- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
43-44

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carnot, Lazare Hippolyte - Carnuntum, fordom stad i Pannonien vid Donau - Caro, Annibale - Caro, Jakob - Carocha, Port., Sp. coroza, hög, spetsig - Carole, Fr. (Med.-Lat. coraula, sannolikt af Lat. chorula, af chorus, chördans) - Caroli, Petrus (Per Karlsson) - Carolina, La, stad i spanska prov. Jaen (Andalusien) - Carolina (egentl. Academia carolina), Karolinska universitetet i Lund - Carolina, jur., förkortning af Constitutio criminalis carolina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

revolutionen d. 4 Sept. 1870 blef han mär i ett
arrondissement i Paris. 1871–76 var han medlem
af nationalförsamlingen, ocj sedan dess har han
varit medlem af senaten. 1830 utgaf han Exposé de la
doctrine saint-simonienne.


Carnuntum, fordom stad i Pannonien vid Donau. Det
var ursprungligen en keltisk ort. Sedermera
blef det en romersk lägerplats och station för
Donau-flottiljen. I C. vistades Marcus Aurelius tre
år, och der utropades 193 Severus till kejsare. Ruiner
deraf finnas i Nedre Österrike, vid Haimburg,
ö. om Wien.

Caro, Annibale, italiensk skriftställare, f. 1507,
blef 1543 hertig Pietro Lodovico Farneses af Parma
sändebud i Rom och 1547 sekreterare hos dennes söner
kardinalerna Ranuccio och Alessandro Farnese. Död
1566. Af hans arbeten, som i formelt hänseende anses
klassiska, må nämnas en öfversättning af Virgilii
AEneid (1581), komedien Gli Straccioni (1582) äfvensom
diktsamlingarna Rime och Canzoni samt La ficheide, en
lofsång öfver fikonfrukten. Hans samlade verk utkommo
1757. I anledning af en dikt till huset Valois’ ära
uppstod mellan C. och Castelvetro en ytterst häftig
literär strid; den förre beskylles t. o. m. att hafva
sökt lönnmörda den senare.

Caro, Jakob, tysk historieskrifvare, till börden
jude, f. i Gnesen (i preussiska prov. Posen) 1836,
slog sig 1863 ned som docent i Jena samt blef
1864 e. o. professor i historia derstädes och 1868
professor i samma ämne i Breslau. Han har författat
åtskilliga smärre politiska uppsatser, artiklar för
Bluntschlis statslexikon, essays o. s. v. samt Das
interregnum Polens im jahr 1586 oder die häuser
Zborovski und Zamojski
(1861) m. m. För den
Heeren-Ukertska samlingen har C. fortsatt Ropells
der påbegynta Geschichte Polens (1865–68).

Carocha [-sja], Port., Sp. coroza, hög, spetsig, med
åtskilliga symboliska figurer utstyrd mössa, hvilken
påsattes dem, som blifvit lifdömda af inqvisitionen.

Carole [-rål], Fr. (Med.-Lat. coraula, sannolikt
af Lat. chorula, af chorus, chördans), en gammal
fransk ringdans, hvilken utfördes under en solosång
(chanson de carole), hvars omqväde upprepades af
alla de dansande. Det motsvarande engelska ordet,
carol, har betydelsen andlig jubelsång (christmas
carol,
julsång).

Caroli, Petrus (Per Karlsson), biskop, Erik XIV:s
gunstling, f. i Skeninge 1510, studerade en tid
utrikes, bl. a. under Luther och Melanchthon,
och fick magistergraden vid ett utländskt
universitet. Efter hemkomsten blef han prestvigd
och utnämndes 1540 till hofpredikant samt 1541 till
kyrkoherde i sin födelsestad. Hans smidighet och
omfattande bildning gjorde honom omtyckt vid hofvet,
i synnerhet hos prins Erik, på hvars rekommendation
han 1555 blef kyrkoherde och superintendent i
Kalmar. Sedan Erik 1558 flyttat sitt hof till nämnda
stad, vardt C. hans dagliga sällskap. Straxt efter
Eriks tronbestigning insattes C. till ledamot af
"Konungens högsta nämnd" och underhöll från Kalmar
framgent en liflig brefvexling med konungen, till
hvilken han inberättade hvad märkligt som

tilldrog sig i hans trakt. Hans nit blef ej obelönadt:
det ena pastoratet efter det andra öfverlemnades
till honom – slutligen uppbar han inkomsterna af
fem sådana –, och i Maj 1567 förordnades han till
"prokurator" i Småland, en förtroendesyssla, närmast
jämförlig med ett ståthållareskap. Några veckor efter
denna utnämning inträffade Sturemorden. C. vistades
vid den tiden i Upsala, under flitigt umgänge med
Erik. Det var omedelbart efter ett längre samtal med
C., i närheten af slottet, som Erik rusade in i Nils
Stures fängelse och begynte sina blodsdåd. Huruvida
C. genom sina råd och skrämmande anspelningar
sporrade honom dertill är ännu outredt. Sjelf
sade han sig hafva haft ett kristligt samtal med
konungen. Erik gaf honom den ena dagen skulden till
gerningen, och den andra fritog han honom från
all orsak dertill. Johan och samtiden dömde honom,
skyldig. För detta – verkliga eller förmenta –
brott och för svåra beskyllningar mot Johan blef
C. straxt efter Eriks afsättning dömd till döden,
men fick nåd och förvisades till Finland. 1570
återfick han icke allenast friheten, utan äfven sitt
superintendentsämbete och smög sig t. o. m. in i den
nye konungens ynnest, i synnerhet genom sin ifrån
för antagandet af 1577 års half katolska liturgi
– förut hade han inför Erik beskärmat sig öfver
Vadsteria-nunnornas "envisa papisteri" – och fick 1582
fullmakt på biskopsstolen i Linköping, der han dog
1587. Kryperi, maktlystnad och snikenhet, men derjämte
kraft i utöfningen af ämbetet och en hedrande
omvårdnad om stiftets skolor och bibliotek voro
de utmärkande dragen hos "Kalmarne herr Per" eller
"Mäster Per", som C. kallas i samtida handlingar.
J. Th. W.

Carolina, namn på två af Förerita staterna i
Nord-Amerika. Se Nord-Carolina och Syd-Carolina.

Carolina, La, stad i spanska prov. Jaen
(Andalusien). Omkr. 4,000 innev. C. är den
vigtigaste af de 1769, under Karl III:s regering,
grundade protestantiska kolonierna i Sierra Morenas
bergstrakter.

Carolina (egentl. Academia carolina), Karolinska
universitetet i Lund, så kalladt med anledning deraf
att det grundlades af Karl X.

Carolina, jur., förkortning af Constitutio
criminalis carolina
(i citat betecknad med CCC),
den latinska benämningen på kejsar Karl V:s
s. k. "Peinliche gerichts-ordnung" af år 1532. Denna
föranleddes af det bedröfliga tillstånd, hvari den
tyska straffrätten och straffprocessen befunno sig
vid medeltidens slut. Redan under den senare hälften
af 1400-talet hade till riksdagarna framburits allt
starkare klagomål öfver de godtyckliga bestraffningar
domstolarna tilläto sig, öfver oredan och förvirringen
i brottmålsförfarandet samt öfver det lättsinniga
sätt, hvarpå tortyren användes inom detsamma;
men dessa klagomål hade icke ledt till någon
påföljd. Den, som mest bidrog till att en reform
slutligen kom till stånd, var en genom lärdom och
politisk klokhet utmärkt man, friherre Johan von
Schwarzenberg. Såsom minister ("landhofmeister")
hos furstbiskopen af Bamberg utarbetade han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free