Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der domkyrkan i Trondhjem har lady-chapel
eller, som det der kallas, "högchor" (oktogon).
I Sverige deremot tillhör Upsala domkyrka,
hvars byggande, under ledning af Etienne de
Bonncuill, lär hafva begynts omkr. 1287, den
nordtyska tegelgruppen. Äfven ett stort parti
af Linköpings domkyrka är utfördt i gotisk stil.
Uti Italien, som hade svårt att öfvergifva
sina fornkristna traditioner, fick gotiken aldrig
fast fot och uppträdde i mycket afvikande
former: utan torn på fasaden, med kupol öfver
tvärskeppet, brokig marmor-inkrustation på
fasaden, som ofta delades i tre gaflar, en öfver
hvarje skepp, såsom på domkyrkorna i Orvieto
och Siena. Vi nämna vidare den härliga hvita
marmordômen i Milano, af Heinrich Arler
v. Gmünd, samt dômen i Florens af
Arnolfo di Colle (A. di Cambio), med kupol
från en senare tid af Brunellescho. Bland
profanbyggnader märkas Palazzo vecchio och
och Loggia de Lanzi i Florens, de slutna
borgerliga palatsens stad, och dogepalatset af
Calendario samt Palazzo Foscari m. fl. i Venezia,
de medelst arkader öppna handelspalatsens stad.
– I Spanien, till hvilket land gotiken
infördes från Frankrike, uppträdde denna stil med
hela sin rika ornamentik, t. ex. i katedralerna
i Burgos, Toledo och Sevilla. I Portugal
uppfördes klosterkyrkan i Batalha efter gotiska
mönster.
C) Den moderna byggnadskonsten. 1)
Den romerska renaissancen (1420–1643).
a) Ung-renaissancen (1420–1500). I
arkitravbyggnaden, rundbågen och spetsbågen med
deras underarter hade byggnadskonsten
genomlupit alla möjliga hufvudformer, åtminstone hvad
stenkonstruktion angår; men antiken hade uti
Italien efterlemnat ett utsäde, som – fastän
länge doldt i jorden – nu började spira, i det
man fullt medvetet upptog antika former och
tillämpade dem för nyare tiders behof. Det
är detta återupptagande af romerska byggnads-
och i synnerhet dekorationsformer, som vi kalla
den romerska renaissancen. Den började omkr.
1420 och gick hand i hand med de förnyade
antikstudierna inom literaturen. Naturligtvis
baserade man denna byggnadskonst äfven på
medeltidens tusen år gamla traditioner. Man
återförde kyrkorna till basilikaformen och
bibehöll kupolen på tvärskeppet; i
profanbyggnaderna deremot bibehölls fasadernas anordning.
Men i dekorationen upptogos de tre antika
kolonnordningarna, satta på höga piedestaler,
och till dem lades ytterligare den
romersk-doriska och den toskanska. – I Florens byggde
Brunellescho (1377–1446) kupolen på dômen,
kyrkorna S. Lorenzo och S. Spirito samt
Palazzo Pitti; Palazzo Strozzi af Benedetto da
Majano och Palazzo Medici (nu Riccardi)
bibehålla åtminstone i nedre våningen den strängt
slutna borgkarakteren. I Rom tillhör det
mäktiga Palazzo Venezia denna period. I Pavia
byggdes mot slutet af 1400-talet La Certosa
(Kartusianklostret), som troligen eger den rikast
dekorerade fasad i verlden. I Venezia byggde
P. Lombardi Palazzo Vendramin Calergi, och
dogepalatset försågs under samma period med
en praktfull gård (jättetrappan).
Ungrenaissancens byggnader röja friskhet och fantasirikedom
hos konstnären; en viss högstämd lyftning hvilar
öfver dem alla.
b) Högrenaissancen (1500–80). Omkr.
1500 blef Rom renaissancens hufvudsäte; påfven
Julius II kallade en mängd konstnärer af första
ordningen till Rom och började
högrenaissancens storverk, Peterskyrkan, vid hvilken alla
nedan nämnde romerske arkitekter hvar efter
annan eller samtidigt hade anställning.
Bramante från Urbino (f. 1444, d. 1514),
hvilken tidigare arbetat i Milano (Maria della
grazia), utförde i Rom Cancelleria-palatset.
Baldassare Peruzzi (1481–1536) byggde den
genom Rafaels målningar bekanta Villa
Farnesina. Rafael Santi från Urbino (1483–1520)
utförde flere byggnader i Rom och det sköna
Palazzo Pandollini i Florens. Antonio di San
Gallo utförde Palazzo Farnese i Rom, och
Michelangelo Buonarroti (1475–1564)
fulländade denna byggnad samt anlade det
kapitolinska byggnadskomplexet. Hvad
Peterskyrkan vidkommer, utkastade Bramante
ursprungligen (1506) planen, enligt hvilken hon
skulle hafva formen af ett grekiskt kors med
kupol öfver centrum. De följande mästarna
förvandlade det grekiska korset till ett latinskt.
Den verldsberömda, mäktiga kupolen börjades
af Michelangelo. Byggnaden fulländades först
i nästa period. – I Venezia utvecklade sig en
sjelfständig riktning under Sansovino (Jacopo
Tatti, 1479–1570), hvars praktfasader med
arkader, t. ex. Biblioteca di S. Marco, starkt sticka
af emot Andrea Palladios enkla, rena och
stora stil i kyrkorna S. Giorgio maggiore och
Il redentore. Scamozzi byggde
"procuratierna" vid Markusplatsen, i rät linie med
Sansovinos mästerverk. – I Frankrike trängde
renaissancen igenom med Frans I, sedan gotiken
länge hade kämpat emot det inträngande nya
och utvecklat en öfvergångsstil,
chambordstilen. 1541 byggde Pierre Lescot
Louvregårdens vestra fasad, den franska renaissancens
bästa verk. 1564 byggde Philibert Delorme
den äldre delen af Tuilerierna, som har en
något nyktrare stil. – I Spanien, der likaledes
renaissancen visade sig i hög grad dekorativ,
uppstod 1563–84 klostret Escurial. – I
Tyskland byggdes i ungrenaissancens anda det
härliga slottet i Heidelberg (Otto-Heinrichs-bau
och Fricdrichsbau), förhallen till rådhuset i
Köln samt en mängd palats och
privatbyggnader, i synnerhet i Nürnberg (Pellersches haus
m. fl.), der gotiken länge stred mot
renaissancen, tills denna fick en egendomligt tysk
karakter, med höga, svängda gaflar, rikt smyckade
"erker" o. s. v.
c) Senrenaissancen (1580–1643). I denna
period byggdes i Rom vidare på Peterskyrkan,
hvars fasad utfördes i två våningar af Carlo
Maderna. I Venezia byggde Longhena
den praktfulla kupolkyrkan S. Maria della
salute. Den tyska renaissansen trängde in i
Belgien, der Peter Paul Rubens (f. 1577,
d. 1642) byggde S:t Jacques-kyrkan i
Antwerpen, och till Danmark, der under Kristian IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
