Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1501-1502 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cadiz l. Cadix. 1. Spansk provins. - 2. Hufvudstad i nämnda provins - Cadol, Victor Edouard - Cadore, kommun i den italienska prov. Belluno (Venezia) - Cadore, Jean Baptiste Nompère de Champagny, hertig af C., fransk statsman. Se Champagny - Cadoriska alperna är namnet på det parti af Tridentinska alperna - Cadorna, Raffaele - Cadoudal, Georges - Cadran, Fr., solvisare, siffertafla på ur - Caduceus, Lat., kaducé, en staf - Cæcilia, zool. - Cæciliaforeningen, danskt musikaliskt sällskap - Cæcilia Metella, romerskt fruntimmer af slägten Cæcilius - Cæcilius Statius, af insubrernas stam, komediförfattare - Cæcina, Aulus Gajus Severus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1809–12 var staden säte för en
insurrektionsjunta, hvarför den 1810–12 hölls innesluten af
fransmännen; 1823 belägrade dessa åter
fästningen såsom den frisinnade regeringens sista
tillflyktsort och kommo s. å. i besittning af
densamma. 1868 var C. utgångspunkten för den
revolution, som störtade Isabella II. Efter den
federativa republikens införande (1873) blefvo
de socialistiska intransigenterna herrar öfver
staden, hvilken dock s. å. befriades af
regeringstrupperna.

Cadol [-då’l], Victor Edouard, fransk
publicist och dramatiker, f. 1831 i Paris, uppträdde
1864 med sitt första sjelfständiga teaterstycke,
komedien La germaine, hvilken dock – liksom
hans nästföljande arbeten af samma slag – ej
hade mycken framgång. Större lycka hade
lustspelet Les inutiles (1868; "De onyttige"),
hvilket i Paris uppfördes 200 gånger efter
hvarandra. C. är äfven författare till noveller:
Contes gais (1867), Rose, splendeurs et misères de
la vie théatrale (2:dra uppl. 1873) och
Marguerite Chauveley (1878).

Cadore [-dåre], kommun i den italienska prov.
Belluno (Venezia), vid floden Piave. Omkr. 3,000
innev. Der föddes Tizian (1477).

Cadore [-dår], Jean Baptiste Nompère
de Champagny, hertig af C., fransk statsman.
Se Champagny.

Cadoriska alperna är namnet på det parti af
Tridentinska alperna, som upptager norra delen
af provinsen Belluno och närgränsande delar af
södra Tyrolen.

Cadorna, Raffaele, italiensk general f. 1815,
befordrades vid krigsutbrottet 1848 till
ingeniörkapten och sändes i ett militäriskt uppdrag till
Milano, hvars provisoriska regering utnämnde
honom till major. Efter nederlaget vid Novara
(1849) tjenstgjorde han först i fransk-algeriska
armén och deltog sedan i Krimkriget (1855).
Under 1859 års krig var han öfverstelöjtnant i
sardinska generalstaben, och efter fredsslutet blef
han general. 1861 vardt han militärbefälhafvare
på Sicilien och sökte såsom sådan förgäfves
utrota röfvareväsendet derstädes. 1866 förde han
befäl under Cialdini och intog d. 20 Sept. 1870
Rom, hvars civil- och militärguvernör han var,
tills staden införlifvades med Italien. 1870
utnämndes C. till generalbefälhafvare i Turin.

Cadoudal, Georges, chouan-chef under
första franska revolutionen, f. 1771, trädde 1795 i
spetsen för den rojalistiska resningen i nedre
Bretagne och underkastade sig 1796 republiken,
men framkallade 1799 ett nytt uppror. Efter
insurgenternas nederlag 1800 slöt han ett
fördrag med general Brune och hemförlofvade sina
trupper, hvarefter han begaf sig till England,
der grefven af Artois utnämnde honom till
generallöjtnant. 1803 landsteg han. tillika med
Pichegru och andra sammansvurna, på kusten
af Normandie i afsigt att mörda förste konsuln,
men häktades 1804 och guillotinerades s. å.
Efter bourbonernas restauration blef C:s familj
adlad.

Cadran [kadra’ng], Fr. (af Lat. quadrans,
qvadrant), solvisare, siffertafla på ur; gradmätare;
kompass-skifva.

Caduceus, Lat. (af Grek. kerykeion), kaducé,
en staf, som fordom hos greker och romare bars af

härolder och ambassadörer och som
derför blef ett af guden Hermes’
attribut. Den var ofta omslingrad af
tvänne ormar, och anledningen
dertill var, att, enligt sägnen, Hermes
en gång i Arkadien kastade en käpp
mellan tvänne stridande ormar samt
att dessa då slutade kampen och
slingrade sig omkring käppen.
Enligt en annan saga fick Mercurius
sin staf af Apollo, mot vilkor att
denne skulle få tillräkna sig äran af
att hafva uppfunnit lyran. I nyare
tider har kaducén blifvit handelns symbol. Jfr.
Mercurius.

Cæcilia, zool., ett slägte masklika grod-djur
utan lemmar och utan svans, med huden ringlad
i tvärveck kring den jämntjocka, runda kroppen
samt, ehuru till utseendet naken, försedd med små
fiskfjäll-lika bildningar. Ögonen äro små samt
täckta med hud och derinnanför skyddade af
en hvalflik förbening, som utgår från
öfverkäksbenet och endast midt för ögat är genomborrad.
Spetsiga, bakåt riktade tänder väpna både öfver-
och underkäk. Endast den ena lungan utvecklas.
Cæcilierna utgöra typen för en särskild ordning,
maskbatrachier (Gymnophiona). Liksom öfriga
djur af denna ordning tillbringa de sitt lif
under jordytan. Deras föda utgöres af maskar och
insekter. Ofta träffas de i termiters och myrors
stackar. De flesta arterna förekomma i södra
Amerika; några få lefva i östra Indien. F. A. S.

Cæciliaforeningen, danskt musikaliskt sällskap,
stiftadt 1851 af kompositören Rung i syfte att
sprida kännedom örn äldre kyrkomusik.
Emellertid har föreningen äfven egnat sig åt äldre
klassisk profanmusik. Sällskapet, som för
närvarande räknar omkring 300 ledamöter, gifver
hvarje vinter tre koncerter. Efter stiftarens död.
1872, har föreningen varit styrd af
koncertmästaren Paulli (till 1877) och af den yngre
Rung. C. R.

Cæcilia Metella, romerskt fruntimmer af
slägten Cæcilius. Hennes grafvård utmed Appiska
vägen och invid porten S. Sebastiano i Rom är
ett af denna stads förnämligare minnesmärken.
På en fyrsidig bas höjer sig en präktig rotunda,
beklädd med stora qvaderblock af travertin. Den
har en fris, som är smyckad med afbildningar
af troféer, kransar och tjurhufvud, hvarför folket
kallar vården Capo di bove (oxhufvudet).
Inskriften. ”Cæciliae Q. Cretici F. Metellæ Crassi”,
angifver, att vården är upprättad åt Q. Cretici
dotter, hustru till Crassus (sannolikt en son till
triumvirn). R. Tdh.

Cæcilius Statius, af insubrernas stam,
komediförfattare, blef, såsom frigifven, medborgare i
Rom och vann godt rykte såsom dramatiker, i
synnerhet för lif och kraft i framställningen;
formen är dock något hård. Af hans många
stycken, hvilka äro efterbildningar efter greken
Menander, finnas endast obetydliga fragment qvar.
C:s dödsår uppgifves till 166 f. Kr.
R. Tdh.

Cæcina. 1. Aulus Gajus Severus C.,
romersk fältherre, blef ryktbar företrädesvis genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>