Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buddha, Buddhaism (Buddhism) - Buddhaghossja, buddhaistisk lärare - Buddhaism l. Buddhism. Se Buddha - Budé, Guillaume, fransk lärd. Se Budæus - Budge, Ludvig Julius - Budget, Eng., statsr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Nipål af engelsmannen Hodgson. Denne lät
afskrifva dem och skickade den af sextio band
bestående samlingen till asiatiska sällskapen i
London och Paris. De genomforskades af den
franske orientalisten E. Burnouf, som 1844
nedlade resultatet af sina studier i ett
epokgörande arbete om buddhaismen oeh i en
öfversättning af en del bland dess urkunder. Den
tibetanska öfversättningen har studerats af
ungraren Körös. A. F. Å.
Buddhaghossja, buddhaistisk lärare, hvilken
omkr. 432 begaf sig från Magadha till Ceylon,
der han på pali öfversatte buddhaismens heliga
böcker. Han spred sedan Buddhas lära i Bortre
Indien.
Buddhaism l. Buddhism. Se Buddha.
Budé [byde], Guillaume, fransk lärd. Se
Budaeus.
Budge, Ludvig Julius, tysk fysiolog, f.
1811 i Wetzlar (preuss. Rhenprovinsen), blef
1847 professor i fysiologi vid Bonns universitet
samt 1856 professor i anatomi och fysiologi i
Greifswald, der han tillika blef direktor öfver
det anatomiska institutet. Epokgörande äro
hans arbeten om bestämmandet af det
sympatiska nervsystemets förhållande till hjernan
och ryggmärgen. De förnämsta äro
Untersuchungen über das nervensystem (1841–42),
Allgemeine pathologie (1843) och Lehrbuch der
speciellen physiologie (1848, 8:de uppl. 1862).
Budget [bö’djet], Eng. (Fr. bougette, af bouge,
Lat. bulga, lädersäck), statsr., betydde
ursprungligen endast säck eller brefpåse, brukades
sedermera i allmänhet om en samling papper eller
akter, särskildt om de handlingar och
räkningar, som den engelske skattkammarkansleren
förde med sig inför parlamentet för att styrka
sin redogörelse för det förgångna finansårets
utgifter och inkomster samt sitt öfverslag af
hvad som kunde vara behöfligt under det
inträdande året. Till sist kom budget att betyda
det förslag till inkomst- och utgiftsstat, hvilket
skattkammarkansleren å regeringens vägnar
framställde och förordade inför parlamentet. Det
är i denna öfverförda och speciella bemärkelse,
som ordet blifvit användt inom statsrätten. Af
främmande lands budgeter erbjuder Englands för
oss det största intresset såväl genom sin ålder
som genom vissa egendomligheter, hvilka den
har gemensamma med hvad man i Sverige kallar
Kongl. maj:ts proposition om statsverkets
tillstånd och behof – en handling, som hos oss
motsvarar den annanstädes förekommande budgeten.
Sålunda blir, åtminstone realiter, den engelska
budgeten behandlad och antagen genom
finansiella förvaltningsakter, liksom nämnda
statsverksproposition, hvaremot andra lands
öfverslag af inkomster och utgifter framläggas i form
af lagförslag och fastställas genom en
särskild lag, den s. k. finanslagen. Dock finnas
äfven olikheter, och ganska väsentliga sådana.
Ty då t. ex. i England inga andra anslag
uppföras i den af parlamentet antagna budgeten,
än sådana som af regeringen från början varit
deri förslagsvis upptagna – ett förhållande,
som beror derpå att det engelska parlamentet
ej anser sig ega rätt att taga initiativ i hvad
som hörer till statsförvaltningen – innehåller
vår riksstat, som utgår såsom resultatet af
riksdagens öfverläggningar om
statsverkspropositionen, äfven anslag, som tillkommit på enskilda
riksdagsmäns motioner.
Ju mera vidtomfattande och ingripande en
stats verksamhet blifver, ju ansenligare de
anspråk äro, hvilka ställas å hans finansiella
krafter, dess mera nödvändigt blir ett noggrant
afvägande såväl af tillgängliga medel och
föresatta uppgifter som af dessa uppgifters mer
eller mindre trängande natur, och dess starkare
blir krafvet på öfversigt, reda och fasthet i
statens finansiella operationer. Det är här
budgeten har en uppgift att fylla. I den
framläggas å ena sidan utgifterna för den stundande
finansperioden, så vidt man med ledning af
föregående års erfarenhet och med kunskap om
förändrade förhållanden eller nyingångna
förbindelser kunnat beräkna dem, och å andra
sidan de tillgångar, som statens privata
inkomster, äldre bibehållna och nya föreslagna skatter
kunna bereda. Också hafva nästan alla moderna
stater, äfven de despotiskt styrda, gjort
budgeten till ett inhemskt statsinstitut, och i de
stater, som öfvergått från ett despotiskt till ett
konstitutionell styrelsesätt, är budgeten i regeln
en tidigare företeelse än det parlamentariska
styrelsesystemet. Egypten eger årliga
budgeter; Ryssland gjorde sin första publikation
1866; i Frankrike räknar budgeten sina anor
ända från Karl IX:s regering; i Sverige funnos
redan före den första statsregleringen af år 1636
i de s. k. "stat-böckerna" sammanfattningar af
för viss tid förslagsvis beräknade inkomst- och
utgiftssummor. För öfrigt är budgetens
betydelse naturligtvis helt olika under ett absolut
monarkiskt och ett konstitutionelt samhällsskick.
Under det förra höjer den sig till sin helgd
aldrig öfver ett förslag, enär den alltid är mer
eller mindre beroende af sjelfherskarens
godtycke. Under det konstitutionella samhällsskicket
deremot är regeringen, så snart budgeten en
gång gillats af nationens representanter,
förbunden att iakttaga dess föreskrifter och
underlåta hvarje öfverskridande af dess
anordningar; i motsatt fall har den underkastat sig
konstitutionell ansvarighet för sin handling.
Budgetens uppställning och bruk äro till sina
grunddrag följande. Finansministern, till
hvilken de olika regeringsdepartementen insända
uppgifter på sina för nästa år beräknade behof,
sammanförer de inkomna uppgifterna såsom
hufvudafdelningar i sitt kollektiva förslag till
utgifter samt fogar dertill sitt förslag om de
skatter, som tarfvas för att täcka dessa utgifter.
Utgiftsafdelningen, upprättad efter departement,
sönderfaller i särskilda sektioner, kapitel och
under dem mer eller mindre specificerade
anslagssummor. Inkomstafdelningen deremot har
sin naturliga indelningsgrund i statens olika
inkomstkällor. Under förutsättning att
föregående års inkomster af staten disponeras
oförminskade, plägar derpå finansministern för
representationen framlägga utgiftsstaten och, då
det erforderliga inkomstbeloppet vid dess
afslutade behandling blifvit utrönt, med tillhjelp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
