Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castellaneta - Castelli, Ignaz Friedrich - Castello Branco - Castello de Vide - Castellon. 1. Provins i Spanien - Castellon. 2. C. de la Plana, stad och hufvudort i nämnda provins - Castelnaudary l. Châtel Naudarry - Castelnau-Montratier - Castel Rosso (Castellorizo, Meïs, forntidens Megiste) - Castel San Giovanni - Castelvetrano - Casti, Giambattista - Castiglione, Baldassare, grefve af C. - Castiglione, Giovanni Benedetto, kallad il Benedetto eller il Grechetto - Castiglione, Carlo Ottavio - Castiglione, Francesco Xaver, påfve. Se Pius VIII - Castiglione delle Stivere - Castilho, Antonio Feliciano de - Castilla, Ramon - Castille, Charles Hippolyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Castellaneta, stad i den italienska prov. Lecce
(Apulien). Omkr. 8,000 innev. Biskopssäte.
Castelli, Ignaz Friedrich, tysk skald. f. 1781
i Wien, var 1811–14 anställd som författare vid
Kärntnerthorteatern derstädes och dog 1862. Han skref
mer än hundra teaterstycken – till största delen
lustspel och bearbetningar efter franska original –,
bland hvilka Die Schweizerfamilie ("Den schweiziska
familjen", 1815), med musik af Weigel, samt Die
schwäbin och Der lügner und sein sohn ännu bibehålla
sig på scenen. Der schicksalsstrumpf är en ganska
god satir öfver den s. k. "schicksals-tragedien". Die
waise und der mörder (omkr. 1830) väckte på sin
tid stort bifall i alla tyska städer. Genom sina
Gedichte in niederösterreichischer mundart (1828)
innehar C. ett af de främsta rummen bland österrikiska
folkskalder. Ett urval af hans Sämmtliche werke
utkom i tredje upplagan 1861.
Castello Branco, stad och hufvudort i portugisiska
prov. Beira, s. ö. om Coimbra. Omkr. 7,000
innev. Biskopssäte.
Castello de Vide, stad i portugisiska
prov. Alemtejo. Omkr. 5,500 innev. Betydande
klädesfabriker.
Castellon [-steljån]. 1. Provins i Spanien, norra
delen af det forna konungariket Valencia. 6,336
qv.-kilom. (115 qv.-mil). 296,222 innev. (1870). –
2. C. de la Plana, stad och hufvudort i nämnda
provins, ej långt från Medelhafvet. Omkr. 20,000
innev.
Castelnaudary [-nådari] l. Châtel Naudarry, stad
i franska depart. Aude (Languedoc), vid Canal du
midi. 9,328 innev. (1872). Der vann d. 1 Sept. 1632
marskalk Schomberg en seger öfver hertigen af
Orléans.
Castelnau-Montratier [-nå-mångtratie], stad i franska
depart. Lot (Guienne), vid floden Lutte. 3,717
innev. (1872). Vinodling.
Castel Rosso (Castellorizo, Meïs, forntidens
Megiste), en till Turkiet hörande ö vid södra
kusten af Mindre Asien, ö. om Rhodos, med en stad
af samma namn. Omkr. 5,000 innev. Liflig handel och
sjöfart. Ett johannitslott.
Castel San Giovanni [-djå-], köping i den italienska
prov. Piacenza (Emilien). Träffning d. 17 Juni 1799
mellan österrikare och ryssar å ena sidan samt
fransmän å den andra.
Castelvetrano, stad i den italienska prov. Trapani
(Sicilien). Omkr. 20,000 innev. I närheten finnas
ruiner efter staden Selinus.
Casti, Giambattista, italiensk skald, f. 1721,
blef 1737 professor i literatur vid seminariet i
Montefiascone. men begaf sig sedermera till Wien,
der han af Josef II utnämndes till hofskald. Efter
denne kejsares död (1790) slog han sig ned i Florens
och flyttade 1798 till Paris, der han dog 1803. Hans
förnämsta arbeten äro Novelle galanti (1793; ny
uppl. 1804) och Gli animali parlanti (1802). Det förra
innehåller berättelser, som äro rika på goda infall,
satiriska hänsyftningar och osedliga skildringar
samt affattade i ottave rime. Det senare utgör en
politisk-satirisk lärodikt, hvilken under en skämtsam,
form döljer mycken verldserfarenhet och politisk
visdom.
Castiglione [-stiljåne], Baldassare, grefve
af C., italiensk statsman och skriftställare,
f. 1478, användes af hertig Guidobaldo af Urbino i
åtskilliga diplomatiska uppdrag och åtföljde hans
efterträdare, Francesco Maria della Rovera, på dennes
fälttåg mot fransmännen. Sedermera var han anställd
hos påfvarna Leo X och Klemens VII, hvilken senare
anförtrodde honom ett vigtigt uppdrag till Karl
V af Spanien. Ehuru C. der sökte häfda sin herres
intressen, föll han efter Roms plundring 1527 i
onåd hos Klemens, men till ersättning öfverhopade
kejsaren honom med ynnestbevis och gaf honom
bl. a. biskopsstiftet Avila. Död 1529 i Toledo. Hans
förnämsta verk är Libro del cortegiano (1528), en i
dialogisk form affattad framställning om "en hofman
i sin prydnad".
Castiglione [-stiljåne], Giovanni Benedetto, kallad
il Benedetto eller il Grechetto ("den lille greken"),
italiensk målare och raderare, f. 1616, d. 1670, var
någon tid van Dycks lärjunge och målade företrädesvis
landskap med djur (dels af bibliskt innehåll, dels
herdestycken). Han är med tre landskap representerad
i Stockholms nationalmuseum. Såsom raderare var
han en efterhärmare af Rembrandt, utan att ens
tillnärmelsevis uppnå sin förebild.
Castiglione [-stiljåne], Carlo Ottavio, grefve,
italiensk språkforskare, f. 1784 i Milano, förvärfvade
redan vid unga år grundlig kännedom i de orientaliska
språken. Hans förnämsta verk är Mémoire géographique
et numismatique sur la partie orientale de la
Barbarie, appelée Afrikiah par les arabes, suivi de
recherches sur les berbères atlantiques (1826). Dels
ensam, dels tillsammans med Mai utgaf han åtskilliga
fragment af Ulphilas gotiska bibelöfversättning. Död
1849.
Castiglione [-stiljåne], Francesco Xaver, påfve. Se
Pius VIII.
Castiglione delle Stiviere [-stiljåne-], stad i den
italienska prov. Brescia (Lombardiet). Omkr. 3,200
innev. Fransmännen under Bonaparte besegrade der d. 5
Aug. 1796 österrikarna under Wurmser.
Castilho [-stiljou], Antonio Feliciano de,
portugisisk skald, f. 1800, var en tid advokat,
men egnade sig icke åt någon praktik. Under dom
Miguels välde måste han fly från Portugal, men
återvände sedan och invaldes derefter till medlem
af portugisiska vetenskapsakademien. Bland hans
originaldikter må nämnas Cartas de Echo e Narciso
(1836), A primaveira, collecção de poematos (2:dra
uppl. 1837) och Camões (1849). Han offentliggjorde
äfven åtskilliga öfversättningar af grekiska och
romerska skalder. Död 1875.
Castilla [-stilja], Ramon, peruansk statsman,
f. 1797, utmärkte sig i befrielsekriget mot
spaniorerna, deltog i slaget vid Jungay (1839) som
general och blef s. å. krigsminister. 1841–44 lefde
han i landsflykt, och 1845–51 var han president i
Perú. 1854 ställde han sig i spetsen for ett uppror
mot regeringen och blef 1855 åter president. Död 1867.
Castille [-stij], Charles Hippolyte, fransk
skriftställare, f. 1820, kom tidigt till Paris,
der han 1847 tillsammans med Molinari upprättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
