Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calamin (Kalamin), miner. - Calamites Suckow, paleont. - Calamodendron Brongn., paleont. - Calamodus, zool. Se Säfstig - Calamodyta och Calamoherpe, zool. Se Rörsångare - Calamopora, paleont., fossilt korallslägte, synonymt med Favosites - Calamus, Lat., Grek. kalamos, strå eller stängel; skrifrör hos greker och romare - Calamus L., Rotting, bot. - Calanca-dalen, sido-dal till Moesa-dalen - Calanda, bergknut i schweiziska kantonen Graubünden - Calando, Ital. (af calare, sjunka), tonk., aftagande i styrka. Jfr Calo - Calandra, zool. Se Kornborrare - Calandrelli, Guiseppe - Calandrone, Ital., tonk. - Calanus, zool. Se Fisk-åt - Calanza, by uti italienska prov. Neapel - Calappa, zool. - Calarassi, krigsv. - Calas, Jean - Calascione l. Colascione, ett i Italien brukligt stränginstrument, som har likhet med en lyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54 proc. zink och förekommer vid Aachen samt
på några ställen i Spanien, Schlesien o. s. v.,
men ej i Skandinavien. Äfven kolsyrad
zinkoxid betecknas med detta namn. A. E. N.
Calamites Suckow, paleont., en af
stenkolsperiodens allmännare växter, af equisetacéernas
(fräkenväxternas) familj, hvars nu lefvande
representanter den betydligt öfverträffade i storlek;
somliga arter nådde en höjd af bortåt 20 m.
(71 f.), det vanliga var 6–9 m. (20–30 f.).
Calamites hade en rak, ihålig, ledad stam med
refflad yta; den skilde sig från Equisetum
derigenom att den saknade slidor vid lederna, ehuru
den hade några knölformiga organ, som möjligen
äro att anse såsom de outvecklade anlagen till
dessa slidor. Stammarna utgingo, liksom hos
Equisetum, från ett underjordiskt rhizoma – än
flere nära hvarandra, än mera enstaka – och
voro merendels ogrenade eller försedda med lätt
affallande grenar vid lederna. Dessa grenar voro
byggda som stammarna och saknade följaktligen
blad. Den af några forskare hyllade åsigten
att Asterophyllites och Annularia voro de
bladbärande grenarna af Calamites har visat sig
fullkomligt ohållbar, och uppgiften att den inre
byggnaden hos stammen af sistnämnda slägte
påminte om gymnospermerna beror på
förvexling med Calamodendron. Huru
fruktsättningarna hos Calamites voro beskaffade känner man
ännu ej med säkerhet. Växten bidrog på sina
ställen ej obetydligt till stenkolslagrens bildning
och trifdes sannolikt mest i sumptrakter; ej
sällan träffar man upprättstående stammar i de
lager, som åtfölja stenkolsflötserna. De arter af
Calamites, hvilka man anfört från yngre
perioder än den permiska, hafva visat sig tillhöra
andra slägten. A. G. N.
Calamodendron Brongn., paleont., en
antagligen till de gymnosperma fanerogamerna
hörande växt från stenkolsperioden. Ehuru den
redan af Brongniart skildes från Calamites, har
den, på grund af en yttre likhet, ända till senaste
tiden blifvit förblandad med sistnämnda slägte.
Stammen var rak och hög samt hade antydan
till leder; grenarna voro kransställda och
påminte om Asterophyllites. Dessutom hade
växten, såsom Grand’ Eury ådagalagt, en verklig
pålrot, och dess inre byggnad liknade i viss mån
gymnospermernas. Renault anser att hon
möjligen är gnetaceernas stamform. A. G. N.
Calamodus, zool. Se Säfstig.
Calamodyta och Calamoherpe, zool. Se
Rörsångare.
Calamopora, paleont., fossilt korallslägte,
synonymt med Favosites.
Calamus, Lat., Grek. kalamos, strå eller
stängel; skrifrör hos greker och romare.
Calamus L., Rotting, bot., växtslägte af
nat. fam. Palmae, kl. Hexandria L., ordn.
Monogynia. Det innefattar palmer, inhemska i de
tropiska delarne af Asien och Afrika. Dess arter
likna i det yttre mer vissa grässlag, såsom
bamburör och vass, än andra palmer. Också utgöra
de ett bevis för palmernas slägtskap med gräsen,
till hvilka man skulle kunna anse dem bilda en
öfvergång. De hafva icke, såsom de öfriga
palmerna, någon krona af blad i stammens spets;
i stället sitta bladen, som äro parbladiga,
taggiga och utlöpande i ett klänge, spridda utefter
stammen. Någon gång äro hela blad
förvandlade till klängen. Stammen är grenig och
besatt med taggar samt smal – knappt 0,3 decim.
(1 tum) tjock –, men ofta mycket lång, ända
till 148 m. (500 f.). Medelst denna stam samt
klängena slingra sig dessa växter, för att komma
i höjden, uppefter och emellan trädstammarna
samt göra derigenom skogarna nästan
ogenomträngliga. De från det yttre, taggiga hyllet
frigjorda stammarna af C. Rotang Willd., C. Draco
Willd. m. fl. arter nyttjas, under namn af rotting
eller spanskt rör, till käppar, stolar m. m.
Frukterna hos den senare lemna ett slags
drakblod. Ldt.
Calanea-dalen, sido-dal till Moesa-dalen, i
Raetiska alperna, i schweiziska kantonen
Graubünden. En stor del af innevånarna, som utgöra
ett antal af omkring 1,700, göra utvandringar till
främmande land för att såsom murare, sotare,
glasmästare o. s. v. förtjena sitt uppehälle.
Calanda, bergknut i schweiziska kantonen
Graubünden, mellan Rhen och Tamina. 2,808
m. (9,456 f.) hög.
Calando, Ital. (af calare, sjunka), tonk.,
aftagande i styrka. Jfr Calo.
Calandra, zool. Se Kornborrare.
Calandrelli, Guiscppe, professor i
matematik vid Collegio romano i Rom och direktor
för observatoriet vid denna anstalt, f. 1749, d.
1827 i Rom, skref en mängd uppsatser i
astronomi, mekanik och fysik.
Calandrone, Ital., tonk., ett flöjtliknande
instrument, som begagnas af den italienska allmogen.
Calanus, zool. Se Fisk-åt.
Calanza, by uti italienska prov. Neapel. 1815
afslöts der en konvention, genom hvilken
italienarna öfverlemnade Neapel åt österrikarna. Med
anledning deraf fick den österrikiske generalen
Bianchi titel "hertig af C."
Calappa, zool., ett till brachyurernas afd.
hörande kräftdjursslägte, med mer eller mindre
cirkelformig ryggsköld, som saknar tornlika
utskott, men baktill har laterala utvidgningar,
under hvilka de sista fotparen kunna döljas.
Händerna äro mycket stora, så att de kunna
täcka kroppens hela främre hälft. Slägtet
omfattar ett tiotal arter, som till största delen
tillhöra Indiska oceanen. Medelhafvet har en art,
C. granulata L. A. Sg.
Calarassi, krigsv., kavalleriet vid Rumaniens
territorial-armé (andra linien).
Calas, [-kala’], Jean, protestantisk köpman i
Toulouse, f. 1698, blef 1761 anklagad för att
hafva mördat sin son, derför att denne öfvergått
till katolska religionen, och dömdes af
parlamentet i Toulouse att rådbråkas. Domen
verkställdes 1762. Voltaire åstadkom emellertid en
revision af processen, och följden deraf blef, att
C. 1765 af parlamentet i Paris förklarades
oskyldig. Hans familj fick sin konfiskerade egendom
tillbaka samt 30,000 louisdorer såsom gåfva af
Ludvig XV.
Calascione [-åne] l. Colascione, ett i Italien
brukligt stränginstrument, som har likhet med
en lyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
