- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1491-1492

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C är den tredje bokstafven i de flesta europeiska språks alfabet - Cab, Eng. (förtkortning af Fr. cabriolet), ursprungligen ensitsigt, tvåhjuligt åkdon, med kuskbocken på baksidan; nu liktydigt med droska - Cabalen. Se Cabalministèren - Caballaya, zool. - Cabaletta, Ital., musikt. - Caballero, Sp., ryttare; riddare, adelsman - Caballero, Fernan - Cabalministèren l. Cabalen - Cabanel, Alexandre - Cabanis, Pierre Jean George - Cabanis, Jean Louis - Cabarrus, François, grefve de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Cont. = contunde l. contundatur, "krossa!"
eller "bör krossas!" (på recept).

Cr. l. Crt l. Ct. = Courant, kurant.

Cto Ct. = Conto corrente (löpande räkning).

Ctr = centner.

Cab, Eng. (förkortning af Fr. cabriolet),
ursprungligen ensitsigt, tvåhjuligt åkdon, med
kuskbocken på baksidan; nu liktydigt med droska.

Cabalen. Se Cabalministèren.

Caballaya, zool., singalesernas benämning pä
den i södra Asien (Indien, Ceylon, Sumatra m. fl.
st.) lefvande myrkotten, Manis laticandata. Se
Myrkott.

Cabaletta, Ital. (af Lat. caballus, Ital.
caballo, häst), musikt., ett sjelfständigt, ariett-artadt
tonstycke; en inom arian förekommande kort,
melodisk sats, som vid omtagningen sjunges med
allehanda prydnader och friheter i tempo och
föredrag. A. L.

Caballero [-valjerå], Sp. (af Med. Lat.
caballarius, Lat. caballus, häst), ryttare; riddare,
adelsman. Jfr Chevalier.

Caballero [-valjerå], Feman, pseudonym för
den spanska novellförfattarinnan Cecilia de
Arrom,
född Böhl v. Faber. Hon varr dotter
af en tysk och föddes i Schweiz 1797. År 1813
flyttade hon med sin fader till Spanien. Hon
var trenne gånger gift, sist med advokaten Arrom.
Död 1876. C. är skaparinnan af den moderna
realistiska romanen i Spanien, hvars natur och
folklif hon förstod att framställa med
beundransvärd sanning och åskådlighet. Hennes
förstlingsarbete var La Gaviota (1849). Bland hennes
öfriga romaner må nämnas La familia de
Alvareda, Clemencia
och Elia. Henne tillkommer
äfven förtjensten att hafva utgifvit den första
samlingen af spanska folkvisor, Cuentas y
poesias populares andaluces
(1859).

Cabalministèren l. Cabalen. Ordet "cabal"
(af Hebr. kabbalah, rabbinernas hemliga visdom,
sedan hemlighetsmakeri i allmänhet) hade i
England under en följd af år nyttjats i samma
betydelse som kabinett, d. v. s. konungens
förtrognaste rådgifvare vid sidan af och öfver det
af lagen kända rådet (privy council), då af en
ren tillfällighet inträffade, att 1671 Karl II:s
kabinett kom att bestå af fem medlemmar –
Clifford, Arlington, Buckingham, Ashley,
Lauderdale –, hvilkas namns begynnelsebokstäfver
bildade ordet cabal. Företrädesvis detta kabinett
är, för sin ofosterländska politiks skull, i
historien kändt under namnet cabalen eller
cabal-ministèren, och "cabal" har sedan dess
bibehållit en dålig betydelse. Cabalen gjorde sig
till redskap åt konung Karl i hans angrepp på
Englands borgerliga och kyrkliga frihet, genom
att arbeta för en enväldig konungamakt och söka
skaffa katolicismen rum. "Liksom dessa fem
dåliga rådgifvare voro bland de siste engelske
statsmän, som på fullt allvar tänkte undergräfva
parlamentets makt, så voro de ock de förste
engelske statsmän, som i stor skala försökte
besticka det." Till följd af underhusets angrepp
upplöstes cabal-ministèren redan 1673. (Jfr
Kabal.) J. Th. W.

Cabanel, Alexandre, fransk historiemålare,
lärjunge af Picot, f. 1823, tillbragte åren

1846–50 i Rom och blef 1863 medlem af institutet
samt professor vid Ecole des beaux-arts. Han
eger en utomordentlig talang i framställningen
af det nakna, men gifver åt detta en färgton,
som påminner om Bouchers. Såsom hans
förnämsta verk räknas Nymf, som bortföres af en
faun
(1861), Venus’ födelse (1863) och Det
förlorade paradiset
(1867), alla med figurer i
naturlig storlek. C. målar äfven goda porträtt,
särdeles fruntimmersporträtt.

Cabanis [-bani’s], Pierre Jean George,
fransk läkare och filosof, f. 1757, d. 1808, blef
genom madame Helvétius förtroligt bekant med
den tidens utmärktasto filosofer i Frankrike, slöt
sig med hänförelse till revolutionen 1789, blef
under direktorium medlem af "de fem hundrades
råd" och utnämndes af Napoleon till senator.
På tjenstemannabanan avancerade han till
professor i sundhetslära vid "Ecole centrale" i Paris
och föreståndare för kliniken vid "Ecole de santé".
Häris förnämsta arbete är Rapports da
physique et du moral de l’homme
(1802). Der säges
bl. a., att hjernan har till uppgift att alstra
tankar och smälta intrycken samt organiskt
verkställa tankarnas afsöndring, liksom magen och
tarmarna verkställa matsmältningen. Våra idéer
äro endast resultat af sensationer; nerverna bilda
grundvalen för våra intellektuella förmögenheter
och moraliska karakter: "les nerfs, voilà tout
l’homme" ("nerverna utgöra hela menniskan").
Sedermera modifierade C. sina åsigter och
förklarade, att intelligensens princip (själen), till
följd af sin icke-materiella natur, ej kan
förintas genom materiens upplösning. Hans Oeuvres
complètes
utkommo 1823–25.

Cabanis [-bani’s], Jean Louis, tysk ornitolog,
f. 1816 i Berlin, blef 1849 förste uppsyningsman
öfver fogelsamlingen i Berlins museum. Han
har grundlagt ett naturligt ornitologiskt system,
hvilket blifvit antaget och utbildadt af flere
framstående ornitologer. Tillika har han bl. a.
tillsammans med Tschudi, utarbetat den
ornitologska afdelningen i dennes "Fauna peruana".
1853 upprättade han "Journal für ornithologie".

Cabarrus [-bary’s], François, grefve de C.,
spansk statsman, f. 1752 i Bayonne, egnade sig
först åt köpmansyrket, blef derefter föreståndare
för en tvål- och såpfabrik i närheten af Madrid
och sedan direktör i en på hans förslag 1782
upprättad statsbank. Kort derefter blef han
finansminister. 1791 kastades han dock i fängelse
såsom misstänkt för att hafva undansnillat
offentliga medel, frigafs icke förrän 1794 och
frikändes först 1795. Derefter blef han grefve och
fick åtskilliga ämbeten. 1797 och 1798 deltog
han, såsom Spaniens ambassadör, i kongresserna
i Lille och Rastadt samt utnämndes sedan till
sändebud i Paris, der direktorium emellertid
vägrade mottaga honom som utländsk minister,
emedan han till börden var fransman. Godoi,
som fruktade hans närvaro i Madrid, förvisade
honom då till Burgos och skickade honom sedan
– då han åter kommit i ynnest vid hofvet –
såsom sändebud till Holland. Under Ferdinand
VII och Josef Bonaparte var C. åter
finansminister. Död 1810. – Hans sköna dotter
Therèse (f. 1775, d. 1835) var, i sitt andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free