Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1427-1428 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bål, anat. - Bål, i botaniken nyttjas ordet bål som namn på näringsorganen hos de växter, som sakna rot - Båld, Anders - Bålgeting, Vespa Cabro L., zool. - Bållhus (Bollhus), en särskildt för bållspel inrättad byggnad - Bållspel (Bollspel), gymnastisk lek med båll - Bålverk, befästningsk. Se Bollverk - Bålväxter, bot. - Bång, Peter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han som en tjock valk hänger fram öfver
bäckenet (hängbuk). G. v. D.

2. I botaniken nyttjas ordet bål (Lat. thallus)
som namn på näringsorganen hos de växter, som
äro af så enkel byggnad, att de sakna rot, stam
och blad. Bål förekommer hos alla svampar och
lafvar samt hos de flesta alger. Hos mossorna och
ormbunkarna är den ena af de båda
vexelgenerationerna bålformig: hos de förra den könlösa
parasitiska generationen, sporogoniet
("sporfrukten"), hos de senare den könsbärande
generationen, prothalliet. Äfven bland
fanerogamerna finnas några former, t. ex. de
underbara parasitiska Rafflesiaceae, som äro så lågt
organiserade, att deras näringsorgan utgöres
endast af en bål. Bålens form vexlar i mycket
hög grad. Så äfven hans storlek. Många arter
finnas med mikroskopiskt liten bål, under det
andra (tillhörande algfamiljen Laminarieae) hafva
bål af ofantliga dimensioner. V. W.

Båld, Anders, homilet, f. 1679 i Öregrund,
blef 1689 student i Upsala och 1707 magister
utrikes samt prestvigdes 1708 och utnämndes
1716 till komminister vid Storkyrkan i
Stockholm. 1729 blef han kyrkoherde på Värmdön
och 1747 i Katarina församling i Stockholm. Död
1751. Som predikant åtnjöt B. ett stort anseende,
och hans skrifter intaga ännu ett framstående
rum inom den homiletiska literaturen. Bland
hans arbeten må nämnas Kristliga betraktelser
öfver sön- och högtidsdagars evangelier (1761),
Betraktelser öfver årliga sön- och högtidsdagars
epistlar (1767), Handpostilla öfver både
evangelier och epistlar (1769) och Predikningar om
den korsfäste Kristus (40 passionspredikningar,
1758 och 1785). Ortodox stränghet, logisk
klarhet och stilistisk kärnfullhet äro de utmärkande
egenskaperna hos dessa arbeten, hvilkas
utgifvande ombesörjdes af sonen Anders Båld, f.
1720 i Stockholm, d. 1780 som kyrkoherde i
Maria Magdalena församling derstädes.

Bålgeting, Vespa Cabro L., zool., en till ordn.
Hymenoptera (steklar) och fam. Vespidae
(getingar) hörande insekt. Hans grundfärg är svart.



Hufvudet med antennerna, skutellen, framrariden
och midten af thorax samt bakkroppens främste
del äro brunröda; de sista bakkroppssegmenten
äro baktill gula, i framranden svarta och
försedda med 2–3 bakåt utlöpande punkter.
Bålgetingen, som är den störste och farligaste af
alla europeiska getingar, når en längd af 3,1–3,7

decim. (1 1/4–1 1/2 verktum), är ej sällsynt i
mellersta och södra Sverige, bygger sina bon uti
ihåliga trädstammar (företrädesvis i gamla ekar),
under takåsen på öfvergifna hus, i tomma
bikupor eller, stundom, under trädrötter. Han
räknas bland våra skadliga insekter, emedan han
afgnager unga träds, i synnerhet askars, bark
samt dödar bin och utsuger deras honing. Han
anfaller hästar, nötkreatur och menniskor; hos
de senare äro hans styng ej sällan åtföljda af
feberkänningar. Hans bo vexlar mellan ett
hönsäggs och en rofvas storlek samt innehåller
1–10 kakor. "När bålgetingar", säger
Dahlbom, "ha bo i något ihåligt träd, är bäst att
tidigt på morgonen, innan de utflugit,
igenstoppa trädhålet med en blånsudd, som blifvit
doppad i tjära och sedan insvept i andra blånor
samt påtänd; de yttersta blånorna upplåga
genast, men de af tjäran indränkta brinna
långsamt och utveckla en stark rök, hvaraf
getingarna qväfvas och dö". Utom bålgetingen finnas
inom Skandinavien 9 arter af slägtet Vespa.
Jfr Geting. A. Sg.

Bållhus (Bollhus), en särskildt för
bållspel inrättad byggnad. Under 16:de och 17:de
årh. egde nästan hvarje stor stad ett eller flere
bållhus. Stockholm hade förr två sådana: "Stora
(Främre) bållhuset", beläget midt emot
Storkyrkan och 1700–93 användt till teater, samt
"Bakre (Lilla) bållhuset", hvilket ifrån 1725
varit finska församlingens kyrka.

Bållhuset (Le jeu de paume) i Versailles,
beläget i stadens södre del, ej långtifrån slottet,
blef ryktbart genom det sammanträde, som
nationalförsamlingen der höll d. 20 Juni 1789,
sedan det vägrats henne tillträde till det
vanliga samlingsrummet. Församlingens
medlemmar svuro vid detta tillfälle den ödesdigra eden
(le serment du jeu de paume) att icke åtskiljas,
förrän konungarikets författning blifvit ändrad.

Bållspel (Bollspel), gymnastisk lek med båll.
Redan Homeros omtalar detta spel, hvilket under
tidernas lopp utbildade sig till en vigtig del
af grekernas gymnastik. Äfven hos romarna
var det en omtyckt kroppsöfning, i hvilken både
unga och gamla deltogo. Forntidens nordboar
roade sig ofta med bållspel (knattleikr). Äfven
under medeltiden samt under 16:de och 17:de
årh. var detta nöje särdeles omtyckt i de flesta
europeiska land. I Sveriges södra landskap
idkar ungdomen ännu bållspel, hvarvid
begagnas "sällträ" och en uppstoppad båll. I England
är detta spel (i form af "lawn tennis", "cricket"
m. fl.) fortfarande mycket allmänt
förekommande. Jfr Bållhus.

Bålverk, befästningsk. Se Bollverk.

Bålväxter (Lat. Thallophyta), bot., är hos
några nyare växtsystematici, t. ex. Cohn och
Sachs, den gemensamma benämningen på alger,
lafvar och svampar. Det torde likväl ännu få
anses oafgjordt huruvida dessa växter bilda en
naturlig grupp. V. W.

Bång, Peter, svensk-finsk teolog, f. 1633 i
Norrbo sockeln, i Helsingland, blef 1664 teologie
professor i Åbo, 1678 superintendent i Narva
och 1681 biskop i Viborg. Död 1696. Han
var misstänksam och lidelsefull samt invecklade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>