Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröstvärn, skeppsb. - Bröstvärn, befästningsk. - Bröt-Anund, en af Ynglingasagans Upsala-konungar. Se Anund - Buache, Philippe - Buana, flod i turkiska Albanien. Se Bojana - Bubalis, Ko-antilop, zool. - Bubastis (l. Bast), Egypt. mytol., en gudinna - Bubastos l. Bubastis (i bibeln Fibeset), en fordom vigtig stad i Nedre Egypten - Bubna und Littitz, Ferdinand, grefve von - Bubo, zool. Se Berg-uf - Bubon, med., inflammation af lymfkörtlarna i ljumsken - Buccanier, buffeljägare, tjufskytt. Se Boucanier - Buccari, fri sjöstad i österrikiska komitatet Fiume (Kroatien) - Buccina, tonk. - Buccinariska öarna, en på Sardiniens nordöstra kust belägen ögrupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstvärn skulle särskildt kunna förstås den del af
den öfver däck befintliga fartygssidan, som
består af fast förtimring med derpå liggande både
inre och yttre klädsel eller bordläggning. Jfr
Brädgång. R. N.
3. Befästningsk. Jordvallar af ändamålsenlig
form, som blifvit uppkastade till skydd mot
fientlig eld, eller grofva timmerskärmar, som
hafva en mot den fientliga sidan lämplig
lutning och derigenom främja träffande
projektilers afledande. Bröstvärnen skola vara så höga,
att de för fiendens eld skydda manskap eller
materiel, som befinner sig inom ett visst
område närmast bakom dem, samt tillräckligt tjocka
och starka, för att fiendens kastkroppar ej skola
kunna genomtränga dem. De anordnas olika,
allt efter som de äro afsedda 1) för infanteri,
då de skola gynna afgifvande af
handgevärselden och manskapets uppstigande på
bröstvärnet för motangrepp, eller 2) för artilleri,
då de kallas kanonvärn, mörsarevärn eller
batterier och skola gynna eld från
artilleripjeser, eller slutligen 3) uteslutande till skydd, då
de kallas skuldervärn och tvär- eller
ryggvallar. Till bröstvärn för infanteri höra bl. a.
skyttegrafvarna, hvilka uppkastas på kort
tid och ofta förekomma i fältkriget. Under de
flesta bröstvärn af gröfre konstruktion göras å
vissa delar täckta rum till skydd för manskapet.
Jorden till bröstvärnen erhålles ur en graf,
som, i fall hon ligger bakom bröstvärnet, ökar
skyddet och, om hon ligger framför detsamma,
utgör ett stormhinder för fienden och således i
båda fallen ökar befästningens värde. G. U.
Bröt-Anund, en af Ynglingasagans
Upsalakonungar. Se Anund.
Buache [bua’sch], Philippe, fransk geograf,
f. 1700 i Paris, d. 1773 som förste kongl.
geograf, grundlade systemet om bergens fortlöpande
sammanhang äfven under vattnet samt utgaf flere
betydande skrifter: Considérations géographiques
(1753), Atlas physique (1754) m. fl.
Buana, flod i turkiska Albanien. Se
Bojana.
Bubalis, Ko-antilop, zool., ett antilopslägte
som mest utmärker sig derigenom att kroppen
sluttar från den oformligt höga bogen ned mot
länden och att hornen äro vridna i form af en
lyra. Den i norra Afrika lefvande arten,
Antilope bubalis, en af de längst bekanta
antiloperna, är densamma som de klassiske
författarnas bubalus, hvilket namn den nyare
vetenskapen öfverflyttat på bufflarna. Ofta lära
kalfvar af denna art blanda sig med tamboskapen
och följa denne utan fruktan; de äldre deremot
äro, liksom andra antiloper, skygga. I södra
Afrika lefva några arter, bland hvilka
holländarnas "haartebeest" (A. Caama) i det
närmaste liknar den nyssnämnde. En närstående
art ar den vackra nunni, bontebocken
eller bläsbocken (A. pygarga), som är
svartröd, med hvitt ansigte och buk samt till stor
del hvita läggar. Han eger emellertid ej så
hög bog som de förut nämnde. På de vida
sydafrikanska slätterna, ända ned till Kap-landet,
träffas han i otaliga skaror, men är skygg och
svåråtkomlig. F. A. S.
Bubastis (l. Bast), Egypt. mytol., en gudinna,
dotter af Osiris och Isis och syster till Horus.
Hon delade med sin moder väldet öfver månen
och dyrkades, liksom den grekiska Artemis och
den romerska Diana, såsom hjelparinna i
barnsnöd. Hennes förnämsta tempel låg i Bubastos
och var årligen skådeplatsen för uppsluppna
fester. Katten, det hieroglyfiska skriftecknet
för månen, var helgad åt henne, och sjelf
dyrkades hon under bilden af en jungfru med
katthufvud.
Bubastos l. Bubastis (i bibeln Fibeset),
en fordom vigtig stad i Nedre Egypten, vid
Nilens östre hufvudarm, hvilken der kallades
Bubasticus fluvius. Staden hade sitt namn efter
gudinnan Bubastis. Ofvanom B. vidtog den
stora till Timsah-sjön ledande kanal, som
Ramses II lät gräfva.
Bubna und Littitz, Ferdinand, grefve von
B., österrikisk general och diplomat, f. 1768 i
Böhmen, d. 1825, deltog såsom generalmajor i
slaget vid Austerlitz (1805) och såsom
fältmarskalk-löjtnant i slagen vid Wurzen (1813) och
Leipzig (s. å.) samt tågade 1814, i spetsen för
20,000 man, genom Schweiz till Lyon, der
Augereau tvang honom att retirera till Genève.
1815 ryckte han in i södra Frankrike och
eröfrade Lyon, och 1821 undertryckte han
oroligheterna i Piemont.
Bubo, zool. Se Berg-uf.
Bubon, med., inflammation af lymfkörtlarna
i ljumsken, är en åkomma, som ofta, men långt
ifrån alltid, härleder sig från veneriska
sjukdomar. Äfven sår eller långvarigare irritationer
å någon del af de nedre extremiteterna eller
den skrofulösa diatesen kunna vara orsaker till
densamma. Ibland förhålla sig bubonerna såsom
vanliga bölder, men ofta stå de länge såsom
hårda svulster, hvilka stundom uppnå betydlig
storlek, men orsaka ringa smärta och alls icke
eller mycket ofullständigt gå till bulnad. I
sistnämnda fall hafva de stark benägenhet för
fistelbildning. Behandlingen måste rätta sig
efter de särskilda fallen. (För de kroniska
bubonerna är värdet af stillaliggande åtminstone
tvifvelaktigt.) Rsr.
Buccanier, buffeljägare, tjufskytt. Se
Boucanier.
Buccari, fri sjöstad i österrikiska komitatet
Fiume (Kroatien), 11 kilom. (1,5 mil) s. om
Fiume. 2,116 innev. (1869). Liten, men säker
hamn.
Buccina, tonk. 1) Antikt blåsinstrument af
metall och i form af ett rör, böjdt nästan i cirkel
och försedt med en tvärslå, Det begagnades,
i synnerhet af romarna, till signalering i krig,
vid nattvakter o. s. v. Af ordet "buccina" komma
sannolikt det svenska "basun", det tyska
posaune och det franska buccin, ett slags tuba,
som stundom begagnas i militärmusik. – 2)
Snäcktrumpet, med hvilken tritonerna
afbildas. A. L.
Buccinariska öarna, en på Sardiniens
nordöstra kust belägen ögrupp, bestående af tio små
klippiga öar, bland hvilka Maddalena och
Caprera äro de förnämsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
