Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bülow-Cummerow, Ernst von - Bünau, Heinrich - Bündner-alperna, utgrening af Alperna (se d. o.) - Bürde-Ney, Jenny, tysk sångerska. Se Ney - Büren, stad i preussiska prov. Westfalen - Bürger, Gottfried August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
interimistiska nationalrepresentationen och
senare af kommissionen för utarbetande af förslag
till ny ståndsorganisation. Han ifrade i
allmänhet för upprättandet af en genom riksstånd
inskränkt monarki, i hvilken besittningen af
jordegendom skulle medföra en privilegierad
ställning. Hans opposition var städse riktad
mot byråkratien. Efter revolutionen 1848
stiftade B., i afsigt att förebygga det påtänkta
upphäfvandet af riddaregodsens befrielse från
grundskatt, en förening till egendoms skyddande
("Verein zum schutze des eigenthums"),
bekant under namnet "junkerparlamentet", ur
hvilken det i senare tid framträdande
preussiska feodalpartiet utvecklat sig. B. författade
en mängd skrifter, de flesta i statsvetenskapliga
ämnen.
Bünau, Heinrich, grefve von R., tysk
statsman och historieskrifvare, f. 1697, blef 1740
sachsiskt sändebud i Mainz, der han arbetade
för Karl VII:s val till kejsare, och var sedan i
kejserlig tjenst till 1751, då han blef
premierminister i Weimar. Död 1702. B. var en
vetenskapernas gynnare; särskildt gjorde han
sig förtjent genom det understöd han egnade
konsthistorikern Winckelmann, som han bl. a.
utnämnde till föreståndare för sitt utmärkta
bibliotek (42,000 bd), hvilket sedan inköptes
för Dresden-bibliotekets räkning. Hans
ofulländade arbete Deutsche kaiser- und
reichshistorie (1728–43) utmärker sig genom
noggranna källstudier.
Bündner-alperna, utgrening af Alperna
(se d. o.).
Bürde-Ney, Jenny, tysk sångerska. Se Ney.
Büren, stad i preussiska prov. Westfalen,
regeringsområdet Minden. 2,152 innev. (1875).
Bürger. 1. Gottfried August B., tysk
skald, född d. 31 Dcc. 1747 i Molmerswende vid
Halberstadt, studerade först teologi i Halle och
gjorde der bekantskap med den för sin strid
med Lessing bekante professorn K. A. Klotz.
Genom denne lärde han känna den klassiska
literaturens skönheter, men infördes derjämte
på en väg, som ej var gynsam för hans
sedliga utveckling. 1768 kom han till Göttingen
för att studera juridik, men lefde äfven der ett
utsväfvande lif, tills Biester, Sprengel och H. K.
Boie åtogo sig hans ledning. Tillsammans med
dem studerade han, utom de gamle, äfven
franska, engelska, italienska och spanska skalder,
i synnerhet Shakspeare och Percy. Genom Boie
infördes han bland de män (Hölty, Voss, Miller,
Stolberg m. fl.), som utgjorde det 1772
stiftade "Göttinger hainbund", hvilket B. likväl ej
tillhörde, fastän han offentliggjorde sina första
dikter i dess organ, "Göttinger musenalmanach".
I nämnde kalender offentliggjordes 1773 hans
ballad "Lenore", som med ens beredde honom
ett stort skalderykte. 1772 blef han genom
inflytelserika vänners hjelp amtman i
Altengleichen (i Hannover), och 1774 gifte han sig. Han
hyste likväl ej någon varmare känsla för sin
maka. Deremot fattade han för hennes
sextonåriga syster, Augusta, en häftig böjelse, hvilken
olyckligtvis besvarades och snart ledde till ett
brottsligt förhållande. Det var hon, som under
namnet "Molly" så ofta och så varmt blef af
honom besjungen. Det otillbörliga i B:s
husliga lif äfvensom det vårdslösa sätt, hvarpå han
skötte sitt domareämbete, nedsatte honom i alla
rättänkandes ögon. Dertill kom, att, till följd
af dålig hushållning, hans ekonomiska ställning
med hvarje år försämrades. 1778 öfvertog han
efter Göckingk ledningen af "Musenalmanach"
och råkade derigenom i nya förvecklingar. Hans
kort förut (1770) utkomna Gedichte rönte
allmänt bifall, men eftertrycktes så hänsynslöst,
att författaren skördade endast en mycket ringa
materiel vinst. Vid sin svärfaders död (1777)
fick han visserligen ett ej obetydligt arf, men
inom kort hade han helt och hållet förstört
detta på illa beräknade spekulationer.
Samtidigt måste han nedlägga sitt domareämbete.
Derefter slog han sig ned i Göttingen, hvarest
han uppehöll sig med privatföreläsningar i
estetik. 1784 dog hans maka, och ett år
derefter gifte han sig med "Molly". Ett hälft år
senare afled äfven hon, och den arme skalden
störtades derigenom i det djupaste själslidande,
hvilket för lång tid borttog all lust till poetisk
verksamhet. Kraften var för alltid bruten.
Underhållandet af hans familj tog alla hans krafter
i anspråk, och hans inre förmörkades dessutom
af osämja mellan honom och hans ämbetsbröder
i Göttingen, hvilka ej ens sedan han (1789)
kallats till e. o. professor upphörde att anse
honom för olärd. Till allt detta kommo ännu
en gång husliga sorger. B. hade nämligen 1789
inlåtit sig i en poetisk brefvexling med
författarinnan Elise Hahn, hvilken, hänförd af
hans poesi, erbjöd honom sin hand. 1790
hemförde han sin "schwabenmädchen" som brud,
men redan två år derefter öfvergaf hon honom,
sedan hon först genom otrohet i grund
förgiftat hans lif. Vid samma tid (1791)
offentliggjorde Schiller (i "Allgemeine literaturzeitung")
sin bittra recension af hans dikter. Under
alla dessa pröfningar utbildade sig ett gammalt
bröstlidande, och skalden dog d. 8 Juni 1794.
Dessförinnan hade han, 1789, utgifvit andra
upplagan af sina dikter: en tredje utkom först
1790–98. – B. var en äkta skaldenatur, ehuru
han aldrig kom till full mognad. Genom sina
ballader, särskildt Lenore (öfversatt på svenska
af A. C. af Kullberg under titeln "Leonora
eller spökbruden", 1816), blef han skaparen af
den moderna balladen, inom hvilken konstart
han likväl snart öfverflyglades af Göthe. Näst
Gottsched var han den förste tysk, som med
framgång diktade sonetter. Sin egentliga storhet
har B. såsom ren lyriker. Hvad känslans djup
och versens välljud vidkommer, närma sig flere
af hans dikter det bästa, som blifvit skrifvet på
tyska språket. Särskildt gäller detta om hans
dikter till Molly, sådana de voro, innan Schillers
kritik förmådde honom att affila – och stundom
förkonstla – dem. De flesta af dessa sånger
utmärka sig genom innerlighet, värme och
jublande munterhet; endast sällan låter han höra
toner af smärta, och när så sker, är det alltid
med en djupt elegisk längtan efter frid och
försoning. B. är en af den s. k. "Sturm- und
drang-periodens" störste skalder. Bland B:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
