Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bull, Ole Bornemann - Bulla, Lat., betecknade i den klassiska forntiden runda och kupiga prydnader - Bullant, Jean - Bullaren, härad och tingslag i Göteborgs och Bohus län - Bullaren-sjöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spohr i Kassel utbilda sig i detta spel. Spohrs
kyliga mottagande bragte honom att tvifla på
sin kallelse, hvarför han började studera juridik
i Göttingen. Men snart återvaknade hans
förtröstan. Ihärdigt och oaflåtligt, ehuru nästan
uteslutande såsom autodidakt, upparbetade han
sin förmåga, och 1831 började han sitt
offentliga artistlif, som varit rikt på både motgångar
och framgångar. På sina konstresor har han
besökt tre verldsdelar: hans violin har klingat
från Norges fjäll till Egyptens pyramider, från
Petersburg till S. Francisco. I Paris blef han
bestulen på alla sina egodelar och kastade sig
af förtviflan i Seinefloden; han blef dock
räddad och omhuldades derefter moderligt af en
gammal dam, vid namn Villeminot, till dess
han 1833 fick tillfälle att uppträda, hvilket
skedde med en framgång, som täflade med sjelfva
Paganinis. 1848 grundade B. i Bergen på egen
bekostnad en nationalteater. 1855 förlorade han
i Amerika en hel förmögenhet på ett
misslyckadt skandinaviskt koloniseringsförsök. I
Sverige konserterade han 1838, 1843, 1860, 1862
och 1875. Ännu delar den gamle sin tid mellan
vidsträckta konsertresor – ej så rika på
triumfer som förr – och lugnt otium på sin
furstliga villa i närheten af Bergen. – Ole Bull
har träffande blifvit kallad "Nordens Paganini";
han har helt och hållet bildat sig efter den
italienske mästaren och kommer honom nära i
mycket. Beundransvärd är hans färdighet i
flageoletter, dubbelgrepp, oktavgångar, vida språng,
arpeggio, staccato och fyrstämmigt spel.
Möjligheten för honom att åstadkomma det
sistnämnda beror på den omständigheten, att han
har stallet på sitt instrument flackt skuret –
en fint, som dock medför den olägenheten att
de mellersta strängarna kunna begagnas endast
i inskränkt mån. B. hör uteslutande till den
virtuosmässiga riktningen. Han är för bisarr
att kunna främja violinspelets organiska
utveckling, om han också är för genialisk att icke
röna erkännande; han bländar genom sina
konstgrepp, oaktadt han äfven kan röra genom varmt
uttryck. Samma egenskaper som i hans spel
återfinnas i hans kompositioner. Bland de
senare äro endast de af större värde, i hvilka
han anslår den norska folktonen samt låter en
frisk och kraftig naturalism göra sig gällande.
I synnerhet har melodien till Sätergjentens
söndag (orden af Jörgen Moe) med rätta blifvit
populär. A. L.
Bulla, Lat, betecknade i den klassiska
forntiden runda och kupiga prydnader, i synnerhet
ett slags medaljonger, som begagnades af
etruskerna och äfven af romarna. Sedermera
nyttjades ordet om den runda metallkapsel, som
omslöt de bysantinske kejsarnas äfvensom flere
höga statsämbetsmäns och de romerske
påfvarnas sigill. Derefter kom det att beteckna sjelfva
sigillet och slutligen en kejserlig (t. ex. Karl
IV:s "gyllene bulla") eller påflig skrifvelse,
under hvilken ett sådant sigill hängde. Det
påfliga sigillet var fordom en rund blyskifva,
som på den ena sidan hade bröstbilder af
apostlarna Petrus och Paulus, å den andra påfvens
namn. Ända ifrån 1500-talet hafva
apostlabilderna ersatts af påfvens familjevapen. På
de s. k. "halfva bullorna" (bullae dimidae l.
blancae l. defectivae), de bullor som utfärdas af
en påfve under tiden mellan valet och
invigningen, är vapensidan tom. Ett med bulla
besegladt påfvebref är skrifvet på pergament och
med gotiska bokstäfver samt affattadt på latin,
såvida det ej är stäldt till de unerade grekerna.
Det begynner med påfvens namn och orden
episcopus, servus servorum dei (biskop, Guds
tjenares tjenare), hvarefter följer ett
helsningsformulär. Bullorna pläga benämnas och citeras
efter inledningsorden i sjelfva skrifvelsen. Om
bullan innehöll en nådebevisning, hängdes
blysigillet i trådar af rödt och gult silke; innehöll
hon deremot en dom, hängdes det i grå hampa.
De ryktbaraste bullorna äro: Clericis laïcos (1296),
Unam sanctam (1302) – bägge utfärdade af
Bonifacius VIII mot Filip den sköne i
Frankrike –, kättarebullan In coena Domini (1362),
en bannlysning öfver alla icke-katoliker,
utfärdad af Urban V, Exsurge, Domine (1520), af
Leo X mot Luther, som uppbrände henne,
Unigenitus (1713), mot den franska qvietismen,
Dominus ac redemptor noster (1773), om
jesuit-ordens upphäfvande, Sollicitudo omnium (1814),
om densammas återställande, samt Ineffabilis
(1854), som innehåller dogmen om jungfru
Marias obefläckade aflelse, och Pastor aeternus
(1870), om påfvens ofelbarhet, hvilka bägge
utfärdades af Pius IX. – En kortare och mindre
vigtig påflig skrifvelse kallades under
medeltiden breve, med hvilket namn under den nyare
tiden betecknas mindre vigtiga påfvebref, skrifna
"sub annulo piscatoris", d. v. s. beseglade med
det å fiskareringen befintliga sigill, som visar
bilden af aposteln Petrus, sittande i en båt och
sysselsatt med fiske. Sådana skrifvelser
innehålla påfvens namn och ordningsnummer. – En
samling af påfvebullor kallas bullarium.
Örnhjelm och Peringskiöld samlade hvar för sig
bullor angående Sverige, och deras samlingar
förvaras i handskrift i Vitterhets historie och
antiqvitets akademiens arkiv. Ett tryckt
bullarium för Sverige utgafs af Celse 1782;
fortsättningar utgåfvos af Porthan och J. H.
Schröder. Hd.
Bullant [bylla’ng], Jean, fransk arkitekt, f.
omkr. 1515, d. 1578. gjorde sina studier i Rom,
blef 1557 generaluppsyningsman öfver den
franska kronans byggnader och 1570 arkitekt hos
drottning Katarina af Medici. Såsom sådan
fortsatte han uppförandet af Tuileriernas slott
(börjadt af Delorme, uppbrändt 1871) och byggde
det storartade Palais de la reine (sedermera
kalladt Hôtel de Soissons; nu förstorat). Hans
förnämsta verk är slottet Ecouen (byggdt 1545),
nära Paris. Bland hans tryckta arbeten
intager Reigle généralle d’architecture o. s. v. (1564)
det främsta rummet.
Bullaren, härad och tingslag i Göteborgs och
Bohus län, Norrvikens fögderi och domsaga.
Arealen 37,325 hekt. (75,608 tnld). 82,625 mtl.
5,233 innev. (1877). Häradet består af endast
tvänne socknar, Nafverstad och Mo. K. G. O.
Bullaren-sjöarna (vanligen kallade
Bullare-sjöarna), belägna i Bohus län, till större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
