Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burgos, hufvudstad i denna provins - Burgos, Francisco Javier de - Burgoyne, John - Burgoyne, John Fox - Burgschmiet, Jakob Daniel - Burgund (Fr. Bourgogne) har varit namn på flere i politiskt eller geografiskt afseende skilda områden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1808 ett slag, hvari 40,000 fransmän under
marskalkarna Soult och Bessières besegrade 20,000
spaniorer under markisen af Belvedere. Från
d. 19 Sept. till d. 29 Okt. 1812 belägrades
staden förgäfves af Wellington.
Burgos, Francisco Javier de, spansk
statsman och skriftställare, f. 1778, blef under
Josef Bonaparte underprefekt i Almeria, men måste
vid det franska väldets störtande fly till
Frankrike, der han egnade sig åt literära
sysselsättningar. 1817 återvände han till Spanien och
blef redaktör för tidskriften "Miscelanea de
comercio, artes y literatura" samt för tidningen
"Imparcial". 1835 blef han inrikesminister och
utvecklade som sådan en utomordentlig
organisatorisk verksamhet. Sedan öfvertog han
finansportföljen och utnämndes af drottningen till
medlem af representationens förste kammare.
Såsom anklagad for underslef, blef han
emellertid 1836 utesluten från representationens
öfverläggningar. Ehuru han s. å. frikändes,
lemnade han likväl Spanien, dit han ej återvände
förrän 1839. Död 1845. B., som äfven var
medlem af den spanska vetenskapsakademien,
författade komedierna Las tres iguales, El baile
de máscara och El optimista y el pesimista,
hvilka voro afsedda att återupplifva det
spanska klassiska lustspelet. Bland hans öfriga
dikter intager Oda á la razon främsta rummet.
Burgoyne [bö’rgojn]. 1. John B., engelsk
general, f. omkr. 1730, kommenderade 1762 en
kår i Portugal och blef 1777 befälhafvare öfver
10,000 man i Canada, men måste s. å., tillika med
5,500 man, vid Saratoga gifva sig fången åt
amerikanske generalen Gates. Vid sin återkomst till
Europa blef han afskedad ur statens tjenst och
förvisad från hofvet. Sedan blef han
parlamentsledamot. Död 1792. B. författade flere dramer.
– 2. John Fox B., britisk ingeniör-general,
af samma slägt som den föregående, f. 1782,
blef 1798 ingeniör-löjtnant och ledde 1813,
under kriget på spanska halfön, belägringsarbetena
vid San Sebastian. 1811 sändes han i spetsen
för geni-trupperna till Nord-Amerika, och 1826
åtföljde han den till Portugal sända hären.
1830 blef han direktör för de offentliga
byggnaderna i Irland och inlade såsom sådan stora
förtjenster. 1851 utnämndes häri till
generallöjtnant, och före Krimkrigets utbrott, 1854,
sändes han till Konstantinopel för att
underhandla med turkiska regeringen om de blifvande
operationerna. Vid Sebastopol var han chef
för engelska arméns generalstab, men
återkallades 1855 från denna post. 1856 blef han
baronet och 1868 generalfältmarskalk. Död 1871.
B. utgaf Military opinions (1859).
Burgschmiet [-schmit], Jakob Daniel, tysk
bildhuggare och gjutare, föddes i Nürnberg 1796,
var till en början svarfvare samt förfärdigade
derjämte små omtyckta barnteatrar och sinnrika
automatteatrar, med hvilka sistnämnda han
1820–22 reste omkring till flere större städer,
öfverallt väckande uppmärksamhet. Under Reindels
ledning utbildade han sig sedermera till
bildhuggare och medverkade såsom sådan vid
restaurationen af den s. k. Schöne brunnen i
Nürnberg. Hans första större arbete var
Melanchthon-statyen i Nürnberg (1826), hvilken han utan
modell högg i sandsten omedelbart efter
Heideloffs ritning. Detta verk beredde honom plats
som lärare i bildhuggarekonst vid Nürnbergs
polytekniska skola. Någon tid derefter begaf
han sig till Paris för att studera
bildgjuterikonsten, och med sin gjutning af Dürer-statyen
i Nürnberg (efter Rauch) grundade han
1837–40 sitt rykte såsom en af den nyare tidens
mest framstående bildgjutare. Andra
betydande arbeten från hans verkstad äro
Beethoven-statyen i Bonn (1845, efter Hähnel),
Karl IV:s staty i Prag (1848, efter Hähnel), Luthers staty
i Möhra (efter F. Müller) m. fl. B. afled
plötsligt i Nürnberg 1858, då han var sysselsatt
med fullbordandet af Radetzky-monumentet för
Prag (efter bröderna Max), och hans
likbegängelse blef en af de ståtligaste, som Nürnberg
skådat. – Bland hans lärjungar må nämnas G.
Heroldt (gjutaren af Karl XII och Molinska
fontänen i Stockholm). R-n.
Burgund (Fr. Bourgogne) har varit namn
på flere i politiskt eller geografiskt afseende
skilda områden.
1. Det gamla burgundiska riket (förra
hälften af 400-talet–534). Burgunderna (Lat.
burgundi l. burgundiones), en germansk stam,
bodde ursprungligen mellan floderna Oder och
Weichsel. Enligt någras påstående seglade en
del af dem derifrån och nedsatte sig på
Bornholm, som lär hafva fått sitt namn efter dem,
men hufvudmassan drog vesterut och framträdde
på 300-talet i Rhentrakterna, der den ofta låg i
fejd med alemannerna. 440 nedsatte sig
burgunderna, under sin konung Gundikar, i det
romerska Gallien, näml. i alplandet mellan Aar och
Rhône (vestra Schweiz och Savojen), hvarifrån
de snart utbredde sitt välde öfver hela Saône-
och Rhône-dalen, d. v. s. hela den östra kanten
af nuv. Frankrike. (I en strid mot hunnerna
stupade Gundikar i spetsen för störste delen af
sitt folk, hvilken händelse är poetiskt framställd
i Nibelungenlied.) De romerske
egendomsegarna måste till invandrarna afträda 2/3 af
åker- och ängsmarken, 1/2 af skogen och 1/3 af
trälarna; men de bägge nationaliteterna, som
voro af olika bekännelser (burgunderna arianer,
romarna katoliker), blefvo för öfrigt, såsom
deras senare lagstiftning visar, likställda med
hvarandra. De frie – såväl burgunder som romare
– delades, såsom det framgår af mansbotens
olika belopp, i tre klasser: stormännen, de
medelmåttige (motsv. de svenske odalmännen) och
de lägre frie (motsv. Sveriges frie landbönder).
Det burgundiska riket styrdes tidtals af en enda
konung, men var tidtals deladt mellan flere. Så
skiftades det 470 mellan fyra bröder
(residerande i Genève, Lyon, Besançon och Vienne),
men samlades inom kort hos tvänne af dem: den
hersklystne och krigiske Gundobad (i Lyon,
470–516) och Godegisel (i Genève). Den
senare ingick mot sin broder förbund med den
frankiske konungen Klodvig, hvilken traktade
efter Burgund och såsom katolik hade ett godt
stöd hos de romerske innebyggarna i detta rike.
Gundobad blef slagen vid Dijon (500) och måste
fly till Avignon, men återkom plötsligt och drap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
