Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calonne, Alphonse Bernard - Calosoma, zool. Se Larvmördare - Calothamnus Labill., bot. - Calovius (Kalau), Abraham - Calpe (Mons Calpe) - Calprenède, Gauthier de Coste de la - Calpurnius, namn på en fornromersk slägt - Calque (af Lat. calx, kalk), Fr., aftryck medelst kalkering - Caltagirone - Caltanisetta (Calatanisetta) - Caltha palustris, Kalfleka, Kableka, Kabbalök, bot. - Calvados - Calvaert, Dionys - Calvaire - Calvaria, Calvarieberget, "hufvudskålsberget". Se Golgata - Calvert, Crace
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en början som kritiker och som författare på
det arkeologiska området, verkade derefter som
politisk skriftställare i legitimistisk anda och
inträdde, sedan han 1850 uppsatt och en kort tid
redigerat tidningen "Henri IV", i redaktionen
af den reaktionära "Revue contemporaine", hvars
egare han blef 1855. Plötsligt ändrade han
emellertid åsigter och vardt en ifrig bonapartist.
1867 började hans tidskrift åter att följa den
legitimistiska stråten. Bland C:s många arbeten
må nämnas: novellen Bérangère (1852). La
Minerve de Phidias restaurée (1855), Les frais
de la guerre (1856), Ratazzi et la crise italienne
(1862), Constitution de l’Allemagne du nord (1870)
och Le nouvel opera (1875).
Calosoma, zool. Se Larvmördare.
Calothamnus Labill., bot., växtslägte af nat.
fam. Myrtaceae, kl. Polyadelphia L., ordn.
Icosandria, omfattar vackra, ständigt gröna,
nyholländska buskar med strödda, tätt sittande.
styfva blad och i ax ordnade blommor, som
hafva röda ståndare. Flere arter, t. ex.
C. sanbuinea Labill., förekomma som prydnadsväxter
i varmhus. Ldt.
Calovius (Kalan), Abraham, luthersk
teolog, f. 1612 i Öst-Preussen, blef 1650
generalsuperintendent och professor i Wittenberg, der
han dog 1686. Han fordrade obetingad lydnad
för kyrkolärans bokstaf och gaf sig i strid mot
hvarje från den lutherska ortodoxien afvikande
mening. Särskildt var han förbittrad öfver
Calixti unionssträfvanden och författade mot dem
Consensus repetitus fidei vere lutheranae (1645).
Hans i skolastisk anda skrifna Systema locorum
theologicorum (1665–77), Historia syncretistica
(1682) och Biblia illustrata (1672) hafva
numera endast historiskt värde.
Calpe (Mons Calpe), i forntiden namnet på
klippan Gibraltar, hvilken tillika med berget
Abyla (på den midt emot liggande afrikanska
kusten) utgjorde de s. k. "Herkules’ stoder".
Jfr Gibraltar.
Calprenède [kalprönäd], Gauthier de Coste
de la, fransk romanförfattare, f. omkr. 1610,
d. 1663 som kunglig kammarherre. Han
försökte sig först som dramatisk författare, men
utan framgång. Bättre lyckades han på
romanens område, der han skaffade sig ett ansedt
namn. Bland hans romaner, hvilka utmärka sig
för uppfinningsförmåga och poetisk lyftning, äro
Cassandre (1642–50), Cleopâtre (1647–63) och
Faramond (1661–70) de bästa.
Calpurnius, namn på en fornromersk slägt.
En medlem af denna var Calpurnia, Caesars
sista gemål. – 1. Calpurnius Siculus, med
förnamnet Titus, gällde länge såsom författare
till 11 ännu befintliga ekloger. Det kan dock
numera anses bevisadt, att endast 7 (de, som
stå främst i samlingen) äro af honom, hvaremot
de öfriga äro skrifna af Nemesianus (i 3:dje
årh. efter Kr.). C. efterbildade i sirliga verser
och konstrik framställning, dock utan finare smak,
Virgilius och Theokritos. Han antages hafva
diktat sina sånger i början af Neros styrelse. – 2.
Calpurnius Piso Bestia var romersk
folktribun 121 f. Kr. och uppträdde då mot G.
Gracchus samt gällde derefter såsom förkämpe för
den aristokratiska reaktionen i Rom. 111 blef
han konsul, begynte s. å. kriget mot Jugurta
och förde det med skicklighet, men lät slutligen
muta sig och slöt en för fienden gynsam fred.
Han ställdes för den skull under åtal och
dömdes till landsflykt. R. Tdh.
Calque (af Lat. calx, kalk), Fr., aftryck
medelst kalkering.
Caltagirone [-djiråne], stad i den italienska
prov. Catania (Sicilien), i en fruktbar trakt. Omkr.
26,000 innev. Biskopssäte. Fabrikation af
terracotta-varor.
Caltanisetta (Calatanisetta). 1. Italiensk
provins på Sicilien, vid Medelhafvet. 3,768
qv.-kilom. (68,4 qv.-mil). 203,066 innev. (1871).
Landet är uppfyldt af berg, men fruktbart.
Boskapsskötseln är ansenlig. Ett stort antal
svafvelgrufvor och förträfflig krukmakarelera finnas.
– 2. Stad och hnfvudort i nämnda provins,
vid floden Salso. 26,200 innev. (1871).
Biskopssäte. I närheten besegrade regeringstrupperna
(under Pepe) d. 2 Sept. 1820 de upproriske
palermitanerna. Trakten omkring C. är
märkvärdig i antiqvariskt hänseende.
Caltha palustris, Kalfleka, Kableka,
Kabbalök, bot., nat. fam. Ranunculaceae, kl.
Polyandria L., är en af våra mest i ögonen
fallande vårväxter, i otalig mängd prydande alla
bäck- och sjöstränder med sina stora, gula
blommor, hvilka sakna foder. Liksom alla till nämnda
familj hörande växter utmärker hon sig genom
skarp smak och ratas derför af boskapen; så
mycket kärare äro hennes frömjölrika blommor,
ehuru honingslösa för bien. S. A.
Calvados [-vadå], depart, i Frankrike
(Normandie), s. om Seine-flodens mynning. 5,539
qv.-kilom. (100 qv.-mil). 454,012 innev. (1872).
Landet genomflytes af Orne m. fl. smärre floder.
Utanför kusten ligger en rad af klippor, som,
enligt sägnen, fått namnet "Rochers de C." efter
ett der 1588 strandadt skepp, tillhörande den s.
k. stora armadan; efter dem blef sedan
departementet uppkalladt. Jordmånen är bördig. Vid
kusten idkas betydligt ostron-, mussel- och
hummerfiske. Hufvudorten är Caen.
Calvaert [-vart], Dionys, af italienarna kallad
Dionisio Fiammingo, nederländsk landskaps-
och historiemålare, f. i Antwerpen omkr. 1545,
stiftade i Bologna en skola, som besöktes af bl. a.
Guido Reni och Domenichino, innan de
öfvergingo till Caraccicrna. Han hörde till de bättre
bland 1500-talets manierister uti Italien. De
flesta af hans arbeten finnas i Bologna, der han
dog 1619.
Calvaire [-vär], Religieuses de notre Dame
du C., af Lat. calvaria, hufvudskål,
"hufvudskalleplats" (Kalvaria-orden), en nunneorden,
stiftad 1617 af Antoinette af Orléans. Ordens
regler utgöra en sammansmältning af
benediktinernas och franciskanernas.
Calvaria, Calvarieberget,
"hufvudskålsberget". Se Golgata.
Calvert [kä’lv-], Crace, engelsk kemist, f. 1819,
d. 1873 som professor vid school of medicine
i Manchester, inlade stor förtjenst om den
tekniska kemien och utgaf vigtiga arbeten rörande
metall-legeringar, puddlingsprocessen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
