- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1223-1224

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brügge, Fr. Bruges, hufvudstad i belgiska prov. Vest-Flandern - Brüggemann, Hans - Brühl. 1) Köping i preussiska regeringsområdet Köln. - 2) Brühl l. Briel, romantisk klippdal i närheten af Wien - Brühl, Heinrich von - Brühl, Aloysius Friedrich - Brühl, Karl Friedrich Moritz Paul von - Brülow (Brüllow), Karl Paulovitsch - Brülow, Alexander Paulovitsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

justitiepalatset, fordom residens för grefvarna
af Flandern; ett gotiskt rådhus (från 1367) och
försäljningshallarna, med ett berömdt klockspel
af 48 klockor. Industrien står på en hög
ståndpunkt; i synnerhet tillverkas spetsar samt linne-,
ylle- och bomullstyg. Handeln är liflig, ehuru
obetydlig mot fordom. Staden beröres af ett
vidsträckt kanalsystem och är tillgänglig för
skepp af 2–3 hundra tons. – B. fans redan
i 3:dje årh. e. Kr. – vid hvilken tid den helige
Chrysolus der påstås hafva predikat
kristendomen – samt hette under merovingernas tid
Bruzzia och sedermera Brugae. I 13:de och
14:de årh. var staden medlem af
hanseförbundet, stapelplats för den engelska ullhandeln
samt en förmedlingspunkt för handeln mellan
norra och södra Europa. Han lär då hafva haft
omkr. 200,000 innev. Mest blomstrade han i
förra hälften af 15:de årh., då hertigarna af
Burgund der höllo hof och då han var säte för
en berömd målareskola. Välmågan sjönk dock
efter hand, i synnerhet för de inre
oroligheternas skull. Efter 1488, då B. gjorde uppror
mot dåv. ärkehertigen af Österrike, sedermera
tyske kejsaren Maximilian I, hvilken
stadsboarna en tid höllo fången, förlorade B. alla sina
privilegier, och sedan trädde det allt mera
tillbaka för Antwerpen. Under franska väldet
(1794–1815) var B. hufvudstad för depart. Lys.

Brüggemann, Hans, bildsnidare från Husum
i södra Jylland, f. omkr. 1480, d. omkr. 1540,
utförde 1514–21 en stor, rikt skulpterad
altartafla, hvilken sedan 1666 är uppsatt i staden
Slesvigs domkyrka. Denna tafla är återgifven
i stentryck af Böhndel (1826) och i fotografi
af F. Brandt (1867) samt beskrifven af professor
Höyen (Höyens skrifter II., 153). Ph. W.

Brühl. 1) Köping i preussiska
regeringsområdet Köln, vid foten af Ville. Omkr. 3,500
innev. (1875). Eger ett kungligt lustslott. –
2) Brühl l. Briel, romantisk klippdal i
närheten af Wien, v. om Mödling.

Brühl. 1. Heinrich von B., riksgrefve,
sachsisk minister, f. 1700, inträdde omkr. 1720
såsom lifpage vid August II:s hof, hvarefter
han hastigt vann befordran. 1731 utnämndes
han till verkligt geheimeråd och
statssekreterare. Under August III (1733–63), hvars
obegränsade förtroende han förstod att vinna
genom ett hänsynslöst öppnande af
penningekällor, uppsteg han efter hvart annat till
kammarpresident, inspektor öfver samtliga
statskassorna, kabinettsminister och, till sist,
premierminister (1747), med en ofantligt stor
årlig inkomst. Han blef alltmera den egentligen
styrande, och hans vilja aktades långt mer än
kurfurstens. Till belöning för hans mot
Österrike vänskapliga politik upphöjde tyske kejsaren
honom 1737 i riksgrefligt stånd. Samtidigt fick
han starostvärdigheten samt en mängd gods i
Polen och Lausitz. B. hade ingalunda några
framstående statsmannainsigter, men han visste
att göra sig oumbärlig för sin svage monark.
Efter franskt mönster sörjde han allenast för
hofvets glans, under det han utsög landet och
vårdslösade dess förvaltning och härväsende.
Genom en falsk och förderflig politik störtade han

derjämte Sachsen i sjuåriga kriget, som uttömde
dess sista krafter. Statsskulden ökades under
hans tid från 20 till 100 mill. thaler (omkr.
270 mill. kr.). Samtidigt förskönades Dresden
genom praktfulla byggnader, och det berömda
tafvelgalleriet inköptes. B. sjelf byggde
ståtliga palats och trädgårdar (hvarom "Brühlska
palatset" och "Brühlska terrassen" ännu bära
vittne) samt prydde dessa med dyrbara
husgeråd och samlingar (bl. a. ett bibliotek på 62,000
band, som numera utgör en af
hufvudbeståndsdelarna i det kongl. biblioteket i Dresden). Vid
August III:s död (1763) nedlade han sina
ämbeten och dog några veckor derefter (d. 28
Okt.). En undersökning, som anställdes efter
hans död, visade, att han försnillat mer än
5,300,000 thaler (öfver 14 mill. kr.). Hans
egendom kunde dock ej frånhändas hans söner,
emedan han försigtigtvis låtit alla sina
anordningar undertecknas af kurfursten.

2. Aloysius Friedrich B., den
föregåendes äldste son, krigare, konstvän, f. 1739 i
Dresden, d. 1793, blef 1758 polsk
kronstorfälttygmästare och deltog på österrikarnas sida
i sjuåriga kriget (1756–63). Efter August III:s
död (1763) förlorade han de flesta af sina
ämbeten i Polen och Sachsen och lefde ifrån 1785
på sitt gods Pförten, der han sysselsatte sig
med vetenskap, musik och dramatiskt
författareskap. Många af hans arbeten utkommo
1785–1804 under titeln Theatralische belustigungen.
B. var en fulländad verldsman, talade en mängd
språk, var virtuos, tecknare och målare samt
särdeles bevandrad i artillerivetenskapen.

3. Karl Friedrich Moritz Paul von B.,
den föregåendes brorson, konstvän, f. 1772 i
Pförten, d. 1837 såsom verkligt geheimeråd,
uppträdde redan 1785 med bifall på den
furstliga privatscenen i Weimar, och från den
tiden åtogo sig Göthe, Herder och Wieland hans
utbildning. Såsom major i generalstaben
bevistade han 1813 års fälttåg och ledsagade
efter fredsslutet (1815) konungen af Preussen till
Paris och London. 1815–28 var han
generalintendent för de kongl. teatrarna i Berlin, i
hvilken ställning han kraftigt verkade för
inrättandet af en tysk klassisk scen. På egen
bekostnad grundade han tidskriften
"Dramatisches wochenblatt". 1828 tog han afsked och
blef 1830 generalintendent för de kongl.
museerna.

Brülow (Brüllow). 1) Karl Paulovitsch
B
., rysk historiemålare, f. i Petersburg 1799
af tyska föräldrar, reste 1823 till Rom, der han
på beställning af kejsar Nikolaus kopierade
Rafaels "Skolan i Athen" och bl. a. målade
Pompeji sista dag (1830–33, i Eremitaget i
Petersburg), hans yppersta verk. Såsom professor i
historiemålning vid Petersburgs konstakademi
utöfvade han en inflytelserik verksamhet. Han
dog 1852 i Marciano (nära Rom). – 2)
Alexander Paulovitsch B., den förres broder,
arkitekt, utbildade sig företrädesvis i Rom och blef
efter sin hemkomst professor i arkitektur vid
konstakademien i Petersburg. Der
återuppbyggde han, i förening med Strassov, det 1838
nedbrunna kejserl. vinterpalatset. Bland hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0620.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free