Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlberg, Bengt Vilhelm - Carlberg, Karl Vilhelm - Carlén, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Carlberg, Bengt Vilhelm, arkitekt, den
föregåendes broder, f. i Göteborg 1696,
blef konduktör på Ny-Elfsborgs fästning 1713
och löjtnant vid fortifikationen 1718 samt fick
såsom sådan anställning vid norska fältstaten.
Han bevistade hela belägringen af Fredrikshald och
erhöll det sorgliga förtroendet att mottaga Karl
XII:s lik, "då det skulle under inkognito föras ur
approcherna till högqvarteret Tistedalen". Om denna
förrättning afgaf C. en (i senare tider tryckt)
berättelse, hvilken lemnade stöd åt det numera nästan
fullständigt vederlagda antagandet att konungen
föll för en lönnmördares hand. Efter återtåget
från Norge blef C. kommenderad till Göteborg,
men året derpå åter till norska gränsen, der han
bl. a. uppbyggde några skansar. 1720 förflyttades
han till Göteborg, der han 1727 blef stadsarkitekt.
1728 var han konung Fredrik följaktig till Alingsås,
der han planlade den nya staden, gaf ritningar
till fabriksbyggnader o. s. v. Han blef kapten
vid fortifikationen 1733, major och befälhafvare
vid Göteborgs- och bohuslänska brigaden 1742,
generalqvartermästarelöjtnant 1754 och öfverste
1762 samt erhöll afsked ur krigstjensten 1764.
År 1775 afsade han sig stadsarkitektbefattningen
i Göteborg. Död 1778. – Bland C:s många byggnadsverk
i sistnämnde stad kunna nämnas: kupolen till den
domkyrka, som förstördes i den stora eldsvådan 1802,
nederlagshuset, anlagdt 1733, lejonbron och Ostindiska
kompaniets hus, hvars ritning något ändrades af
Hårleman. -rn.
5. Carlberg, Karl Vilhelm, arkitekt, den förres
son, f. 1745 i Göteborg, var en tid kapten vid
fortifikationen, uppehöll sig sju år i Rom och
kallades sedermera till sin fars efterträdare såsom
stadsarkitekt, hvilken befattning han innehade
under de sista decennierna af 1700-talet och
det första af 1800-talet, då staden till följd af
upprepade svåra eldsvådor måste så godt som nybyggas.
Redan 1777 uppgjorde C. ett förslag till börsbyggnad,
hvilket, ehuru godkändt af Gustaf III, aldrig kom till
utförande. Deremot fullbordade han tillsammans
med Weinberg ombyggnaden af stadens ännu befintliga
rådhus, hvilket i allo hedrar hans konstnärliga
smak. 1804 grundlades Gustavi domkyrka, som byggdes
efter hans ritning och är det kostsammaste svenska
kyrkobyggnadsföretag i vårt århundrade. Till 1812
ledde C. sjelf uppförandet, men måste då i följd af
ålderdom och tilltagande sjuklighet lemna det åt
andra, hvilka ej till fyllest förstodo att gifva
det inre en fullt värdig prägel. Genom tornet och
kupolen visade sig emellertid C. vara en bildad och
i ädel anda verkande konstnär. Död i Göteborg 1814.
Han utgaf Tankar om byggnadssättet i Göteborg (1792).
-rn.
1. Carlén, Johan Gabriel, jurist, literatör,
föddes på Hasslekärr i Hångdala socken af
Skaraborgs län d. 9 Juli 1814, blef student i
Upsala 1831 och tog hofrättsexamen derstädes 1837,
hvarefter han s. å. ingick som e. o. tjensteman i
Justitie-revisionen och rådhusrätten i Stockholm. En
stor del af året 1838 uppehöll han sig som juridiskt
biträde hos en landtdomare i Värmland, men återvände
s. å. till hufvudstaden, der han snart kom i
vänskapsförbindelse med
C. F. Dahlgren, G. H. Mellin, Aug. Blanche,
A. E. Holmberg m. fl. Från denna tid egnade han sig
mer och mer åt vittra sysselsättningar. Under flere
riksdagar på 1840- och 1850-talen tjenstgjorde
han i expeditionsutskottet, men han innehade
aldrig någon ordinarie befattning i statens
tjenst. Resultatet af C:s juridiska studier äro de
af honom utgifna Handbok i svenska lagfarenheten
(1843–55; ofullbordad) och Sveriges grundlagar
jemte motiverna till regeringsformen (1844). Det
är dock hufvudsakligen genom sina arbeten på den
sköna literaturens område, som C. gjorde sitt namn
kändt och värderadt. Som författare i bunden stil
framträdde han första gången 1838 med Stycken på
vers. Både under sitt eget namn och under signaturerna
–n-n-, C–én, Kilian och –iel lemnade han i flere år
bidrag till åtskilliga kalendrar och tidningar. 1846
utgaf han Romanser ur svenska folklifvet och 1870
Samlade dikter. C. kan ej räknas bland skalderna af
främsta ordningen. Bland hans dikter förekomma flere,
hvilka med rätta karakteriserats såsom hvardagliga
och saknande verklig poetisk lyftning; särskildt
förefalla de politiska stycken, i hvilka han uttalar
sina skarpt utpräglade republikanska åsigter, i
allmänhet tämligen deklamatoriska. Deremot har han på
den mildare lyrikens område skrifvit många vackra och
stämningsrika dikter, som vittna om ett varmt hjerta
och ett för det verkligt poetiska öppet sinne. Flere
af hans skaldestycken äro små intagande, fint
utförda taflor ur lifvet på landsbygden (Julaftonen
på landet, Septemberqvällen, En söndagseftermiddag
på landet). Äfven Dockan, Sjömannagrafven, Aspen
m. fl. hafva vunnit stort bifall. Hans romanser
ur folklifvet utmärka sig lika mycket för poetisk
uppfattning som för naturtrogen teckning. De flesta
af sistnämnda dikter äro särskildt utgifna. Ganska
många af hans lyriska stycken äro satta i musik af fru
Matilda Montgomery-Cederhjelm (Galérslafvens sång),
J. Wikmansson (Till näktergalen), Traugott Grahl
(Brudgumssällheten), N. J. Ahlström (Trollekens
gåfva) m. fl. Som vitter utgifvare inlade C. största
förtjensten genom sin upplaga af Bellmans samlade
skrifter (1856–61), genom hvilken han i ej ringa
mån bidrog till en riktig uppfattning af den store
skalden. 1856 utgaf han fru Lenngrens Samlade
skaldeförsök och 1869 J. A. Wadmans Samlade
skrifter. Till denna sida af hans verksamhet torde
äfven böra räknas de af honom utgifna arbetena
"Svenska familjeboken, Läsning för hvar dag under
året" (1850–52) och "Läsning vid husliga härden"
(1860). I det förstnämnda af dessa samlingsverk,
genom hvilket C. ville "lemna en helgjuten bild af
fosterlandet med dess minnen och karakterer", meddelas
för hvar dag i året uppsatser af framstående svenska
författare, i historiska, geografiska, estetiska,
naturvetenskapliga och andra ämnen. Äfven det senare
innehåller valda, till större delen förut otryckta,
arbeten af flere olika författare. 1843 utgaf
C. "Den svenska psalmboken i vanlig versform", med
utsatta författarenamn. 1864–66 var han redaktör af
"Illustrerad tidning". C. var medlem i Dahlgrens
Aganippiska sällskap och stiftade sjelf 1845
literatörklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
