Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bäckström, Per Olof - Bäckström, Per Johan Edvard - Bädd, skeppsb. - Bäddning, krigsv. - Bäddning, sjöv. - Bäddstock, skeppsb. Se Bädd - Bädeker (Bædeker), Karl - Bäf-linde (Fornn. Biflindi), Nord. mytol., "den sakta dallrande", ett af Odens tillnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillförordnad och 1853 ordinarie amiralitetskammarråd.
Under riksdagarna 1840–-58 var
han sekreterare i expeditionsutskottet, och
1862–67 hade han samma befattning i konstitutionsutskottet.
– B. har gjort sig känd såsom en
framstående författare och samlare, företrädesvis
på det historiska området. Af hans arbeten
må nämnas: Historisk almanack för fruntimmer
(1839), Stockholm (1841, text till 41 planscher),
Svenska folkböcker: sagor, legender och äfventyr
(1845–48), Öfversigt af de europeiska staternas
historia sedan år 1815 (1862-65), De
europeiska staternas politiska historia under åren
1816–66, i sammandrag (1867), Tidsbilder;
historisk läsebok för äldre och yngre (1869–74)
samt 13:de–17:de delarna af det af C. G. Starbäck
började arbetet Berättelser ur svenska historien
(1875–77), omfattande tiden från Kristina till Karl XII.
2. Bäckström, Per Johan Edvard, den
förres son, skald, föddes d. 27 Okt. 1841 i
Stockholm, blef 1860 student i Upsala, tog
1863 kansliexamen samt ingick s. å. såsom
e. o. amanuens i Riksarkivet och Kongl.
biblioteket. Han lemnade dock snart tjenstemannabanan
för att helt och hållet egna sig åt literaturen.
1863–73 var han medarbetare i Ny illustrerad
tidning, 1863–74 musikreferent i Aftonbladet,
1876 redaktör af "Teater och musik" samt 1877
redaktör af "Nu". Sistnämnda år
valdes han af Svenska akademien till redaktör
af Post- och inrikes-tidningar, hvilken befattning
han tillträdde vid 1878 års början. 1870–77
hade han årligen understöd af nämnda
akademi. – Redan under sin studenttid utgaf
B. ett häfte Skaldeförsök (1860) samt lemnade
bidrag till kalendrarna "Isblomman" (1861) och
"Sånger och berättelser af nio signaturer" (1863).
Han var äfven en verksam medlem af det literära
studentsällskap, som 1860 under namnet N. S.
stiftades i Upsala. 1870 utkommo hans
Lyriska dikter, och 1876 utgaf han
Sånger och berättelser, hvilka
bägge mycket välvilligt mottogos af
allmänheten. Den sistnämnda samlingen
innehåller bl. a. åtskilliga episka dikter
på både vers och prosa. I "Literärt album"
(1877) finnas några af B. författade Elegier, i
italiensk stil. Många bland hans lyriska sånger
hafva tryckts särskildt, såsom text till musik
af A. Lindblad, L. Norman, Aug. Söderman,
Fr. Arlberg, van Boom och andra tonsättare.
B:s dramatiska arbeten, hvilka samtliga
uppförts å de kungliga teatrarna, äro följande: En
krona, Evas systrar, Första maj och Fången
på Kallö – hvilka gemensamt utgåfvos under
titeln Dramatiska studier 1870 –, Carinas ljus
(1871), De förtryckta (1872), Mellan bröderna
(1873), En julgran (1875) och slutligen
sorgespelet Dagvard Frey (2 upplagor 1877). Det
sistnämnda, som är B:s största arbete, har rönt
en ovanlig framgång såväl i Stockholm som i
Helsingfors. Interiören "Evas systrar" har
spelats äfven i Helsingfors, Köpenhamn och
Kristiania. B. har dessutom gjort förträffliga
öfversättningar af flere franska skådespel, näml. af
"Le lion amoureux" ("Det besegrade lejonet",
1875) och "L’honneur et l’argent" ("Hedern
och penningen", s. å.), bägge af Ponsard, "La
fille de Roland" ("Rolands dotter", 1876), af
H. de Bornier, samt "Hernani" (1877), af Victor
Hugo. Han har derjämte öfversatt Henrik Ibsens
sorgespel "Fru Inger till Östråt" (1877, otryckt).
Bädd, skeppsb. 1:o) Den plats å land, der
ett fartyg bygges eller är upphaladt för reparation.
Bädden utgöres af tvänne delar: stapelbädd och
aflöpningsbädd. Den förre består af tvärs-för
gående underslag af gröfre timmer och ofvanpå dem,
midt i bädden, längsefter löpande balkar, på
hvilka kölblocken äro uppresta. Något på sidorna
om dessa block äro, på förenämnda underslag, lagda ett par
rader plankor, hvilkas ändamål är att utgöra
stöd för stöttorna. På stapelbäddens underslag
och på ömse sidor om kölblocken bygges
aflöpningsbädden, på hvilken fartyget utlöper i sjön.
Den består af landbädd och sjöbädd. Den
förra ombygges vid hvarje aflöpning, och ej förr
än fartyget är färdigt att sättas i sjön. Den
senare deremot användes så länge som möjligt i
sitt ursprungliga skick. Jfr Aflöpning, Block,
Stapel. – 2:o) Pannbädd och
Maskinbädd. Ändamålet med dessa bäddar angifves
af deras namn. I jernfartyg äro de af jern,
i träfartyg af jern eller trä. När de äro af
jern, bestå de af tjockare, vertikala plåtar, hvilka
äro förstärkta med hörnjern, fastnitade vid plåtarnas
öfverkanter och äfven på andra ställen,
der hörnjern äro erforderliga till förstärkning
eller förbindning. När bäddarna äro af trä,
bestå de af grofva ektimmer, fastbultade till
fartygets botten. De långskepps liggande
träbäddarna kallas stundom bäddstockar.
J. G. B.
Bäddning. 1. Krigsv. Ett trä-underlag, i form
af ett golf eller en vandring, å kanoners och
mörsares uppställningsplatser inom förskansningar,
inrättadt i ändamål att förhindra lavetterna och
mörsareblocken från att vid skottlossningen
gräfva sig ned i jorden. Vid stor brådska läggas
endast stockar under hjul och svans. En sådan
anordning kallas nödfallsbäddning.
– 2. Sjöv. Ved, rotting eller annat
lämpligt material, som lagts i bottnen af ett
fartyg för att höja lasten, så att denna ej må
blifva våt, i den händelse fartyget skulle springa
läck. Är lasten mycket ömtålig, lägges bäddning
äfven på fartygets sidor. Skulle lasten
taga skada till följd af otillräcklig eller dålig
bäddning, göres afdrag å frakten. Stundom
kan bäddning behöfvas, när man vill hafva tungt
gods högre upp i lastrummet, för att derigenom
gifva fartyget "makligare" rörelser. G. U. R. N.
Bäddstock, skeppsb. Se Bädd.
Bädeker (Baedeker), Karl, tysk
resehandboksförfattare, f. 1801 i preussiska
Rhenprovinsen, d. 1859, var ifrån 1827 bokhandlare i
Koblenz. Han förvärfvade stort anseende genom
de af honom, ursprungligen efter mönstret af
engelsmannen Murrays arbeten, författade
pålitliga resehandböckerna öfver Rhentrakterna,
Belgien, Paris, Schweiz, Tyskland o. s. v.
Handböcker af samma slag hafva utgifvits af hans
söner, som efter hans död öfvertogo bokhandeln.
Bäf-linde (Fornn. Biflindi), Nord. mytol.,
"den sakta dallrande", ett af Odens tillnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
