Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carrier, Jean Baptiste - Carriera, Rosalba - Carrier de Belleuze - Carrière, Moritz - Carrion de los Condes, gammal stad i spanska prov. Palencia - Carroccio, Ital., en med oxar förspänd vagn - Carron. 1. By i skotska grefskapet Stirling, vid floden Carron - Carrucci l. Carucci, Jacopo, efter sin födelsestad vanligen kallad Pontormo - Carsoli, stad i den italienska prov. Aquila (Abruzzo) - Carson, Christopher, allmänt känd under namnet Kit Carson - Carstens, Adolf Gotthard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farkosternas botten anbragta luckor. Dessa dränkningar
kallade C. "baignades", "deportations verticales"
eller "mariages républicains" (republikanska
giftermål, emedan vanligen en man och en qvinna voro
hopfjättrade). På detta sätt lära 16,000 menniskor
hafva blifvit aflifvades. Efter Robespierres
störtande afrättades C., 1794.
Carriera, Rosalba, italiensk målarinna, f. 1675, vann
på sin tid stort rykte för de eleganta pastellporträtt
hon målade åt furstar och förnäma såväl uti Italien
som i Paris och Wien. (Prins Fredrik, sedermera konung
Fredrik IV af Danmark, blef vid sitt besök i Venezia
hennes förste gynnare.) Hon dog 1757 efter att hafva
varit blind i flere år. Stockholms nationalmuseum
eger fem pastellporträtt af hennes hand.
Carrier de Belleuze [karie dö bällös], Albert Ernest,
fransk bildhuggare, f. 1824, lärjunge af David
d’Angers, har gjort sig känd bl. a. genom flere
karakteristiska, men i allmänhet något för pittoreskt
hållna porträttbyster (af Thiers, Doré m. fl.) samt
åtskilliga skulpturer för nya operan m. fl. byggnader
i Paris.
Carrière [-riär], Moritz, tysk filosof och estetiker,
f. 1817 i Hessen, blef 1849 e. o. professor i Giessen
och kallades 1853 till professor i München. I
sina första skrifter visade han sig tillhöra Hegels
anhängare, men han framhöll redan då individualitetens
princip. Sedermera sökte han intaga en sjelfständigare
hållning gent emot panteismen. C. fasthåller strängt,
att det högsta väsendet är konkret och sjelfmedvetet,
men har ej, oaktadt sina goda ansatser dertill,
förmått höja sig till uppfattningen att detta
väsende ej är verksamt. Det är förnämligast inom
konstfilosofien, som han har utvecklat och tillämpat
sin lifsåskådning; han är, tillsammans med Eckardt och
Zeising, grundläggaren af den teistiska estetiken
i Tyskland. Det sköna behöfver, enligt honom,
ovilkorligen ett sinligt element och skiljer sig just
derigenom från det sanna och goda. Skönhetens idé
bestämmer han såsom enheten och sammanfattningen af
alla sköna företeelser. (Jfr Estetik.) De förnämsta
bland C:s skrifter äro: Die philosophische
weltanschauung der reformationszeit (1847),
hvari meddelas intressanta och egendomliga
karakteristiker af filosoferna Bruno, Campanella,
Böhme m. fl., Religiöse reden und betrachtungen
für das deutsche volk (1850; 2:dra uppl. 1856),
Das wesen und die formen der poesie (1854),
AEsthetik (1859; 2:dra uppl. 1873), Die kunst
im zusammenhange der culturentwickelung und die
ideale der menschheit (1863–74) och Die sittliche
weltordnung (1877). C. har jämväl med framgång
uppträdt såsom skald, politiker och öfversättare.
B. M.
Carrion de los Condes, gammal stad i spanska
prov. Palencia, vid floden Carrion. Omkr. 3,500
innev. Tio kyrkor vittna ännu om stadens forna
betydenhet.
Carroccio [-råtjå], Ital. (af Lat. carrus, vagn),
en med oxar förspänd vagn, som under medeltiden
användes af italienarna (lombarderna) under deras
fälttåg. Hvarje sådan vagn bar den kommuns banér,
som den tillhörde. Den hetaste striden utspann sig
vanligtvis omkring carroccion,
och det var den största skam för en trupp att låta
fienden komma i besittning af densamma. Jfr Kaross.
Carron [karrön]. 1. By i skotska grefskapet
Stirling, vid floden Carron. Der finnes ett af
Skotlands största jernverk äfvensom betydande
maskinverkstäder och gjuterier. – 2. Flod i samma
grefskap. Hon faller ut i Forth-viken. I forntiden
utgjorde hon länge gränsen mellan det romerska väldet
och det sjelfständiga Caledonia.
Carrucci l. Carucci [-rutji], Jacopo, efter sin
födelsestad vanligen kallad Pontormo, italiensk
målare, f. 1494, d. 1557, lärjunge af A. del Sarto,
berömmes mycket för sina porträtt. Hans förnämsta
verk på historiemåleriets område är Marie bebådelse
i S. Annunziata i Florens.
Carsoli, stad i den italienska prov. Aquila
(Abruzzo), mellan Rom och Avezzano. 5,527
innev. (1871). C. motsvarar forntidens Carseoli,
en af aequernas städer.
Carson [karsön], Christopher, allmänt känd under
namnet Kit Carson, nordamerikansk agent och militär,
f. 1809 i Kentucky, lefde flere år som jägare i
vesterns ödemarker. Fremont, hvars vägvisare han
var under dennes stora forskningsresa (1842–45) i de
vester om Mississippi belägna territorierna, fann i
honom ett skickligt biträde vid sina underhandlingar
med indianerna. 1847 anställdes C. som indian-agent
i Nya Mejico och förmedlade som sådan på det
oegennyttigaste sätt åtskilliga fördrag mellan
unionsregeringen och indianerna. Under inbördeskriget
(1861–64) gjorde han unionen goda tjenster i Nya
Mejico och Colorado samt utnämndes derför till
brigadgeneral. Död 1868.
Carstens, Adolf Gotthard, dansk ämbetsman och
författare, f. i Köpenhamn 1713, studerade vid tyska
universitet och vann derefter anställning vid det
s. k. tyska kansliet, som skötte hertigdömenas
angelägenheter. Han dog 1795 som geheimeråd och
direktör för nämnda kansli. I yngre år vinnlade sig
C. om latinsk verskonst och förvärfvade dessutom
djupa insigter i utlandets literatur. Hans danska
dikter äro endast fria öfversättningar från franska
original. Angående poesiens teknik utgaf han tvänne
afhandlingar, den ena Om aabne vokalers medvirkning
i det poetiske udtryks styrke og livagtighed,
den andra Samtale om vokalers sammenstöd i danske
vers ("Forsög til de skjönne videnskabers fremme,
5:te og 6:te stykke", 1766–67), i hvilka han
sökte bevisa hiaters tillåtlighet under vissa
vilkor. Som historiker lemnade han vigtiga bidrag
till kännedomen om Danmarks medeltid (till största
delen offentliggjorda i Det danske videnskabsselskabs
skrifter), och den filosofiska literaturen riktades
af honom med Neuer erweis des daseyns Gottes
(1751). Sin största betydelse vann dock C. genom den
ledning han skänkte flere af Danmarks vid denna tid
framträdande skalder, framför andra Johannes Ewald,
på hvilkens utveckling hans uppmuntrande råd och
upplysningar anses hafva haft ett stort och välgörande
inflytande. C. var en af stiftarna af "Selskabet
for de skjönne videnskaber" (1759).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
