Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1443-1444 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bälg - Bälghus, musikt. Se Bälg - Bälinge, härad och tingslag i Upsala län - Bälinge, socken i Upsala län - Bälinge, socken i Södermanlands län - Bälinge, socken i Elfsborgs län - Bält, sund mellan åtskilliga danska öar. Se Belt - Bälta, Bältadjur l. Tatu - Bältberga, frälsesäteri uti Ottarps socken - Bälter, Sven - Bältros, Herpes Zoster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"falter" och divergerande som bottnarna på en
pust. Det öfre, rörliga, bälgbordet upplyftes
genom utvexling från orgeltrampen
("kalkantklaven") och insuger luft genom de i det undre,
fasta, bordet befintliga "fångventilerna"; när det
öfre bordet åter nedsjunker, tilltrycker den
samlade luften dessa ventiler och utgår genom
andra sådana i väderlådan. Den dubbla
spännbälgen består af två förenade enkla.
Kubbälgen består af två i hvarandra lufttätt
inpassade kuber (eller cylindrar), af hvilka den
inre, rörlig, tjenstgör såsom öfre, och den yttre,
fast, såsom undre bälgbord. Det rum, der
orgelns samtliga bälgar äro anbragta, kallas
bälghus. A. L.

Bälghus, musikt. Se Bälg.

Bälinge. 1) Härad och tingslag i Upsala
läns tredje fögderi och mellersta domsaga.
Arealen 26,234 hekt. (53,141 tnld). 233,35 mtl.
3,810 innev. (1877). Häradet består af
följande socknar och sockendelar: Åkerby, del af
Jumkil, Bälinge, del af länsdel af Harbo, del
af länsdel af Järlåsa samt Skuttunge. – 2)
Socken i Upsala län, Bälinge härad. Arealen 14,269
hekt. (28,905 tnld). 145 1/8 ofm., 119 13/16 fm.
mtl. 2,072 innev. (1877). Prebendepastorat
(ärkebiskopens) af 1:sta kl., Upsala stift,
Ulleråkers kontrakt. Flere tingsplatser finnas i B.,
som jämväl varit "den runrikaste socken i hela
verlden". I Liljegrens "Runurkunder" finnas för
densamma 32 runstenar upptagna, men af dessa
återfann C. Säve vid sin undersökning 1856 icke
mer än 12. – 3) Socken i Södermanlands
län, Rönö härad. Arealen 9,350 hekt. (18,940
tnld). 74 ofm., 50 3/4 fm. mtl. 1,213 innev.
(1877). Jämte Tystberga utgör B. ett patronelt
pastorat af 1:sta kl., Strengnäs stift, Nyköpings
östra kontrakt. – 4) Socken i Elfsborgs län,
Kullings härad. Arealen 3,159 hekt. (6,399
tnld). 16 1/8 ofm., 11 3/4 fm. mtl. 642 innev.
(1877). Annex till Alingsås stadsförsamling,
Skara stift, Kullings eller Gäsene kontrakt.

Bält, sund mellan åtskilliga danska öar. Se
Belt.

Bälta, Bältadjur l. Tatu, Dasypus, zool.,
ett insekt-ätande trögdjur, hvars kropp är på
ryggen och sidorna beklädd med ett hårdt pansar,
som är böjligt i midten, der det består af 2 eller
flere (ända till 13) rörliga tvärrader af plåtar.



Ofta hafva äfven hufvudet och svansen en dylik
plåtbetäckning till skydd. Nosen är tämligen
lång; tungan är spetsig, men kan ej utsträckas
så långt som de flesta andra trögdjurs. Käkarna
hafva ett stort antal (28–86) enkla, cylindriska
kindtänder; endast en art (den borstiga bältan,
armadillen, D. sexcinctus) har på hvardera
sidan af öfverkäken en tand, hvars ställning
utmärker en framtand. Öronen äro stora,

ögonen små. Benen äro korta, fötterna försedda med
gräfklor, af hvilka synnerligen de, som sitta på
de mellersta tårna i framfötterna, äro mycket
starka. Denna karakter står i närmaste samband
med bältornas lefnadssätt. På de öde slätterna
och stepperna i Syd-Amerika, inne bland
buskarna vid skogarnas rand (aldrig i den
egentliga skogen), hälst der myror och termiter samla
sina stackar, gräfva bältorna sina gångar och
hålor, i hvilka de lefva sitt ensliga lif. Endast
under mulna dagar eller om natten, hälst i
månsken, drifva de omkring ofvan jord. En bälta,
som ser sig i fara, kan på några få minuter
gräfva sig ned i jorden till ett djup, som är
större än hela hennes kropp; om vid en sådan
gräfning den starkaste karl får säkert tag i
hennes svans, skall han ej förmå draga upp henne.
Hannar och honor söka hvarandra endast vid
parningstiden. Bältorna jagas dels för sitt kött,
som användes till föda och dels emedan de äro
skadedjur, som underminera marken och
derigenom ofta komma häst och ryttare att stupa.
De nu lefvande bältorna nå ej mer än några
fots storlek; den största (D. gigas från Guyana,
Brasilien och Paraguay) blir ungefär 90 centim.
(3 f.) lång, oberäknadt svansen, som får ungefär
halfva denna längd. Deremot träffas i
Brasiliens bengrottor lemningar af ett närstående
slägte, Glyptodon, som var af en noshörnings
storlek. Alla dessa djur äro amerikanska. I
Europas yngre tertiärlager har man dock
funnit lemningar efter djur, Macrotherium och
Ancylotherium, som måhända kommo bältorna
närmast. F. A. S.

Bälteberga, frälsesäteri uti Ottarps socken,
Luggude härad och Malmöhus län. Under
kriget med Danmark hade Karl XI der sitt
högqvarter vintern 1676–77. Egaren af B. har
patronatsrätt till Ottarps pastorat.

Bälter, Sven, teologisk författare och
predikant. Se Baelter.

Bältros, Herpes Zoster, med., en sjukdom,
som kännetecknas derigenom att på ett
begränsadt område af huden, motsvarande
utbredningen af någon viss hudnerv, uppkommer ett
hudutslag, bestående af små, i grupper ordnade
blemmor, hvilka efter en kort tid åter försvinna.
Namnet har uppstått deraf att utslaget, när det
förekommer på bålen, sträcker sig, i form af
ett smalt band eller bälte, från ryggraden till
framsidan af bålen. Utslaget föregås vanligen,
under en eller annan dag, af lindrig hetta och
klåda, stundom af svårare smärtor längs
utbredningen af den ifrågavarande nerven.
Smärtorna upphöra dock merendels, sedan blemmorna
blifvit färdigbildade. Oftast fyllas blemmorna
snart af en till en början klar och ofärgad,
sedan grumlig, gulaktig och varig vätska,
hvarefter de torka in till större och mindre rufvor,
hvilka sedan falla af. Efter 2–4 veckor har
utslaget i de flesta fall försvunnit, på sin höjd
qvarlemnande ett eller annat ärr i huden. När
det börjar gå tillbaka, uppträda stundom
nervsmärtorna å nyo, och dessa kunna sedan
fortfara såsom en sjelfständig sjukdom. Enär
sjukdomen har ett regelbundet, godartadt förlopp,
afser behandlingen endast att förekomma sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>