Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cauchy, Augustin Louis - Caudebec. 1) C.-en-Caux, stad i franska depart. Seine-inférieure (Normandie) - Caudebec. 2) C.-les-Elbeuf, köping i nämnda depart., nära Seine - Caudinska passen, en af höjder omgifven dal nära staden Caudium (nu Arpaja) - Cauer, Emil - Caulincourt l. Caulaincourt, Armand Augustin Louis de - Caulom, bot. Se Stam - Caulopteris Lindby et Hutton, paleont., fossila ormbunkstammar från stenkolsperioden och den permiska perioden - Cauls, Salomon de, fransk fysiker och ingeniör. Se Caus - Caulvin, Jean, Calvins egentliga namn. Se Calvin - Caumont, Arcisse de - Caus l. Cauls, Salomon de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsakademien prisbelönt för sin afhandling
Mémoire sur la théorie des ondes, som är af stor
betydelse för läran om ljusets vågrörelse,
och utnämndes 1848 till professor i matematisk
astronomi i Paris, men måste 1852 nedlägga denna
befattning, emedan han ej ville svärja Napoleon III
trohetsed. C. anses som en af den nyare tidens mest
framstående matematici. Hans förnämsta skrifter äro:
Leçons sur les applications du calcul infinitésimal
à la géométrie (1826–28), Exercices de mathématique
(1826–29) och Cours d’analyse (1821).
Caudebec [kådöbäck]. 1) C.-en-Caux, stad i
franska depart. Seine-inférieure (Normandie),
vid floden Seine. Omkr. 2,000 innev. Det var
fordom en blomstrande industriort, men förföll
genom hugenotternas utvandring (efter 1685). –
2) C.-les-Elbeuf, köping i nämnda depart.,
nära Seine. Omkr. 11,000 innev. Klädes- och
ull-manufakturer.
Caudinska passen, en af höjder omgifven dal nära staden
Caudium (nu Arpaja), i Samnium. Der blef en romersk
krigshär år 321 f. Kr. innestängd af samniterna och
tvungen att afsluta en skymflig dagtingan, enligt
hvilken soldaterna måste gå under ett "ok" (jugum),
som bestod af tvänne upprättstående spjut med ett
tredje lagdt tvärs öfver. R. Tdh.
Cauer, Emil, tysk bildhuggare, f. 1800 i Dresden,
d. 1867 som ritlärare vid gymnasiet i Kreuznach, var
lärjunge af Rauch och Haller samt utmärkte sig genom
enkel naturlighet och ädel formbildning. Hans arbeten
utgöras af porträttbyster och porträttstatyetter,
framställningar ur sagoverlden, statyetter af
Shakspearesfigurer och framställningar af religiöst
innehåll. – Äfven hans båda söner Karl (f. 1828)
och Robert (f. 1831) egna sig med framgång åt
bildhuggarekonsten.
Caulincourt l. Caulaincourt [kålängkour], Armand
Augustin Louis de, hertig af Vicenza, fransk
statsman, f. 1772, ingick redan vid femton års ålder
i krigstjenst och hade 1792 hunnit kaptensgraden,
då han som adelsman häktades af revolutionens
män. Frigifven, tjenade han tre år som grenadier, vann
åter befordran och utmärkte sig i 1800 års fälttåg
som öfverste för ett karabinier-regemente. Efter
en beskickning till Petersburg (1801), der han
återknöt den diplomatiska förbindelsen mellan
Frankrike och Ryssland, blef han brigad-general
och utnämndes 1805 till divisionsgeneral samt till
hertig af Vicenza. Året förut hade han blifvit
riksstallmästare och kejsarens adjutant. C. var nu
ständigt i Napoleons närhet till 1807, då han reste
som ambassadör till Petersburg. 1811 återkallades
han på egen begäran och var kejsaren följaktig på
hans tåg in i Ryssland och på ilresan derifrån. 1813
undertecknade han å Frankrikes vägnar stilleståndet i
Poischwitz och bevistade kongressen i Prag. I egenskap
af utrikesminister deltog han i kongressen i Châtillon
(1814). Han försvarade i det längsta sin kejsares
sak, och det var i synnerhet genom hans bemödande,
som Napoleon fick behålla Elba. Under "de hundra
dagarna" var C. å nyo utrikes-minister samt blef
pär och medlem af regeringskommissionen. Vid
bourbonernas andra restauration (1815) blef han
af kejsar Alexander, hvars synnerliga välvilja
han förvärfvat under ambassadörstiden, räddad
från landsförvisning, men han miste sin
pärsvärdighet samt måste utstå
förföljelser från de ärkekonungskes sida och draga
sig tillbaka till ett stilla landtlif. Död i Paris
1827. – Den mot C. framkastade beskyllningen att han
var delaktig i mordet på hertigen af Enghien vederlade
han flere gånger, senast i sitt testamente.
Caulom (af Lat. caulis, stjelk), bot. Se
Stam.
Caulopteris Lindby et Hutton, paleont., fossila
ormbunkstammar från stenkolsperioden och den permiska
perioden, med spiralställda ärr efter de affallna
bladens stjelkar och till sitt yttre påminnande om
stammarna hos de nu lefvande slägtena Cyathea och
Alsophila. De senaste undersökningarna hafva dock
ådagalagt, att de till sin inre byggnad närma sig
marattiacéerna samt att de blad de uppburo voro de
nämnda periodernas Pecopteris-arter, hvilka äfven,
ehuru bladens form påminna om cyathéerna, genom sina
fruktplättar visat sig tillhöra marattiacéerna. För
öfrigt är det egentligen endast den öfre delen af
dessa ormbunkstammar, som kallas Caulopteris; deras
nedre del, der bladärren äro dolda af luftrötter,
kallas psaroniocaulon. Stammarna växte antagligen i
sjelfva det grunda vattnet och kunde nå en höjd af
omkr. 70 f. (20,7 m.). A. G. N.
Cauls [kås], Salomon de, fransk fysiker och ingeniör. Se Caus.
Caulvin [kalväng], Jean, Calvins egentliga namn. Se
Calvin.
Caumont [kåmang], Arcisse de, fransk arkeolog,
f. 1802, d. 1873, verkade, dels genom utgifna
skrifter – Cours d’antiquités (1830), Abécédaire
ou rudiments d’archéologie (1850) m. fl. – och
dels genom stiftande af fornminnesföreningar,
mer än någon annan för lifvandet af sina landsmäns
intresse för den nationella arkeologien. Den för hela
Frankrike gemensamma "Société d’archéologie pour la
conservation des monuments nationaux" upprättades
af honom 1834, och ända till 1872 var han redaktör
för den af sällskapet utgifna "Bulletin monumental".
Caus [kås] l. Cauls, Salomon de, fransk fysiker
och ingeniör i början af 1600-talet. Han var född i
Normandie, uppehöll sig en tid i England, der han
(omkr. 1612) var ritlärare för prinsen af Wales,
vistades derefter i Tyskland såsom byggmästare
och ingeniör hos kurfursten Fredrik V af Pfalz,
återvände derifrån till Frankrike 1624 och lefde sedan
der. Först i nyare tider har man uppmärksammat hans
skrifter: La perspective etc. (1611), Les raisons
des forces mouvantes (1615) och Institution harmonique
(s. å.). Af dem, synnerligast den andra, framgår,
att C. hade funnit teorien för ångans användning som
drifkraft och således på visst sätt kan anses för
ångmaskinens uppfinnare, fastän han ej förstod eller
af omständigheterna hindrades att praktiskt utföra
sin teori. Berättelsen om att han som sinnesrubbad
blifvit af Richelieu insatt på Bicêtre saknar
historisk grund. Död 1630.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
