död 1826. S. å. hade konungen af
Danmark upphäft landsförvisningsdomen öfver
honom.

1. Bruun, Peter Daniel, dansk jurist och
politiker, f. 1796, blef 1820 landsoverretsassessor
i Viborg och öfvergick derifrån 1839 till Höjeste
ret. 1838 invaldes han i norra Jyllands
ständerförsamling, var 1842–48 hennes ordförande
och häfdade flere gånger hennes fri- och
rättigheter mot den kunglige kommissarien, A. S.
Örsted. 1848 valdes han till medlem af den
grundlagsstiftande riksförsamlingen, var dess
viceordförande samt ledamot i grundlagsutskottet
och föreslog, jämte C. M. Jespersen, de grunder
för riksdagens sammansättning, hvilka vunno
både regeringens och församlingens
godkännande och som gällde ända till 1866. Från 1849
till 1862 hade B. säte och stämma i landstinget,
hvars ordförande han tillika var. 1851 var han
medlem af notabel-församlingen i Flensburg
och 1856–63 af riksrådet samt oafbrutet
ledamot i riksrätten. Död 1864. E. Ebg.

2. Bruun, Mads Pagh, den föregåendes
broder, dansk politiker, f. 1809, blef 1835
delegare i och direktör för klädesfabriken
Bruunshåb, var 1846–48 ledamot i norra Jyllands
ständerförsamling, 1848 i den grundlagsstiftande
riksförsamlingen, 1849–53 och 1857–66 i
landstinget och 1856–63 i riksrådet. Efter broderns
utträdande, 1862, blef han ordförande i
landstinget (1864–66 äfven i riksrådets landsting),
hvilken befattning han innehade till 1869, då
han undanbad sig återval. E. Ebg.

Bruun, Kristian Valter, dansk
biblioteksman och författare, född d. 10 Dec, 1831 i
Köpenhamn, blef student 1850, aflade
filologisk-historisk examen 1857 och inträdde s. å. i kongl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free