Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1447-1448 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bärkraft l. Bärförmåga, fys. - Bär-mispel, bot. Se Amelanchier - Bärmodyl (Bärighetsmodyl), mek. - Bärnsten. Se Bernsten - Bärsmässan l. Bärtelsmässan (Bartolomeusmässan) - Bärsärkar, forntida kämpar i Norden. Se Berserkar - Bärtelsmässan. Se Bärsmässan - Bäuerle, Adolf - Bö (Böe), Frants Diderik - Böckh, Friedrich von - Böckh, August - Böcking, Eduard - Böckling (T. bückling), saltad och rökt sill. Jfr Beukelsz, W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphängd under ankaret, nätt och jämt förmår
lösslita detsamma från magneten. Innan
man undersöker bärförmågan hos en magnet,
bör ankaret frånslitas flere gånger, emedan det
öfverskott af kraft, som magneten alltid får vid
magnetiseringen, endast på detta sätt kan frånskiljas
och man således annars, i stället för ett
konstant värde på bärförmågan, skulle få värden,
som aftaga för hvarje gång försöket upprepas.
Bärkraften är beroende af magnetens vigt, stålets
beskaffenhet och magnetiseringsmetoden.
En hästsko-magnet, som är sammansatt af flere
tunna stål-lameller, har större bärkraft än en
dylik magnet af ett enda stycke af samma
dimensioner. R. R.

Bär-mispel, bot. Se Amelanchier.

Bärmodyl (Bärighetsmodyl), mek., måttet
på den spänning, som en kropp kan uthärda, utan
att en ständig formförändring uppstår, d. v. s.
utan att spänstighetsgränsen öfverskrides.
Om en prismatisk eller cylindrisk kropp utsträckes
ända till denna gräns, är den sträckande
kraften bärmodylen i afseende på dragning
eller sträckning; om kroppen deremot
sammanpressas intill nämnda gräns, är den dertill
erforderliga kraften bärmodylen mot hoptryckning.
Vid byggnadskonstruktioner får belastningen
aldrig uppgå till mer än hvad som motsvarar
bärmodylen, och för att konstruktionen
må erhålla så mycket större säkerhet, använder
man vanligen endast hälften så stor belastning.
Följande tabell visar i kilogr. pr qv.-millim.
modylens storlek för några bland de vanligare
materialier, som användas i tekniken:

		Vid dragning	Vid tryck
Smidesjern		15	15
Jerntråd		30	–
Gjutjern		7,5	15
Gjutstål	ohärdadt	30	–
	härdadt och anlupet	65 à 150	–
Trä		2	1,8
Räknas modylen i svenska skålp, pr qv.-dec.-linie, blir dess värde:
		Vid dragning	Vid tryck
Smidesjern		311	311
Jerntråd		622	–
Gjutjern		156	311
Gjutstål	ohärdadt	622	–
	härdadt och anllupet	1350 à 3110	–
Trä		41	37

Det bör dock anmärkas, att detta endast är
medelvärden och att i verkligheten betydande
afvikelser derifrån kunna ega rum. Så t. ex.
är för olika träslag modylen ingalunda
fullkomligt lika; icke ens för olika delar af samma träd
kan den anses konstant. G. R. D.

Bärnsten. Se Bernsten.

Bärsmässan l. Bärtelsmässan
(Bartolomeusmässan), den helige Bartoluinci dag, d.
24 Aug., hvilken under den katolska tiden hölls
helig i Norden, Troligen har denna
ordbildning påverkats af ordet bär.

Bärsärkar, forntida kämpar i Norden. Se
Berserkar.

Bärtelsmässan. Se Bärsmassan.

Bäuerle, Adolf, tysk teater- och
romanförfattare, f. 1780 i Wien, d. 1859 i Basel. Af

hans många lustspel har ett och annat äfven
blifvit gifvet i Sverige, såsom den omtyckta
komedien Der verwunschene prinz (1818; "Den
förmente prinsen").

Bö (Böe), Frants Diderik, norsk målare,
f. i Bergen 1820, fick sin utbildning i
Köpenhamn och Paris, uppehöll sig derefter länge på
Lofoten och vistas numera i sin födelsestad.
Han målar med natursanning och poetisk
uppfattning "stilleben" och blommor
(Blomsterstycke, 1867, i Stockholms nationalmuseum)
samt framställer mästerligt scener ur
skogsdjurens lif och den arktiska fogelverlden –
denna hälst i midnattssolens rödaktiga
belysning: Död räf, upphängd (1860, Stockholms
nationalmuseum), Snöripa bland hjortron, En
vildand m. fl.

Böckh. 1. Friedrich von B., tysk
statsman, f. i Karlsruhe 1777, trädde 1803 i
badensisk statstjänst såsom finansassessor vid
hofrådskollegiet, blef 1821 verkligt statsråd och 1824
chef i finansministeriet. 1828 utnämndes han
till finansminister och inlade såsom sådan stora
förtjenster in Baden, genom skapandet af en
ordnad statshushållning och en fast kredit. Han
var motståndare till det gamla feodala
skattesystemet, arbetade för en aflösning af tionden
och dagsverken samt framlade 1831 ett förslag
till lag i denna riktning. 1844 blef han
ministerpresident, pensionerades 1846 och dog
1855. – 2. August B., den förres broder,
tysk filolog och arkeolog, f. 1785, d. 1867 som
professor i Berlin, bröt i flere hänseenden nya
banor på den klassiska filologiens område.
Genom sin upplaga af Pindaros (1811–22)
utredde han frågan om denne skalds metrik. B:s
vigtigaste arbeten äro: Die staatshaushaltung
der athener (1817), Metrologische
untersuchungen über gewichte, münzfusse und masse
des alterthums (1838) och Urkunden über das
seewesen des attischen staats (1840). En
framstående plats intager äfven Corpus
inscriptionum graecarum (1824–62). Kleinere schriften
utkommo 1859–74. B. tog äfven en betydlig
del i utgifvandet af Fredrik den stores skrifter.
– 3. Richard B., den förres son, tysk
statistiker, f. 1824 i Berlin, blef 1864 regeringsråd.
Af hans på noggranna källstudier grundade
arbeten hafva i synnerhet de vunnit bifall, hvilka
hafva till uppgift att bestämma och begränsa
Tysklands språkområden: Die statistische
bedeutung der volkssprache als kennzeichen der
nalionalität (1866), Der deutschen volkszahl und
sprachgebiet (1870) m. fl.

Böcking, Eduard, tysk rättslärd, f. 1802,
d. 1870 som professor i Bonn. Han gjorde sig
förtjent i synnerhet genom utgifvandct af de
juridiske klassikerna. Ett framstående rum
intager också hans Notitia dignitatum utriusque
imperii (1839–50). B. ombesörjde dessutom
en upplaga af A. W. v. Schlegels samtliga
skrifter samt en upplaga af Ulrich von Hattens
arbeten (1859–62; med två supplementband,
innehållande "Epistolae virorum obscurorum",
1864–70).

Böckling (T. bückling), saltad och rökt sill.
Jfr Beukelsz, W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>