Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buckingham, George Villiers, hertig af - Buckingham, George Villiers, hertig af - Buckingham, John Sheffield, hertig af Normanby och Buckinghamshire - Buckingham, James Silk - Buckingham, Richard Plantagenet, hertig af Chandos och Buckingham - Buckland, William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och storsigillbevarare. 1623 var han prins Karl
af Wales följaktig, när denne begaf sig till
Madrid för att fria till infantinnan Maria. Det
spanska hofvet var emellertid icke benäget för
giftermålet, och det anstötliga sätt, hvarpå B.
uppträdde i den spanske hufvudstaden, ökade
dess motvilja för detsamma. B., som efter
beskickningen upphöjdes till hertig, framställde
hela denna fråga i en sådan belysning, att
Jakob, på parlamentets uppmaning, 1624
förklarade Spanien krig. Vid denna tid var B.
den mest populäre mannen i England.
Emellertid dog Jakob 1625, innan kriget utbrutit.
B:s inflytande vid hofvet minskades icke efter
Karl I:s tronbestigning, men hos parlamentet
och folket hade, redan före Jakobs död, hans
popularitet förvandlats till hat. Denna
omkastning hade vållats af de farliga allianser han
ingått på kontinenten och af några om
eftergifvenhet för katolicismen vittnande
bestämmelser i det af honom afslutade
äktenskapskontraktet mellan prinsessan Henriette af
Frankrike och dåv. tronföljaren. Efter en misslyckad
expedition till Cadiz skulle parlamentet utan
tvifvel hafva förklarat honom skyldig till
högförräderi, om konungen ej upplöst detsamma.
Vid det franska hofvet hade B. gjort sig omöjlig
genom de djerfva kärleksförklaringar, med hvilka
han under sin beskickning vågat nalkas
drottning Anna. När Ludvig XIII till följd deraf
vägrade att ytterligare mottaga honom som
ambassadör, förmådde han Karl I att förklara
Frankrike krig samt afseglade sjelf 1627 med
en väl utrustad flotta för att undsätta den af
hugenotterna besatte staden La Rochelle, som
då belägrades af Richelieu. Engelsmännen
landstego på ön Ré och belägrade fästet S:t Martin,
men måste efter svåra förluster återvända till
England. Underhuset anhöll då, att B. skulle
afsättas från sina ämbeten; men i stället
ajournerade konungen parlamentets förhandlingar.
Under förberedelserna till ett nytt härnadståg
mot Frankrike mördades B. i Portsmouth, 1628,
af en afskedad underlöjtnant vid namn John
Felton.
2. George Villiers, hertig af B., den förres
son, engelsk statsman, f. 1627, slöt sig vid
inbördes krigets utbrott (1648) till rojalisterna,
hvarför hans gods konfiskerades. 1651 måste
han fly till Frankrike, men han återvände 1657
i hemlighet till England. Emellertid blef han
gripen och kastad i Towern. Efter
restaurationen (1660) återfick han sina egendomar och
bildade 1671 den s. k. cabalministèren (se
d. o.), hvars makt likväl icke blef långvarig.
Efter Karl II:s död sysselsatte han sig
uteslutande med literära arbeten, jagt och
alkemistiska försök. Död 1688. B. var en rikt
begåfvad, men i högsta grad ytlig och
vankelmodig personlighet. Som författare gjorde han
sig bekant bl. a. genom lustspelet The rehearsal
(1671), i hvilket han på ett qvickt sätt
parodierade Dryden och flere bland den tidens
tragediförfattare. En samling af hans arbeten
utkom 1704.
Buckingham [bö’ck-], John Sheffield,
hertig af Normanby och Buckinghamshire, f. 1649,
deltog i kriget mot Holland 1672, tjenade
derefter i Frankrike under Turenne, blef vid sin
hemkomst guvernör öfver Hull och utnämndes
vid Jakob II:s tronbestigning (1685) till
medlem af det hemliga rådet. Fastän han icke
tillhörde de lorder, som 1688 vände sig till
prinsen af Oranien, utnämndes han dock, sedan
denne, under namn af Vilhelm III, kommit på
tronen, till medlem af kabinettet och markis
af Normanby (1694). När hans forna
älskarinna, prinsessan Anna, 1702 blef drottning,
utnämndes han till storsigillbevarare och
lord-löjtnant öfver Vorkshire samt upphöjdes 1703
till hertig af Normanby. Emedan han blifvit
tory, afskedades han 1705 från
storsigillbevarare-ämbetet och miste 1707 sin plats i Hemliga
rådet. Men när hans parti 1710 kom till makten,
blef han lord-stewart och 1711 premierminister.
Efter Annas död, 1714, innehade han icke något
statsämbete. Död 1721. B. använde sina
lediga stunder till poetiska försök och författade
bl. a. de båda tragedierna Caesar och Brutus,
i hvilka han på ett misslyckadt sätt imiterade
Shakespeare. Hans Memoirs äro spirituella,
underhållande och elegant skrifna. B. författade
äfven en Essäy on poetry och en Essay on
satire. Hans samlade arbeten utgåfvos 1723
och 1729.
Buckingham [bö’ck-], James Silk, engelsk
resande och publicist, f. 1786 i Cornwall, d.
1855, sändes tidigt till sjös. Efter många års
ständiga resor inrättade han 1816 en tidning i
Calcutta, men det skarpa sätt, hvarpå han
nagelfor med den indiska styrelsen, vållade hans
förvisning från Bengalen. Efter återkomsten höll
han i England föreläsningar, i hvilka han fäste
den allmänna uppmärksamheten på de missbruk,
som Ostindiska kompaniets monopol framkallat.
I London grundlade han "The oriental herald"
och "The athenaeum", af hvilka den senare
småningom blifvit den ledande literära tidskriften i
England. B. författade en mängd literära
reseskildringar. Af hans autobiografi utkommo två
delar före hans död.
Buckingham [bö’ck-], Richard
Plantagenet, hertig af Chandos och Buckingham, engelsk
statsman, f. 1797, hette lord Temple, tills han
1822 blef markis af Chandos. 1826 valdes han
till parlamentsledamot för Buckingham och var
såsom tory en varm försvarare af
spanmålslagarna (hvarför han erhöll tillnamnet "the farmer’s
friend"). 1839 ärfde han hertigtiteln, och 1841
ingick han som storsigillbevarare i Peels
ministère, ur hvilken han dock, till följd af
spanmålslagarnas upphäfvande, utträdde redan 1842.
Död 1861. B. utgaf åtskilliga arbeten, bl. a.
Memoirs of the courts and cabinets of George
III (1853), Memoirs of the court of England
during the regency 1811–20 (1856), Memoirs
of the court of George IV (1859) och Memoirs
of the courts and cabinets of William IV and
Victoria (1861).
Buckland [bö’ck-], William, engelsk
geolog, f. 1784, d. 1856, blef 1813 professor i
Oxford, invaldes 1827 i det mindre rådet i
Royal society och blef 1845 domprost i
Westminster i London. I Oxford grundade han det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
