Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bågar bildades af rundbågar (hvarför denna
stil ofta kallas rundbågsstil), ända till dess
efter korstågen den s. k. öfvergångsstilen
inträdde, då äfven spetsbågen kom till
användning, i synnerhet i de land, hvilka stodo i
beröring med morerna (Sicilien o. s. v.). I
Tyskland funnos trenne grupper, näml. den
sachsiska (plattäckta) gruppen: kyrkor i
Qvedlinburg, S:t Godehard och S:t Michael i Hildesheim,
domen i Bamberg; den rhenska (hvälfda)
gruppen: dômerna i Mainz, Speier, Worms,
Maria in Capitol, Apostelkirche och S:t Gereon
i Köln, mynstern i Bonn m. fl., och den
östtyska (tegelbyggnads-) gruppen: kyrkorna i
Jerichow, Ratzeburg m. fl. – I Italien finner
man i Venezia (Markuskyrkan) böjelse för
bysantinsk centralform; i mellersta Italien deremot
smak för fornkristen stil: Maria in Cosmedin
och Maria in Trastevere i Rom, dômerna i Pisa
och Lucca, S. Miniato vid Florens, dômen i
Parma m. fl. En lombardisk grupp bildas af
S. Zeno, S. Fermo i Verona m. fl. På Sicilien
inverkade den moriska stilen i Capella Palatina
och dômerna i Palermo, Cefalù och Monreale.
– Frankrike. I den södre delen af detta
land begagnades tunnhvalf: S. Sernin i
Toulouse, S. Trophime i Arles; i Normandie
deremot redan tidigt korshvalf i S. Etienne i Caen.
– Spanien påverkades, i katedralerna i
Zamora, Santiago m. fl., af södra Frankrike och
morerna. – England fick sin kyrkliga stil
från Normandie, men begagnade rundpelare och
platta tak, t. ex. i katedralerna i Durham och
Peterborough. – Danmark följde, i Roeskilde
domkyrka, den östtyska tegelstilen. – I Norge,
der Svithunskyrkan i Stavanger röjer engelskt
inflytande, uppträder den romanska stilen på
ett egendomligt sätt i en mängd träkyrkor af
resvirke ("stavekirker"), t. ex. Borgunds och
Hitterdals. – Sverige, hvars äldsta kyrkliga
monument visa enkla rundformer, påverkades,
i Lunds (danska) domkyrka, af de rhenska
kyrkorna. Linköpings domkyrka, Varnhems kyrka
m. fl., i synnerhet kyrkorna i Visby, visa alla
tyskt inflytande.
5) Den gotiska byggnadskonsten, hvars namn
egentligen är ett öknamn (= barbarisk
byggnadskonst) och hvars mäktiga stiltraditioner
bevarades genom s. k. byggnadsgillen
("bauhütten"), uppträdde först omkr. 1150, nämligen
i kyrkan S. Denis i depart. Seine-et-Oise i
Frankrike. Den genomgick tre
utvecklingsstadier: den stränga stilens period (till 1275),
blomstringsperioden (den eleganta gotiken,
1275–1350) och förfallets period (1350–1500).
Gotiken hvilar på genomförandet af spetsbågens
princip (hvarför den stundom kallas
spetsbågsstil). Med denne båge kunde man
öfverhvälfva äfven ett icke qvadratiskt rum – något
som rundbågen i sin stränghet ej medgaf –,
och den sålunda vunna friare rörelsen gjorde
det möjligt att aflasta tyngden från
murmassorna och leda den öfver på pelarna, hvarigenom
ett kompliceradt perpendikulärt sträfsystem
uppstod. Med stora fönster utfyllde man den plats
mellan murpelarna, som dessförinnan utfylldes
af murarna. Byggnaden gaf intryck af större
frihet, lätthet och djerfhet; i svindlande höjd
byggdes tornen upp framför fasaden. I det
inre bibehölls basilikaformen, med tre eller fem
skepp. Pelarna gjordes högre och smalare.
Mot sidoskeppet, under midtskeppets fönster,
men öfver pelarna, öppnar sig triforiets
genombrutna bågar och småpelare. Kring choret, som
vidgar sig bakåt, slingrar sig en kapellkrans,
hvilken stödjer sig mot tvärskeppet och stundom
fortsättes rundt omkring hela långskeppet. Det
yttre stödet (vederlaget) utgöres af sträfpelare
och sträfbågar, på hvilka rikt smyckade fialer
höja sig; öfver fönstren ligga de gafvelformade
"wimpergerna" (windberge). Fönstren bryta
dagern genom färgade rutor. Mellan tornen
strålar fönsterrosen med sitt "masswerk". Choret
höjer sig ej längre på kryptan, utan fortsätter
det härliga perspektivet i det inre. En
oändlighet af ornament och statuariska arbeten göra
hela kyrkan till en underfull konstskapelse. Man
har kallat det gotiska templet "brysselspetsar i
sten".
I Frankrike, gotikens fosterland, äro, utom
moderkyrkan S. Denis, följande gotiska tempel
märkligast: Notre Dame och S. Chapelle i Paris,
katedralerna i Rouen, Reims, Amiens, Chartres,
Laon, Bourges och Beauvais samt dômerna S:t
Ouen och S:t Maclou i Rouen. – I Belgien
äro kyrkan S:t Gudule i Bruxelles, dômen i
Antwerpen, med sju skepp, samt en mängd rikt
ornerade rådhus (hotels de ville) – i Ypern,
Bruxelles, Löwen – af gotisk stil. –
Tyskland är synnerligen rikt på gotiska kyrkor:
dômen i Magdeburg (1208–1363), mynstern i
Freiburg (från 1200-talet), Elisabet-kyrkan i
Marburg (1235–83), domkyrkorna i
Regensburg och Ulm, Sebalduskyrkan och San Lorenzo
i Nürnberg, Stefanskyrkan i Wien samt framför
alla mynstern i Strassburg, hvars fasad är
utförd af Erwin von Steinbach (d. 1318), och
dômen i Köln. Den sistnämnda börjades 1248
och är ännu ej fulländad. Gerhard von Riel
lär hafva varit dess förste byggmästare. Choret
invigdes 1322. En egen grupp bilda
teyelkyrkorna i nordöstra Tyskland: Mariakyrkan i
Lybeck samt kyrkorna i Rostock, Wismar och
Stralsund. Några tyskgotiska kyrkor utmärka
sig derigenom att sidoskeppen stiga upp till
samma höjd som midtskeppet. De kallas
hallenkirchen (hallkyrkor). Dylika äro bland de
ofvan nämnda t. ex. Stefanskyrkan och
Lorenskyrkan samt Elisabetkyrkan. – I England
inträngde gotiken redan 1177 med fransmannen
Guillaume de Sens, som började byggandet
af katedralen i Canterbury, och denna stil fick
der snart en egendomlig form, i det
chorafslutningen blef rätvinklig och bakom choret
uppstod ett kapell, "lady-chapel", samt ofta – på
ärkebiskopskyrkorna – två tvärskepp byggdes,
och på det större af dessa ett mäktigt torn. De
engelsk-gotiska kyrkorna äro mindre höga än de
franska. Vi nämna katedralerna i Salisbury och
York samt Westminster abbey i London, hvars
lady-chapel, "Henrik VII:s kapell", har en rik
dekoration i den afart af gotisk stil, som kallas
perpendikular- eller Tudor-stil. – Från
England vandrade gotiken öfver till Norge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
