- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
33-34

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlow, grefskap i den irländska prov. Leinster - Carlow, stad och hufvudort i nämnda grefskap - Carlowitz, Albert von - Carlsen, Hans Rasmussen de - Carlson, Gustaf - Carlson, Fredrik Ferdinand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carlow [karlå]. 1. Grefskap i den irländska
prov. Leinster. 916 qv.-kilom. (16,3 qv.-mil). 51,472
innev. (1871). – 2. Stad och hufvudort i nämnda
grefskap, vid floden Barrow. Omkr. 9,500 innev. Säte
för en katolsk biskop. Betydlig handel. 1798 angreps
staden af en stark hop upproriska irländare, som
likväl efter en blodig strid blefvo tillbakaslagna
af det engelska kavalleriet.

Carlowitz, Albert von, tysk statsman, f. 1802,
valdes 1830 till medlem af sachsiska landtdagen
och sökte såsom sådan häfda adelns intressen
mot såväl regeringen som demokratien. Oaktadt
han derigenom kom i spändt förhållande till den
förstnämnda, valde konungen af Sachsen honom
1845 till lifstidsmedlem af första kammaren. Der
uppträdde han med kraft mot förbundsförfattningens
omdaning samt yrkade, att kriminallagskipningen
skulle ske offentligt och muntligt. 1846–48 var han
justitieminister. 1849 försvarade han mot Beust den
preussiska unionspolitiken, och när han ej lyckades
genomdrifva sina åsigter, utträdde han ur kammaren
samt mottog preussiska regeringens kallelse till
medlem af "unionens" förvaltningsråd. 1850 bevistade
han, såsom de förbundna regeringarnas kommissarie,
riksdagen i Erfurt. 1852 invaldes han i det preussiska
underhuset och slöt sig till de gammalliberale,
som bekämpade Manteuffels politik. 1858 omvaldes han
och närmade sig derefter småningom framstegspartiet,
särdeles i fråga om nödvändigheten af Tysklands enhet
och Österrikes utträngande ur Tyska förbundet. Död
1874.

Carlsen, Hans Rasmussen de, dansk politiker,
f. 1810, härstammar från en gammal vestjylländsk
bondeslägt, som efter en familjesägen är en gren af
adelsslägten Lange. Hans fader blef adlad 1816, och
1845 gjorde C. sitt fädernegods till fideikommiss. Som
medlem af ö-stiftens ständerförsamling
åren 1842–44 var han den liberalaste bland
godsegarna. 1850 deltog han i stiftande af
kreditkassan till sjelfegendomens främjande,
och sedermera ingick han i "grundejerforeningen",
som ville tillförsäkra godsegarna deltagande i det
politiska lifvet. 1855–64 var C. konungavald medlem
af riksrådet. 1859 invaldes han i landstinget, var
der till 1866 jämte Balt. Christensen en af ledarna
för det bondevänliga mindretalet och deltog 1861
i stiftandet af "Dannevirkeforeningen". Maj–Juli
1864 var C. inrikesminister, kämpade sedan för
bibehållandet af den oförändrade Juni-grundlagen
och var 1866–69 folketingsman samt chef för den
"nationala venstern". 1865 deltog han i stiftandet af
"Nordisk samfund", hvars ordförande han var i flere
år. På den senare tiden har C. föga deltagit i det
politiska lifvet. Det grundtvigska partiet, till
hvilket han hör, tänkte sig under en tid honom som sin
representant i regeringen. Emellertid har han bestämdt
förkastat vensterns lära om parlamentarismen och
mottog 1870 plats som konungavald landstingsman. 1841
blef han hofjägmästare och 1873 kammarherre. E. Ebg.

Carlson, Gustaf, grefve, krigare, naturlig son till
Karl X Gustaf och rådmansdottern Brita Allerts,
föddes i Stockholm 1647, Han fick

sin första uppfostran hos riksamiralen Gyllenhjelm,
Karl IX:s naturlige son, och kom sedermera till biskop
Enander i Linköping samt fann efter Karl Gustafs död
skydd hos enkedrottning Hedvig Eleonora, som åtog
sig honom, "till kärlig ihågkommelse af sin salig
herre". Erik Lindsköld ledde hans studier och var
honom 1659–68 följaktig på en resa genom Tyskland,
Holland, England, Frankrike och Italien. Vid tjugoett
års ålder ingick C. i franska hären, men efter
krigsutbrottet 1675 tjenade han med utmärkelse som
öfverste vid svenska armén i Pommern. 1679 råkade
han i brandenburgsk fångenskap, var 1680 i Stockholm,
men öfvergaf Sverige efter ett par år, sannolikt af
harm öfver att ej hafva fått ett riksrådsämbete,
och gaf sig i holländsk krigstjenst. Der blef han
generallöjtnant, följde Vilhelm af Oranien på tåget
till England 1688 och kämpade vid hans sida på
Irland 1690. Sedermera tillbragte han sitt lif med
bokliga sysselsättningar i den nederländska provinsen
Friesland, der han barnlös afled 1708 på sitt slott
Ter Hoorne. 1674 upphöjdes C. i grefligt stånd,
med Börringe och Lindholmen som grefskap.

Carlson, Fredrik Ferdinand, universitetslärare,
statsman, häfdatecknare, föddes d. 13 Juni 1811
på Kungshamns gård i Alsike socken af Stockholms
län och blef 1825 student i Upsala. 1832 tog han
filosofie kandidatexamen, promoverades 1833 till
filosofie doktor (ultimus), blef 1835 docent i
historia, 1844 adjunkt i historia och statistik,
1846 e. o. professor, med åliggande att under Geijers
tjenstledighet uppehålla professuren i historia, och
1849 Geijers efterträdare. 1837–46 var han lärare
för arffurstarna Karl, Gustaf och Oskar. Från d. 1
Aug. 1863 till d. 3 Juni 1870 var han statsråd och
chef för ecklesiastik-departementet, och från d. 11
Maj 1875 har han åter beklädt samma ämbete. 1877
tog han afsked från professorsbefattningen. –
Under de sex sista ståndsriksdagarna var C. ledamot
af presteståndet (1850–63 såsom representant för
Upsala universitet, 1865 för Vetenskapsakademien),
och sedan 1873 har han såsom representant för
Gefleborgs län haft plats i första kammaren. Såsom
lekmannaombud för Hernösands stift deltog han i
1873 års kyrkomöte. Vid det första allmänna svenska
läraremötet (i Stockholm 1849) var han ordförande i
afdelningen för elementarläroverken, och vid de fyra
derpå följande allmänna läraremötena (t. o. m. 1866)
var han förste ordförande. 1858 var han ordförande
i komitén för granskning af den 1856 utfärdade
läroverksstadgan. Frukterna af denna komités arbete
voro 1859 års stadga för rikets elementarläroverk, för
hvilken ett af C. framstäldt förslag i många stycken
lades till grund, och den 1862 utfärdade stadgan
om afgångsexamen från nämnda läroverk. 1872 var han
ordförande i komitén för den tekniska undervisningens
ordnande och 1874 ordförande för fullmäktige i
Riksgäldskontoret, för hvilket under nämnda år en ny
organisation uppgjordes. – 1847 blef C. ledamot af
Samfundet för utg. af handl. rörande Skandinaviens
historia, 1849 ledamot och 1875 hedersledamot af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free