Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bunsens stapel, fys. - Buntmakare, en handtverkare, hvars yrke är att förfärdiga pelsverk; körsnär - Buntoku, japansk kejsare och skald - Bunyan, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilda genom ett cylindriskt kärl af porös lera.
Anordningarna kunna för öfrigt omvexla på
mångfaldigt sätt. I ett visst slag af dessa staplar
står kolet i lercylindern, och mellan denne och
det yttre glaskärlet är en öppen zinkcylinder
nedsatt; hos andra är zinkcylindern massiv och
står innerst, under det att kolet är urhålkadt
för att i sig upptaga lercylindern. R. R.
Buntmakare (T. buntmacher, af bunt l.
buntwerk, pelsverk, i synnerhet af den nordiske
ekorren, af Magyar. bunta, bunda, pelskappa),
en handtverkare, hvars yrke är att förfärdiga
pelsverk; körsnär.
Buntoku, japansk kejsare och skald, reg.
851–858, gjorde sitt namn frejdadt såväl genom
sina egna poetiska alster som genom det skydd
han städse skänkte andra skriftställare.
Bunyan [bö’njan], John, engelsk
skriftställare, föddes 1628 i Elstow i Bedfordshire, der
fadern var kittelflickare. Till en början egnade
sig den unge B. åt samma yrke. Begåfvad med
en liflig inbillning, begynte han tidigt röna starka
intryck af de puritanske väckelsepredikanternas
föredrag, och hans själskamp stegrades, i samma
mån som han blef äldre. Vid mognare år
skildrade han i de starkaste färger sin syndfullhet
under ungdomstiden, och de fleste bland hans
biografer framställa honom som ett lärorikt
exempel på sanningen af de bibliska orden
"der synden öfverflödar, der öfverflödar ock
nåden". Emellertid visade Macaulay i sin
lefnadsteckning öfver B., "att denne icke var sämre
än andra ynglingar". "Hans värsta synder
voro", säger nämnde författare, "att han
dansade, ringde med kyrkklockorna, spelade båll
och läste sir Bevis’ of Southampton historia."
Vid sjutton års ålder gick B. i krigstjenst och
deltog i belägringen af Leicester (1645).
Kriget gjorde ett så mäktigt intryck på honom,
att han sedermera i sina skrifter med förkärlek
framställde heliga ting under krigiska bilder.
Efter fälttågets slut återvände han till sin
hembygd och gifte sig med en ädel och gudfruktig
qvinna. Småningom öfvergaf han nöjena och
förströelserna och vardt i yttre måtto snart
sagdt en fullkomlighet. Men i sitt inre
sönderslets han af tvifvel och hemska fantasier. Han
såg sig omgifven af onda andar, som ville locka
honom till gräsliga synder, ja han kände sig
frestad att häda Guds nåd och förbarmande.
Krafterna började svika, och hans starka kropp
aftärdes. Men slutligen återkom han till frid
med sig sjelf och började å nyo fatta
förtroende till Guds nåd. Till denna förändring i
hans själstillstånd medverkade i icke obetydlig
mån baptistpastorn Gifford, i hvars församling
(i Bedford) han ingick 1655. Kort derefter
utsågs B. till predikant och utmärkte sig såsom
sådan genom ett kraftfullt och kärnfriskt
föredrag, som skaffade honom en stor mängd
åhörare. Men 1660, då regeringen började
vidtaga kraftiga åtgärder mot dissenters, blef han
kastad i Bedfords fängelse, der han qvarhölls i
tolf år. Under denna tid studerade han flitigt
bibeln och Fox’s "Book of martyrs" – de enda
böcker som stodo till hans förfogande – samt
predikade för de öfrige fångarna. Derjämte
knypplade han spetsar för att skaffa sin talrika
familj något att lefva af och sysslade då och
då med författareverksamhet. Slutligen
mildrades hans fångenskap, och under de senare åren
af densamma fick han vistas utom häktet. 1672
återfick han fullständigt friheten, och s. å. valde
baptistförsamlingen i Bedford honom till sin
pastor. Både som predikant och menniska hade
han nu större anseende än någonsin; öfverallt,
der han drog fram, mottogo hans trosbröder
honom med de största vördnadsbetygelser, och
vid de besök han årligen gjorde i London
strömmade ofantliga skaror till för att få höra honom.
Under ett sådant besök dog han 1688.
Innan B. lemnade fängelset, hade han börjat
den storartade allegori, The pilgrim’s progress
from this world to that which is to come,
hvilken skulle göra hans namn odödligt. Vid
författandet stormade bilderna på honom, snabbare
än han mäktade återgifva dem i skrift, och
sålunda skapades ett underbart sceneri af träsk
och afgrunder, branta berg, mörka och hemska,
bergsklyftor, ljufva dalar, leende ängar, ett
dystert slott – hvars borggård är betäckt med
hufvudskallar och ben af mördade fångar –
en folkrik och praktfull stad, påminnande om
London på en lord-mayors dag, och den smala
vägen, som förer snörrätt, öfver höjder och
dalar, genom städer och ödemarker, till den svarta
floden och den skinande porten. De äfventyr,
som bokens hjelte, Kristen, upplefver på denna
allegoriska skådebana, de faror som möta
honom, de fiender han bekämpar, de vänner och
pilgrimer, med hvilka han sammanträffar – allt
detta betecknar de olika graderna af en
troendes andliga utveckling, de förvillelser och
frestelser, för hvilka han är utsatt. Boken verkade
underhållande som en riddareroman, roade
genom en mängd lustigheter och utgjorde
särskildt för puritanerna en guldgrufva af andliga
iakttagelser. Också fick arbetet genast en
ofantlig framgång. Dess andra upplaga utkom 1678
(man vet ej hvilket år den första utgafs), och
under de fyra följande åren trycktes sex
upplagor. Denna popularitet har icke minskats
under århundradenas lopp; ännu i vår tid upplägges
"The pilgrim’s progress" i en ofantlig mängd
exemplar. Nästan alla europeiska literaturer
hafva genom öfversättningar tillegnat sig detta
verk, som näst bibeln torde vara den mest
spridda bok i verlden. Till vårt språk
öfverflyttades det första gången 1727, och sedan
dess har det blifvit öfversatt flere gånger, bl.
a. af C. O. Rosenius ("En kristens resa genom
verlden till den saliga evigheten", 1853; 5:te
uppl. 1874). 1684 utkom andre delen af "The
pilgrim’s progress" ("The manner of the setting
out of Christian’s wife and children"). Denne
del är dock vida underlägsen den förste. Kort
derefter offentliggjorde B. The holy war ("Det
heliga kriget", 1728; ny uppl., 1831), om
hvilket arbete Macaulay säger, att det skulle vara
den bästa allegori, som någonsin blifvit
skrifven, om "The pilgrim’s progress" icke funnes
till. B:s samlade verk utkommo 1692 och hafva,
sedan flere gånger blifvit omtryckta; en
förträfflig upplaga utgafs af Southey 1830. B. F. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
