- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1387-1388

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byfogde, titel på ett slags längre statstjenstemän - Byfogde, titel på vissa tjenstemän i Norges och Danmarks städer - Byfred - Bygde-allmänning, jur. Se Allmänning - Bygdeå - Bygdin - Bygel - Bygel - Bygelhorn, Buglehorn l. Flygelhorn - Byggnadsgillen l. Byggnadsskrån - Byggnadskonsten (Arkitekturen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

satt ute på torget, eller ock kronans
uppbördsman; men sedermera kom han att derjämte
bestrida andra sysslor – olika i olika städer –,
i det han uppträdde än som stadens uppbördsman
och exekutor, än som bisittare i rådhusrätten,
än som fiskal m. m. Dessa tjenstemän
valdes merendels af borgarena sjelfva, men
fingo af konungen stadfästelse på sitt val. De
böra ej förvexlas med de kongl. fogdarna,
fogaterna. – 2. Titel på vissa tjenstemän i
Norges och Danmarks städer. Byfogdarnas
verkningsområde är efter städernas olika
storlek ganska olika. Merendels innefattas all civil
myndighet i byfogdens person: han är
nämligen stadens domare, polismästare,
uppbördsman, notarius publicus, sekreterare,
auktionskommissarie och skiftesförrättare, stundom äfven
postmästare. I åtskilliga städer är byfogden
derjämte domare (sorenskriver, herredsfoged,
birkedommer
) i närmaste landsdistrikt. I de
ansenligaste städerna äro göromålen delade
på flere händer, och byfogden
har endast sina domare-åligganden, samt
möjligtvis en eller annan af ofvannämnda
befattningar. Byfogden är ensam domare, utom i
saker, som å lif och ära gå, ty dervidlag
deltager en nämnd (meddomsmänd) i domslutet.
Dessa ämbetsmän tillsättas af konungen, på
justitiedepartementets föredragning. Deras
inkomster bestå i lön af staten (på några ställen
bidrager äfven kommunen), sportler och kontorsbidrag.
J. Th. W.

Byfred, ståtsr. 1) I Sverige, enligt
stadslagen, stadens fred, hvilken gällde så långt
som stadens mark sträckte sig. – 2) I
Danmark såväl det område, hvilket var lagdt
under stadens domvärjo, som den inom detsamma
meddelade stadsrättigheten.

Bygde-allmänning, jur. Se Allmänning.

Bygdeå, socken i Vesterbottens läns första
fögderi, omfattar tillsammans med Robertsfors
bruksförsamling, en areal af 91,580 hekt. (8,02
qv.-mil). 39 1/2 ofm., 37 8/9 fm. mtl (enl. 1825
års jordebok). 4,584 innev. (1877). Jämte
Robertsfors utgör B. ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Hernösands stift, Vesterbottens första
kontrakt.

Bygdin, fjällsjö i Vangs socken (Valders) i
Norge, mellan Jotunfjällen, 1,090 m. (3,662 f.)
öfver hafvet och 18 kilom. (2,5 mil) lång. Vid
dess stränder finnes knappt någon mensklig
bostad, hvaremot de härliga ängarna vid Bygdin
hvarje sommar begagnas i stor utsträckning.
Från B. upprinner elfven Vinstra, som faller
ut i Gudbrandsdalslågen. Y. N.

Bygel (Bögel), byggnadst. När man vid
uppförandet af en byggnad behöfver med talja
upphissa en större virkespjes till det ställe, der
han skall anbringas, måste sådana anordningar
vidtagas, att den i taljans undre block
befintliga haken må kunna huggas i virkespjesen.
För den skull brukas antingen en stropp,
hvilken slås omkring denna pjes, eller ock en bygel,
som för tillfället spikas fast vid densamma.
Stundom kan stroppen ej användas, emedan han, just
till följd af sitt anbringningssätt, kan vara till
hinder vid virkespjesens läggande på sitt ställe,

och då använder man i stället bygeln. Denne
göres af ett stycke rundjern af lämplig groflek,
hvilket midtpå får den behöfliga bygelformen
och åt ändarna utplattas, så att två eller tre
hål i hvardera änden kunna anbringas för de
spikar, med hvilka han skall fästas till
virkespjesen. J. G. B.

Bygel, musikt., krökt rör, medelst hvilket ett
mässingsinstrument förlänges, när man på
detsamma vill frambringa olika grundtoner. Efter
den tonart, som dessa grundtoner komma att
tillhöra, kallas bygeln f-bygel, ess-bygel o. s. v.

Bygelhorn, Buglehorn l. Flygelhorn,
trumpetartadt mässingsinstrument, som förr
nyttjades endast till signaler i krig, men sedan
Schmidt (1815) förbättrat det och försett det
med klaffar, äfven begagnas i militärorkestrar.

Byggnadsgillen l. Byggnadsskrån (jfr
T. bauhütten, "byggnadshyttor") voro namn på
de under medeltiden blomstrande föreningarna
af byggnadsarbetare, särskildt stenhuggare.
Dessa föreningar voro till en början
organiserade såsom andliga brödraskap och sysselsatte
sig då endast med uppförande af kyrkor, men
kommo i 12:te årh. under ledning af verldsliga
mästare och utsträckte sin verksamhet äfven till
profana byggnader. Vid samma tid började de
få särskilda privilegier, egen domsrätt, särskilda
igenkänningstecken o. s. v. 1498 bekräftade
kejsar Maximilian ett statut för alla tyska
byggmästareskrån, och detta har, efter en
modifikation 1563, ända in i 19:de årh. upprätthållits
i Köln, Basel, Zürich, Hamburg och Danzig.
Det moderna frimureriet lär hafva lånat sina
former från de engelska byggnadsskråens
reglementen.

Byggnadskonsten (Arkitekturen) är den
af de bildande konsterna, som har till uppgift
att förklara det oorganiskas skönhet genom att,
utan direkt naturefterhärmning, i enlighet med
ett praktiskt ändamål samt efter matematiska
och statiska lagar, ordna det döda stoftet. På
byggnadens form inverka dels det material,
hvaraf den bygges, och dels ändamålet med
densamma.

Byggnadskonstens material är sten, tegel, trä
och jern. Stenarna kunna vara antingen rått
lagda på hvarandra (cyklopiska murar) eller
tillhuggna och förenade medelst bindemedel
(kalk o. d.) eller ock, såsom fallet stundom är
i den nyare byggnadskonsten, behålla sin råa
yta, för att byggnaden derigenom må få ett
kraftigare utseende (rustik). Hvad teglet
vidkommer, kan det antingen öfverklädas med
stuck (putsning) eller framträda i sitt
ursprungliga skick. I senare fallet begagnar man
ofta stenar af olika färg och låter dem bilda
mönster. I vår tid har rå tegelstensbyggnad med
terrakotta-ornament vunnit stor utbredning. När
trä nyttjas som byggnadsmaterial, läggas
träbjelkarna antingen horisontalt, i hvilket fall
byggnaden kallas blockhus eller laft, eller vertikalt,
och byggnaden får då namnet
resvirkesbyggnad; om skelettet är af trä och mellanrummen
fyllas med tegel eller lera, uppstår
korsvirkesbyggnad. Jern har först i våra dagar,
nämligen i förening med glas, blifvit användt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:21:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free