Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cathcart. 1. William Shaw, earl of C. - Cathcart. 2. George C. - Cathedraticum, kamer., en i Bohus län förekommande skatt - Cathelineau, Jacques - Catherine Loch l. Loch Katrine, en i skotska grefskapet Perth belägen insjö - Catilina, Lucius Sergius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skotland, deltog med utmärkelse i den amerikanska
frihetskampen och i revolutionskrigen på kontinenten
samt utnämndes 1801 till general-löjtnant och
1803 till högste befälhafvare öfver trupperna på
Irland. 1807 kommenderade han den armékår, som
England till Sveriges hjelp skickade till Rügen,
och i Sept. s. å. deltog han, såsom befälhafvare
öfver landstigningstrupperna, i den engelska
flottans skändliga angrepp på Köpenhamn. För sin
raskhet vid detta tillfälle upphöjdes han till peer
och undfick en tacksägelse-adress af parlamentets
bägge hus (1808). Redan 1805 hade C. i en tillfällig
diplomatisk beskickning afgått till Petersburg. 1812
ditsändes hän å nyo (hvarvid han tog vägen öfver
Sverige samt följde Karl Johan till mötet i Åbo),
och 1813–14 var han kejsar Alexander följaktig
under fälttåget. På kongressen i Wien var han en
af Englands representanter. 1814 blef han grefve
(earl) och lefde sedan som privatman. Död 1843. – 2)
George C., den förres tredje son, engelsk general,
f. 1794, följde 1812 som adjutant sin fader till
Ryssland och bevistade alla de stora drabbningarna
i 1813–14 års krig. Öfver detta utgaf han 1850 ett
synnerligen förtjenstfullt arbete, Commentaries
on the war in Russia and Germany in 1812 and 1813
(1850), stödt på under kriget förda anteckningar. 1815
tjenstgjorde han som Wellingtons adjutant. Efter att
i flere år hafva tjenat i Vestindien och Canada, der
han 1837 tog verksam del i upprorets undertryckande,
öfvertog han 1852 guvernörskapet öfver Kap-kolonien
och bragte derefter kriget mot kaffrerna till ett
lyckligt slut. 1854 deltog han, som befälhafvare för
den fjerde engelska divisionen, i Krimkriget. Det
stora gagn, som man hoppats af hans utmärkta praktiska
och teoretiska duglighet, uteblef dock, ty han stupade
redan d. 5 Nov. 1854 vid Inkerman. Der ligger han
ock begrafven i "Cathcart-kullen".
Cathedraticum, kamer., en i Bohus län förekommande
skatt, som kyrkorna erlägga till biskopen. Den utgöres
af 38–75 öre om året. Enligt norska författare var
den ursprungligen en hyllningsgärd åt innehafvaren af
biskopsstolen. Skatten härleder sig ända från den tid,
då Bohus län hörde till Norge. Jfr Bibeltryckstunnan.
Kbg.
Cathelineau [katölinå], Jacques, anförare för de
upproriske i Vendée 1793, f. i byn Pin en Mauge 1759,
var en i ringa vilkor stadd lärftskramhandlare och
hade en stor familj att försörja, men tog det oaktadt,
af kärlek till den störtade konungaätten och af harm
mot konventet, svärdet i sin hand. När på våren 1793
den af konventet beslutade rekryt-utskrifningen skulle
sättas i verket i hans hemort, kastade han, i spetsen
för de unge karlarna, de republikanske soldaterna
ur Jallais och Chollet. Dessa framgångar föranledde
en allmän resning i Vendée. Enär C. ansåg sig sakna
tillräcklig insigt att leda denna, ställde han sig i
början under befäl af aristokraterna de Bonchamp och
d’Elbée; men behofvet af enhet i ledningen förmådde
anförarna att efter Saumurs intagande (d. 13 Juni)
lemna "öfverbefälet öfver den katolska och kungliga
hären" åt C., hvars förmåga att hänföra
massorna och att skaffa utvägar voro ovärderliga. Med
80,000 man, till hvilka Charette stötte med 30,000
man från nedre Poitou, angrep han Nantes. Men
företaget misslyckades. Vid sista stormningen
träffades C. af en kula, fördes till S:t Florent och
afled der d. 11 Juli 1793. (Jfr Vendéekrigen.)
Catherine Loch [-rein] l. Loch Katrine, en i skotska
grefskapet Perth belägen insjö, bekant för sin
pittoreska skönhet, som af Walter Scott besjöngs i
"The lady of the lake". Den har genom floden Teath
sitt aflopp i viken Forth.
Catilina, Lucius Sergius, romersk upprorsstiftare,
f. 108 f. Kr. Denne med ovanliga, själs- och
kroppsegenskaper utrustade man, som tillhörde en
gammal, ehuru på hans tid mindre betydande, patricisk
ätt, hängaf sig tidigt åt utsväfningar. Genom
sin ovanliga förmåga att vinna menniskor blef han
snart själen i en krets af sedligt förderfvade unga
män. Under Sullas skräckvälde uppträdde han som en
grym förföljare af de fogelfrie. Medveten om sin
personliga öfverlägsenhet, kände han sig kallad
att herska, och njutningsbegäret eggade honom
att skaffa sig en ställning, i hvilken han kunde
komma i besittning af allt det goda, hvaraf han med
bitter afund såg andra, mindre begåfvade personer
njuta. Först sökte han på laglig väg ernå makt;
oaktadt sin tygellösa och brottsliga, lefnad –
bl. a. lär han hafva mördat sin broder samt en
fullvuxen son och förfört en vestal – blef han
år 68 praetor. Året derpå styrde han provinsen
Afrika, hvars innevånare han utplundrade och
förtryckte. Till följd deraf hotad med en rättegång,
måste han afstå från att söka konsulatet. Nu tyckes
han hafva börjat uppgöra planer att på olaglig
väg tillfredsställa sin maktlystnad, hvartill ock
förhållandena i Rom i hög grad uppmuntrade. Senatens
och adelspartiets inflytande var nämligen så godt
som brutet af Pompejus, men dennes makt bidrog att
försvaga folkpartiet, ehuru den vunnits med dettas
tillhjelp. Öfverallt funnos missnöjda, förolyckade
och skuldsatta samt oroliga och ärelystna personer,
som hade intet att frukta, men allt att hoppas af
en statshvälfning. Bland den förnäma ungdomen hade
C. många stallbröder, som voro färdiga att följa
honom i allt. Folkpartiets ledare, den snillrike
och ärelystne, men djupt skuldsatte C. Julius Caesar
och den bottenrike M. Crassus, hvilka båda fruktade
den segerrike Pompeji återkomst från österlanden,
voro icke obenägna för en omstörtning af det
bestående. Allt detta gaf näring åt C:s förhoppningar
och bragte hans planer till mognad. Crassus och
Caesar tyckas hafva blifvit förmådda att åtminstone
i hemlighet gynna C. Först hade man för afsigt
att mörda konsulerna för år 65 och dela makten
emellan de sammansvurnes hufvudman. Men anslaget
misslyckades, och Catilina blef anklagad för sin
förvaltning af Afrika. Frikänd i detta mål, riktade
han sina bemödanden på att, tillika med den sedeslöse
C. Antonius, blifva konsul för år 63. Förbindelser med
liktänkande knötos på alla håll, äfven i provinserna,
röstvärfning och mutor bedrefvos på det skamlösaste
sätt, och allt tycktes lofva framgång. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
