Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfständiga konstruktioner (i synnerhet till
utställningsbyggnader).
En byggnads formbehandling beror i
synnerhet på takformen. Man skiljer mellan
bjelktak (arkitravbyggnad, horisontalbyggnad) och
hvalftak (hvalfbyggnad). Öfver arkitraverna
framträda tvärbjelkar (fris) med deröfver
liggande gesims (geison). Hvalftaken äro
antingen tunnhvalf, d. v. s. på två parallella murar
hvilande hvalf, eller korshvalf, som bestå af
två hvarandra skärande tunnhvalf (och som
indelas i spegelhvalf, klosterhvalf, stjernhvalf o.
s. v.), eller slutligen kupoler, kupiga tak.
(Hvalf af sistnämnda slag kunde man till en
början uppföra endast öfver en cylinder, men
sedermera lärde man sig att spänna dem äfven
öfver qvadrater.) Hvalfven bildas antingen af
rundbågar eller af spetsbågar. I den
äldsta historiska tiden byggde man ett slags oäkta
hvalf, derigenom att man antingen från tvänne
murdelar utkragade stenar öfver hvarandra, tills
de möttes på halfva vägen (kraghvalf), eller
uthögg hvalfvet i en enda sten (monolithvalf).
Arkitravtaken bäras af kolonner, hvalfven af
pelare eller hela väggar. Såväl kolonner som
pelare bestå af fot (basis), stam (skaft, kropp)
och kapitäl. Kolonnens stam är valsformig,
och diametern förhåller sig till höjden som 1
till 4 1/2–10 (vanl. 4 1/2). Kapitälens olika form
är betecknande för olika stilarter. Pelarna äro
valsformiga, fyrkantiga eller polygonala samt
ofta, för upptagande af hvalfvens olika bågar
(band, gördlar), förenade med kolonner.
Murarna måste hafva en mot takets tyngd svarande
styrka. Vid hvalf bilda de "vederlag" för både
vertikaltryck (tyngd) och horisontaltryck
(sidotryck) och måste till följd af sistnämnda
omständighet ofta förstärkas genom sträfpelare
eller spännbågar (sträfbågar).
Ur dessa grundformer utväxa dekorationen
och ornamentet som konstruktionens
konstnärliga uttryck, accentuerande hufvudpunkter och
hufvudlinier samt gifvande verket den fritt
bildande fantasiens prägel.
Historia. A. Den gamla tidens
byggnadskonst. 1. Orienten. a. Egyptens
pyramider, faraonernas grafkamrar, hvilka
uppfördes mellan åren 3000 och 2000 f. Kr., äro
de äldsta byggnader man känner. Berömdast
äro de, som ligga vid Memfis.
Cheopspyramiden (vid Gizeh) är omkr. 136 m. (460 f.) hög.
Den i dess närhet befintliga sfinxen höll ett
tempel mellan framtassarna. Obelisken vid
Heliopolis (från omkr. 2000 f. Kr.) är en monolit
af ofantlig storlek. Grafvarna vid Beni-Hassan
i mellersta Egypten, hvilka härröra från
ungefär samma tid, äro klippgrafvar och visa de
äldsta pelareformerna. Den egyptiska
tempelbyggnaden, som utvecklade sig i Tebe (Öfre
Egypten) omkr. 1500 f. Kr., under Ramses II
och hans efterföljare, var arkitravbyggnad. Två
tornliknande pyloner med snedt uppstigande
sidor bildade ingångsväggen. Bakom denna fans
en förgård, som genom två andra pyloner stod
i sammanhang med den stora, af kolonner burna
salen, bakom hvilken den låga och mörka cellan,
med gudens bild, dolde sig bland en mängd små
kamrar. Kolonnstammarna voro kolossala
efterbildningar af lotusblommans stjelk, och deras
kapitäl föreställde en öppnad eller sluten
lotusblomma. De ryktbaraste templen i Tebe voro:
rikstemplet i Karnak och templet i Luxor med den
bekanta obelisken (nu i Paris). I klipporna
derstädes befinna sig äfven de grafvar, i hvilka de
senare faraonerna hvila. Bland andra, yngre,
tempel må nämnas de, som finnas i Abydos, Edfu och
Denderah (med kapitäl, föreställande gudinnan
Hators hufvud) samt på öarna Philae och
Elefantine. I Ipsambul träffas märkliga klippgrafvar.
Pyramider finnas äfven i Meroë (Nubien), men
de äro yngre än de memfiska och mycket
mindre. Det material, som begagnades till
egyptiska byggnader, var hufvudsakligen kalksten
eller tegel.
b) I Babylon och Assyrien byggde man
nästan uteslutande af tegel, och derför äro
ruinerna mindre väl bibehållna i dessa land än i
Egypten. Byggnaderna voro terrassbyggnader,
och taken h vilade på murar; kolonner
förekommo sällan, måhända aldrig. Väggarnas
insidor kläddes nedtill med alabasterplåtar och
behängdes ofvantill med täcken. Mellan
väggarna och taket – som vanligen var af trä,
stundom af sten och i senare fallet ett hvalf – fans
en rad öppningar, genom, hvilka ljuset insläpptes.
Man känner bland assyriska och babyloniska
byggnader mest palats, men äfven några
tempelterrasser. Vid Vurka finnas ruiner af Ur från
omkr. 2200 f. Kr. Vid Nimrod, Kujundsjik
och Korsabad hafva Layard, P. E. Botta, Place
o. a. utgräft det gamla Ninives palats, och vid
Hillah har man funnit ruiner efter Babylon:
Nebukadriesars palats, de hängande trädgårdarna
och ett tempel samt observatoriet vid Borsippa,
hvilande på en äldre byggnad, i hvilken man
velat återfinna bibelns babelstorn.
c) Af Mediens hufvudstad, Ekbatana, har
ännu ingenting upptäckts, men deremot har man i
Persien funnit ruinerna vid Pasargada – Cyri
graf, ett gafvelhus på sju små terrasser, i hvit
marmor – samt, vid det gamla Persepolis, de
s. k. Tsjil-minar (de fyratio pelarna), ruiner
efter Darii och Xerxes’ palats, belägna på en
hög terrass med fria trappor, och i berget bakom
terrassen klippgrafvar byggda för de persiske
konungarna. Byggnaderna i Persepolis voro
fria kolonnader, och kolonnadernas kapitäl hade
form antingen af dubbla enhörningshufvud eller
af blommor med vertikala voluter.
d) De äldsta indiska byggnaderna kallades
stupas eller toper och voro grafhögar af rund
form, uppkastade öfver Buddhas qvarlefvor, som
kung Asoka omkr. 250 f. Kr. hade fördelat öfver
hela landet. Tempelbyggnaderna voro: 1)
Fristående pagoder, stora byggnadskomplex,
innehållande pilgrimshärbergen, bönesalar, gångar
och trädgårdar samt en hög, ända till 12–14
våningar stigande portalbyggnad (gapura).
Synnerligen berömd är jaggernautpagoden. – 2)
Klipptempel, med omätligt arbete ingräfda och
huggna i klipporna. De buddhaistiska
klipptemplens inre liknar stundom de gamla kristna
basilikornas: det har tre skepp och två kolonnrader
samt i fonden, på altarets plats, en "dagop" (ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
