Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bugge, Elseus Sophus - Bugi l. Bugineser, ett till den malajiske stammen hörande folk på södra Celebes - Bugia (Fr. Bougie), befäst stad vid Medelhafvet, i fransk-algeriska prov. Constantine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor i jämförande indoeuropeisk
språkforskning och fornnorska vid Kristiania universitet.
1877 blef han filosofie hedersdoktor i Upsala.
– B:s forskningar hafva sträckt sig öfver stora
fält på filologiens och lingvistikens områden.
Hans skrifter ådagalägga att han är en af
Nordens förnämste språkforskare. De första
bland dem gällde den norska folkpoesien.
1854 offentliggjorde han nämligen Mytologiske
bemärkninger til det telemarkske draumkväde
(i "Norsk tidskr. f. vidensk. o. liter."), och 1858
utgaf han Gamle norske folkeviser, som nästan
alla upptecknats af honom under resor i
Telemarken, den norska folkdiktens bäste
skattkammare i våra dagar. Äfven sedermera har
han fortsatt sina samlingar af folkpoesi, och
frukter af hans undersökningar på detta område
äro nedlagda i den af Fr. Barfod utgifna
tidskriften "Folke" för 1859 (några folkvisor från
öfre Telemarken) samt i Sv. Grundtvigs edition
af "Danmarks gamle folkeviser". I sistnämnda
arbete finnas bland tilläggen i banden II–IV
många af B. gjorda uppteckningar af norska
visor, de flesta från förutnämnda landskap. I
dessa tillägg har han jämväl rörande det
nyssnämnda arbetet af Grundtvig meddelat en stor
mängd historiska, textkritiska och exegetiska
upplysningar, t. ex. (i b. II) redogörelse för
sammanhanget emellan den dansk-svenska
folkvisan om Sveidal (Svedendal, Silfverdal) och
det till den äldre eddan hörande Fjölsvinnsmål
– om hvilket ämne han yttrat sig äfven i en
Afhandling om forbindelsen mellem Grógaldr
og Fjölsvinnsmál, i "Forhandl. i Videnskabsselsk.
i Kristiania", 1860 – och (i b. IV) bevis för
att den danska "Grimildsvisan" härstammar från
en lågtysk visa. I nära samband med denna
sida af B:s författareverksamhet stå hans
studier rörande de fornnordiska skaldeqvädena.
Hans hufvudarbete på detta område är Norræn
fornkvæði. Islandsk samling af folkelige
oldtidsdigte om Nordens guder og heroer,
almindelig kaldet Sæmundar edda hins fróða (1867),
som är den bästa af alla hittills utkomna
edda-upplagor. Der lemnas bl. a. för första gången
en fullständig redogörelse för
edda-handskrifterna. I "Aarb. f. nord. oldkynd. o. hist." 1869
finnes af B. en afhandling med titeln
Efterslät til min udgave af Sæmundar edda. Af
den nya upplaga, till hvilken B. länge gjort
förarbeten, finnes ett prof, Hamðismál, i Höpfners
och Zachers "Zeitschr. f. deutsche philologie",
1876. I "Det norske oldskriftselskabs samlinger"
har B. börjat utgifva en ny upplaga af "Norröne
skrifter af sagnhistorisk indhold", af hvilka
hittills offentliggjorts "Saga af Hálfi ok
Hálfsrekkum", "Söguþáttr af Norna-Gesti" (båda
1864), "Völsunga saga" (1865) samt "Hervarar
saga ok Heiðreks" (1873). De nordiska språkens
grammatika och etymologi har han behandlat i
flere smärre afhandlingar, som finnas tryckta dels
i den förut nämnda tyska tidskriften, dels i
"Nordisk tidskr. f. philologi og pedagogik". I
ett föredrag vid det nordiska filologmötet i
Köpenhamn 1876 påvisade han bl. a., att
stafvelsernas qvantitet spelar en stor rol i den
fornisländska versen. En synnerligen stor
betydelse hafva B:s forskningar på runkunskapens
område. Särskildt må påpekas de upplysningar
han lemnat om Nordens gamla språk, sådant
det framträder i runinskrifter från omkr.
300–700 e. Kr. Under de senare åren har han
jämväl egnat sig åt studiet af svenska
runinskrifter, för hvilket ändamål han 1876 hade
understöd af Vitterhets historie och antiqvitets
akademien i Stockholm. Bland dithörande
arbeten må nämnas: Bidrag til tydning af de
äldste runeindskrifter (Tidskr. f. philol. o. pæd.
VII o. VIII, 1866–69), Lidt om de äldste
nordiske runeindskrifters sproglige stilling ("Aarb.
f. nord. oldkynd. o. hist." 1870),
Bemärkninger om runeindskrifter på guldbrakteater
(samma tidskr. 1871), Tolkning af
runeindskriften på Rökstenen i Östergötland (i
"Antiqvarisk tidskr. f. Sverige". 5:te d., 1873–78)
och Runeindskriften på ringen i Forsa kirke
i nordre Helsingland (Kristiania universitets
festskrift till Upsala universitet 1877). B. har
äfvenledes författat afhandlingar rörande norrön
literaturhistoria ("Aarb. f. nord. oldkynd. o.
hist." 1873 o. 1875) och fornengelska qväden,
bl. a. Spredte iakttagelser vedkommende de
oldengelske digte om Beówulf og Waldere ("Tidskr.
f. philol. o. pæd." VIII, 1868–69) och "Zum
Beowulf", i Höpfners o. Zachers Zeitschr.,
IV (1872). Äfven den klassiska och den
romanska filologien har i B. en framstående
forskare. Af stort värde äro hans textkritiska
arbeten öfver Plautus (i Tidskr. f. philologi
o. pædag.", VI o. VII, 1865–67, Leutseh’s
"Philologus" XXX o. XXXI, Fleckeisens "Neue
jahrbücher f. philologie u. pedagogik", 1873, och
"Opuscula ad J. N. Madvigium a discipulis
missa", 1876). 1873 utgaf han "T. Macci
Mostellaria". Afhandlingar öfver de fornitalienska
språken finnas i Kuhns "Zeitschrift" samt öfver
franska och romanska etymologier i den franska
tidskriften "Romania". Slutligen har B.
skrifvit afhandlingar om de indoeuropeiska språken
i allmänhet, såväl i Kuhns "Zeitschrift" (XIX,
1870; XX, 1872) som i "Studien zur
griechischen und lateinischen grammatik" von G.
Curtius (IV, 1871) och i A. Kuhns och A.
Schleichers "Beiträge zur vergleichenden
sprachforschung" (1858). I sistnämnda arbete
meddelade han Vermischtes aus der sprache der
zigeuner. Y. N.
Bugi l. Bugineser, ett till den malajiske
stammen hörande folk på södra Celebes, dit
det i äldre tid inflyttade från Sumatra. Numera
står det under holländsk öfverhöghet.
Bugineserna stå i sedligt afseende ganska långt
framför de öfrige malajerna. De äro mindre
mörka än dessa, välbyggda, hafva vackra
ansigtsdrag, äro intelligenta, företagsamma och
stridbara. Bugineserna hafva äfven en
egendomlig munart och ett skrifspråk samt en
sjelfständig, hittills föga känd literatur. De drifva
betydande handel och skeppsfart.
Bugia (Fr. Bougie), befäst stad vid
Medelhafvet, i fransk-algeriska prov. Constantine. Det
reser sig amfiteatraliskt öfver en vik, som bär
stadens namn och har den bästa ankarplatsen vid
hela kusten. 2,820 innev., af hvilka 1,134 infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
