- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1275-1276

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buccinator, Lat., trumpetare; anat., trumpetare-muskeln i kindbenet. Jfr Buccina - Buccleuch, skotsk hertiglig ätt - Bucco, Lat., en af maskerna i de attellanska lustspelen. Se Atellaner - Bucco, zool. - Bucco-blad, Folia Bucco, farmak. - Bucentaur, Grek. och Rom. mytol., ett vidunder - Bucentoro, Bucintoro l. Bucentaur, Ital., en präktigt utstyrd farkost - Bucephala, fordom stad i Indien på vestra stranden af floden Hydaspes - Bucephalus, Alexander den stores lifhäst; fig. ståtlig springare - Bucer (egentl. Butzer), Martin - Buceros, zool. Se Hornfoglar - Buch, Leopold von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Buccinator, Lat., trumpetare, anat.,
trumpetare-muskeln i kindbenet. Jfr Buccina.

Buccleuch [böcklu], skotsk hertiglig litt, som
leder sina anor från Richard le Scott (den
skotske), hvilken lefde på 1200-talet. Ätten fick
1619 greflig värdighet. Den andre grefven af
B. efterlemnade inga manliga ättlingar, utan
endast tvänne döttrar. Den ena af dessa, Anna,
förenade, sedan systern aflidit, i sin hand
slägtens titlar och ofantliga egendomar samt trädde
1663 i gifte med den olyckligt ryktbare
hertigen af Monmouth, engelske konungen Karl
II:s oäkte son. Detta par upphöjdes 1673 till
hertig och hertiginna af B. I rakt nedstigande
led från dem härstammar Sir Walter Francis
Montague Douglas Scott
, den femte
hertigen af B., f. 1806, sigillbevarare och
lord-president i Robert Peels andra ministère under åren
1842–46. Han har på egen bekostnad låtit
utföra den dyrbara hamnanläggningen vid
Granton (två mil från Edinburgh), det största
allmännyttiga verk, som någon enskild person bragt
till stånd i Skotland.

Bucco, Lat., en af maskerna i de attellanska
lustspelen. Se Atellaner.

Bucco, zool., ett syd-amerikanskt fogelslägte,
typ för en särskild familj (Bucconidae) bland
de göklike spitarna. Dithörande arter äro
egendomligt, ofta vackert, färgade, men hafva
klumpigt näbb och bilda i detta hänseende en
öfvergång från de egentlige gökarna till
tukanerna. F. A. S.

Bucco-blad, Folia Bucco, farmak., kallas
bladen af flere Barosma-arter (B. betulina Bartl.,
B. crenulata Hook. och B. serratifolia Willd.)
samt af Empleurum serrulatum Ait., hvilka alla
äro lågväxta buskar, som växa på Kaplandets
torra slätter. Dessa buskar tillhöra familjen
Diosmeae. Bladen äro läderartade, naggade eller
sågade, samt rika på oljerum. Formen är olika
hos olika arter – från vigglikt-bredt-omvändt
äggrund eller rombisk till lansettlikt aflång eller
jämnbredt lansettlik. De smalare och längre
bladformerna (af B. serratifolia och Empl.
serrulatum
) utgöra droghandelns långa
bucco-blad (Folia Bucco longa), till skilnad från de
breda eller korta buccobladen (Fol. Bucco
lata
l. brevia), som fås af B. betulina och B.
crenulata.
Ofta nog äro dock de olika slagen
blandade med hvarandra, och man träffar bland dem
enskilda blommor och frukter af moderbuskarna.
Färgen på de torkade bladen är gul-grönaktig,
med en viss glans. Lukten, som är egendomlig,
förefaller de fleste obehaglig, men jämföres af
somliga med lukten af rosmarin. Smaken är
värmande, kryddartad, något liknande
krusmynta.

Det ämne, som gör drogen verksam i
medicinskt hänseende, är en gulaktig eller brungul,
skarp, flyktig olja. En infusion på buccoblad
upptager denna olja och anses verka på
urinafsöndringen, hvarför man använder denna drog
i kroniska sjukdomar i urinvägarna. Äfven ett
kristalliserande bitterämne, diosmin – lösligt
i sprit och eter, men olösligt i vatten – har
en gång blifvit framstäldt ur buccoblad, men
är icke närmare undersökt. O. T. S.

Bucentaur (Grek. bukentavros, af bus, oxe,
kentein, sporra, och tavros, tjur), Grek. och Rom.
mytol.,
ett vidunder, till hälften menniska, till
hälften tjur eller åsna. Jfr Bucentoro.

Bucentoro, Bucintoro l. Bucentaur, Ital.
(af buzino, liten galér, och d&#836;’oro, af guld),
en präktigt utstyrd farkost, i hvilken dogen i
Venezia hvarje år for ut på Adriatiska hafvet
för att kasta en ring i vågorna. Denna
ceremoni utgjorde en symbol af venezianska
republikens förmälning med nämnda haf.

Bucephala, Grek. Bukefala, fordom stad
i Indien på vestra stranden af floden Hydaspes.
Det anlades af Alexander den store och fick
namn efter hans stridshäst Bucephalus. Jfr
Dsjelapur.

Bucephalus, Lat, Grek. Bukefalos (af bus,
oxe, och kefale, hufvud: "den med oxhufvud
försedde"), Alexander den stores lifhäst; fig.
ståtlig springare.

Bucer (egentl. Butzer), Martin, tysk
protestantisk reformator, f. i Schlettstadt i Elsass
1491, upptogs 1495 i dominikan-orden, gjorde
derefter vid universitetet i Heidelberg
synnerligen grundliga och omfattande studier, särdeles
i de gamla språken, och blef snart lärare i
teologi vid nämnda universitet. Djupt gripen af
Luthers väldiga uppträdande, slöt han sig redan
från reformationens början med hela sin själ
till denne. Sedan han utträdt ur
dominikan-orden och en kort tid varit hofpredikant hos
kurfursten Fredrik af Pfalz, begaf han sig 1523
till Strassburg. Såsom predikant vid
Thomas-kyrkan derstädes och på samma gång lärare
vid gymnasiet sattes han nu i tillfälle att
utveckla en framgångsrik verksamhet för
reformationens genomförande i denna för
protestantismens fortgång på det sydtyska området så
vigtiga stad. Han vistades der med få
afbrott till 1549, då han mottog en inbjudning
från ärkebiskop Thomas Cranmer att begifva
sig till England för att biträda vid
reformationsverkets genomförande derstädes. Under den
korta vistelsen i detta land gjorde han sitt namn
synnerligen älskadt och äradt af engelsmännen.
Han dog redan 1551 och begrofs i Cambridge.
B. är författare till den s. k. Confessio
tetrapolitana,
eller den särskilda, i nattvardsfrågan
något afvikande, bekännelseskrift, som vid
riksdagen i Augsburg 1530 framlemnades af
städerna Strassburg, Konstanz, Memmingen och
Lindau, hvilkas innevånare hyste betänklighet
vid att underskrifva den af de öfrige
protestanterna till kejsaren inlemnade Augsburgska
bekännelsen. Dessutom efterlemnade B. en mängd
värdefulla skrifter af hufvudsakligen exegetiskt
och dogmatiskt innehåll. Jfr Baum, "Capito
und Butzer, Strassburgs reformatoren" (i
"Leben u. schriften der väter und begründer der
reformirten kirche", d. III, 1860). J. H. B.

Buceros, zool. Se Hornfoglar.

Buch, Leopold von, tysk geolog, f. 1774,
d. 1853, fick samtidigt med Alex. von
Humboldt sin bildning vid bergsakademien i
Freiberg. 1797 började han den första
noggrannare undersökningen af Central-alperna i
Tyrolen. Han gjorde vetenskapliga resor inom flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:39:38 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free