Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Camões, Luiz de - Camonica, Val di, dal i italienska prov. Brescia (Lombardiet) - Camorra, namn på ett hemligt förbrytaresällskap i södra Italien - Camou, Jacques - Camouflet, Fr., krigsv., ett slags mina - Campagna, stad i den italienska prov. Salerno - Campagna, Girolamo - Campagna di Roma, Romerska kampagnan - Campan, köping i franska depart. Hautes Pyrénées (Gascogne)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skaldestycke, på hvilket C:s verldsrykte
grundar sig. är, såsom ofvan nämnts, "Os
Lusiados", hvari han förhärligade sitt fosterlands
stora minnen. Efter att hafva i strofer,
glödande af fosterlandskärlek, tillegnat konung
Sebastian sitt poem och sedan han beskrifvit de
olympiske gudarnas rådplägning om lusitanernas
upptäcktsfärder, införer skalden i första sången
Vasco da Garna, med sin flotta seglande i sundet
mellan Madagaskar och Etiopien, och lägger i
de följande sångerna i hans mun en utförlig
framställning af den portugisiska historien och
alla de stordåd, som portugiserna, enligt såväl
sagan som historien, utförde ända till Gamas tid,
och låter slutligen, i den tionde och sista, en
sirén förkunna Portugals kommande öden, allt
ifrån Gamas tid intill hans egen, hvarefter dikten
afslutas med en berättelse om Gamas återkomst
till fäderneslandet samt med en glödande
allokution till konung Sebastian.
Trots all den fosterländska hänförelse, hvaraf
detta epos alltigenom glöder och som gjort det
till portugisernas nationaldikt, kan läsaren dock
ej undgå att känna sitt intresse mattas af den
långtrådiga historiska framställningen och sina
känslor kylas af den kalla virgilianska form,
hvari skalden, enligt sitt tidehvarfs åsigter,
ansåg nödigt att stöpa sin hjeltedikt. Liksom hos
Virgilius hjelten gynnas af en gudamakt, men
motarbetas af en annan, så gynnas äfven Vasco
da Gama af Venus, men motarbetas af Bacchus,
som fruktar, att hans anseende i Indien skall
lida intrång genom portugisernas eröfringar
derstädes. Detta oaktadt framstår C. såsom en
verklig skald för alla tider, i de yppiga, ofta starkt
sinliga episoder, af hvilka diktens mytologiska
maskineri är genomflätadt och bland hvilka de
förnämsta äro episoden om Inez de Castro (i
den tredje sången), om jättesynen vid
Godahopps-udden (i den femte) samt om den af
Venus framtrollade kärleksön (i den nionde).
Utom Lusiaderna författade C. åtskilliga mindre
skaldestycken, såväl lyriska som epigramatiska
och satiriska, samt tvänne lustspel. "Os
Lusiados" hafva flere gånger blifvit utgifna: första
upplagan utkom i Lissabon 1572 (hos Antonio
Gonçaluez) och den senaste (utgifven af C. v.
Reinhardstoettner) i Strassburg 1874. En svensk
öfversättning, "Lusiaderna", af Nils Lovén, utkom
1852. T. H.
Camonica, Val di C., dal i italienska prov.
Brescia (Loinbardiet), på gränsen till Tyrolen.
Den genomflytes af floden Oglio. Innevånarna,
omkr. 50,000, hade länge republikansk författning.
Camorra, namn på ett hemligt
förbrytaresällskap i södra Italien (f. d. konungariket Båda
Sicilierna). Dess uppgift är rof och plundring.
Förr gjorde det goda affärer äfven på
smuggling. Hvar och en, som vill blifva medlem
(camorrist), måste undergå ett slags lärokurs
och genom en ryslig ed förbinda sig till tystnad.
Öfverstyrelsen har sitt säte i Neapel, och i hvarje
provinsstad finnes en filialdirektion. Cheferna ega
oinskränkt makt öfver de öfrige medlemmarna.
Ferdinand II tolererade camorristerna af politiska
skäl. Frans II förföljde dem och lät deportera
så många, som polisen kunde gripa. Äfven efter
1860 har camorran uppträdt med lika stor
djerfhet som förut, ehuru regeringen vidtagit mycket
kraftiga åtgärder mot densamma.
Camou, Jacques, fransk general, f. 1792,
d. 1868, stred under Soult och Marmont i
Spanien, deltog 1837 i Algers eröfring och
befordrades 1852 till divisionsgeneral. Under
Krimkriget (1854–50) blef han, efter Bosquet,
öfverbbfälhafvare öfver andra kåren, hvilken han förde
till fälttagets slut. Napoleon III gjorde honom
till senator.
Camouflet [-fle], Fr. krigsv., ett slags mina,
som begagnas till förstöring af fientliga
minarbeten . Se Inslagsmina och Krossmina. G. U.
Campagna [-pa’nja], stad i den italienska prov.
Salerno (Principato citeriore). Omkr. 10,000
innev. Biskopssäte.
Campagna [-pa’nja], Girolamo, kallad da
Vergna, italiensk bildhuggare, f. 1552, d. efter
1623, var Jacopo Sansovinos mest betydande
lärjunge och en af de få konstnärer, som efter
1500-talets midt höllo sig fria från manér.
Åtskilliga goda arbeten af honom finnas i Venezia.
Campagna di Roma [-pa’nja], Romerska
kampagnan, benämnes, i inskränkt bemärkelse,
Roms närmaste omgifningar och, i vidsträcktare
mening, hela den osunda och nu nästan öde
landsträcka, som sträcker sig från Ronciglione,
öfver Pontinska träsken, till Terracina och som
från landsidan begränsas af de romerska
Subapenninerna samt Albaner- och Sabinerbergen.
Största längden är 185 kilom. (25 mil), största
bredden knappt 70 kilom. (10 mil). C. är för
sin historiska betydenhet och genom sin
egendomliga karakter en högst intressant trakt.
Marken, utan tvifvel fordom hafsbotten, är nästan
öfverallt vulkanisk, och alla sjöarna äro utbrunna
vulkankratrar. Enstaka berg, Monte Soracte och
Monte Circeo m. fl., uppstiga likt öar öfver detta
vida fält, och Tiberns gula vatten slingrar sig
genom detsamma. Endast 1/10 af slätten är
uppodlad; det öfriga upptages af betesmarker, der
beridna herdar om vintern kringdrifva sina
boskapshjordar. – Redan i forntiden ansågs
kampagnan för osund, men var dock uppfylld af de
praktfullaste villor och trädgårdar samt flere
städer, såsom Fidenae, Gabii och Veji. I början
af medeltiden härjades den ofta af vandaler,
goter, longobarder och sarasener. Sixtus V
försökte uttorka Pontinska träsken, och Pius VI
anlade den efter honom uppkallade kanalen Linea
Pia. Under franska väldet inlade guvernören i
Rom, Miollis, stora förtjenster om kampagnan
genom trädplantering, torrläggning af träsken
och uppodling. Sedan dess hafva många
förslag att göra denna hed beboelig blifvit
uppgjorda, i synnerhet sedan Rom blef Italiens
hufvudstad. Särskildt har Garibaldi egnat sig
åt denna uppgift.
Campan [kanspa’ng], köping i franska depart.
Hautes Pyrénées (Gascogne), s. ö. om staden
Bagnères de Bigorre, vid floden Adour. Omkr.
3,500 innev. I närheten berömda marmorbrott.
Staden lär hafva varit bebodd redan af de
aquitaniske kampanerna. Den omgifvande
Campan-dalen kallas för sin pittoreska skönhets skull
"Pyrenéernas Tempe".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
