- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1569-1570

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Candidatus, Lat., "hvitklädd" - Candle-coal, geol. Se Kannelkol - Candolle, Augustin Pyrame de, fransk naturforskare. Se Decandolle - Canella alba Murray, farmak. - Canellaceæ v. Mart., bot. farmak. - Canevas, Fr., ett slags fodertyg. Se Kanfas - Canga-Arguelles, José - Canicatti, stad i italienska prov. Girgenti (Sicilien) - Canigou, bergsträcka i franska depart. Pyrénées orientales (Roussillon) - Canina, Luigi - Canino (Cannino), köping i den italienska prov. Roma - Canis, zool. Se Hund - Canisius, Peter, egentl. de Hondt - Canis major och Canis minor, Lat., astron., tvänne stjernbilder. Se Hundstjernan - Canitz, Friedrich Rudolf Ludwig - Canitz und Dallwitz, Karl Ernst Wilhelm, friherre von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick omkring på forum för att söka vinna de röstegande
på sin sida. – Under de senare århundradena har
ordet användts och nyttjas ännu som titel på personer,
hvilka genomgått vissa lärdomsprof (kandidatexamina)
vid universiteten: candidatus theologiae, c. juris,
c. medicinae, c. philosophiae
m. fl., teologie
o. s. v. kandidat. Jfr Kandidat.

Candle-coal [kandl-kål], geol. Se Kannelkol.

Candolle [kangdål], Augustin Pyrame de, fransk
naturforskare. Se Decandolle.

Canella alba Murray, farmak., ett till
nat. fam. Canellaceae Mart. hörande 6–15 m.
(20–50 f.) högt träd, som växer i södra Florida samt
å Bahama-öarna och Vestindiens öar. Af detta träd
erhålles drogen cortex canellae albae, hvit kanel,
som utföres endast från Bahama-öarna. Den hvita
kanelen består af den från yttre bark befriade stam-
och grenbarken samt förekommer i tämligen hårda och
spröda rör eller rännformiga stycken, blandade med
mera platta bitar. Utsidan är gulhvit med en blekt
rödaktig skiftning, vanligen ganska slät, men å gröfre
stycken något skroflig. Insidan är hvit, slät, fint
längdstrimmig. Lukten liknar den vanliga kanelens;
smaken är kryddartad och ganska skarp. Förvexling
skulle kunna ske med cortex Winteranus och cortex
Paratudo
. (Se Cortex.) Den hvita kanelen är ett
exciterande medel och verkar nästan på samma sätt som
ceylon-kanel. I den svenska farmakopén qvarstår den
endast derför att den sedan äldre tider ingått i några
sammansatta läkemedel. O. T. S.

Canellaceae v. Mart., bot. farmak., en tropisk
växtfamilj, ej omfattande mer än fyra träd,
hvilka alla för sina starkt aromatiska och toniskt
bittra beståndsdelar hafva kommit till användning i
medicinen. Familjen står på gränsen mellan familjerna
Guttiferae Juss. och Magnoliaceae DC. O. T. S.

Canevas [kanöva’], Fr., ett slags fodertyg. Se
Kanfas.

Canga-Arguelles [-ge’ljes], José, spansk statsman,
f. 1770, blef 1812 medlem af nationalförsamlingen
och gjorde sig der snart till chef för de
konstitutionelle, hvarför Ferdinand VII vid sin
tronbestigning (1814) förvisade honom till Penniscola
i Valencia. 1816 upphörde denna förvisning. År
1820, efter återställandet af 1812 års konstitution,
blef C. finansminister. Såsom sådan föreslog han,
att skatterna skulle ökas och att en del af de
nordafrikanska besittningarna samt kyrkogodsen skulle
säljas. Hans förslag blefvo emellertid icke godkända
af representationen. 1821 utgick han ur ministèren,
och vid enväldets upprättande, 1823, flydde han till
England. Efter sin återkomst (1829) blef han invald
i cortes, der han fortfarande gjorde gemensam sak med
de liberale. Död 1843. C. författade bl. a. Elementas
de la ciencia de hacienda
(1825) och det omfångsrika
verket Diccionario de hacienda (1827–28).

Canicatti, stad i italienska prov. Girgenti
Sicilien). Omkr. 21,000 innev. Sädes-, oliv- och
fikonodling.

Canigou, bergsträcka i franska depart. Pyrénées
orientales (Roussillon), mellan, floderna Tet
och Tech. Den högsta toppen är 2,785 m.

(9,376 f.) hög. På nordvestra sidan af denna
bergsträcka ligger abbotklostret S. Martin de
C., grundadt i 11:te årh.

Canina, Luigi, italiensk arkitekt och arkeolog,
f. 1795, d. 1856, studerade i Turin och blef der
professor i arkitektur, men tillbragte största
delen af sitt lif i Rom. Han ledde utgräfningarna af
Tusculum och af Via Appia samt restaurationsarbetena
på det gamla forum i Rom. Öfver byggnadskonsten och
det gamla Roms topografi författade han en mängd
betydande verk: L’architettura antica, Indicazione
topografica di Roma antica, Sull’ architettura
più propria dei tempi cristiani, Gli edifizi di Roma

m. fl.

Canino (Cannino), köping i den italienska prov. Roma,
n. v. om Viterbo. Der föddes påfven Paul III
(1468). Etruskiska grafvar. Efter C. uppkallades ett
furstendöme, som påfven Pius VII år 1815 upprättade
till förmån för Napoleon I:s broder Lucien Bonaparte,
hvilken deraf fick titeln prins af C.

Canis, zool. Se Hund.

Canisius, Peter, egentl. de Hondt, katolsk teolog,
f. 1521 i Nijmegen, studerade i Köln och var den
förste i Tyskland som ingick i jesuitorden. 1549
blef han professor i dogmatik och sedermera
rektor och vice kansler vid universitetet i
Ingolstadt. 1551 kallade kejsar Ferdinand I honom
till sin hofpredikant. C. verkade ifrigt för sin
ordens utbredning i Österrike och för den kyrkliga
reformationens undertryckande. Bland hans skrifter må
nämnas Summa doctrinae christianae s. cathechismus
major
(1554; ny uppl. 1848) och Institutiones
christianae pietatis s. parvus cathechismus
catholicorum
(1566), genom hvilka arbeten han sökte
undantränga Luthers katekeser. Död 1597 i Freiburg
i Schweiz. Han beatificerades ("förklarades salig")
1864.

Canis major och Canis minor, Lat., astron., tvänne
stjernbilder. Se Hundstjernan.

Canitz, Friedrich Rudolf Ludwig, friherre von C.,
tysk skald, f. 1654 i Berlin, användes af Fredrik I
i åtskilliga diplomatiska uppdrag och dog 1699 såsom
verkligt geheime-råd. Hans dikter utkommo anonymt
1700 under titel af Nebenstunden unterschiedener
gedichte.
C. var fri från den schlesiska skolans
svulst, och onatur, men höll sig slafviskt till
franska förebilder.

Canitz und Dallwitz, Karl Ernst Wilhelm, friherre
von C., preussisk general och statsman, f. 1787,
deltog i fälttågen 1807–13, dels i den preussiska och
dels i den ryska armén. 1821 blef han lärare vid
allmänna krigsskolan i Berlin. Från 1829 användes
han i diplomatiska uppdrag, och 1846 utnämndes
han till utrikesminister. Han slöt sig till den
österrikisk-ryska politiken och inverkade, genom sin
strängt kyrkliga riktning, på den inre politikens
gång. 1848 utträdde han ur regeringen, och 1849
skickades han till Wien för att utverka Österrikes
bifall till upprättandet af den trängre förbundsstat,
som Preussen då föreslog. Han måste emellertid
återvända med oförrättadt ärende. Död 1850. C. var
författare till Nachrichten und betrachtungen über
die thaten und schicksale der reiterei in der neuern
zeit
(1823–24).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0793.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free