Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cecilienkrone, i allmogemålet Siljekrona - Cecina - Cecropia L., Trumpetträdet, bot. - Cecrops, Lat. (Grek. Kekrops) - Ceder, bot. - Cedera l. Cedera bonis - Cederborgh, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cecilienkrone, i allmogemålet
Siljekrona, ett omkr. 6,000 f. (1 f. =
0,297 m.) högt fjäll i Nordfjord i Norge,
vid Oldevandet. n. om Jostedalsbräen.
Y. N.
Cecina [tjetjina], flod i den italienska prov. Pisa
(Toscana). Hon rinner upp på Poggio di Montieri och
faller ut i Medelhafvet, mellan Livorno och Piombino.
Cecropia L., Trumpetträdet, bot., växtslägte af
nat. fam. Artocarpeae, kl. Dioecia L., ordn. Diandria,
omfattar mjölksaftrika träd från Amerikas tropiska
delar. Stammen har en egendomlig byggnad; den är
nämligen här och der försedd med knutar, eller leder,
och ihålig antingen (och oftast) blott mellan dessa
eller utefter hela sin längd. Bland arterna må
nämnas C. peltata L., ett högt träd med sköldlika,
fotsbreda, flikiga blad. Detta träd har en flerfaldig
användning. Så t. ex. lemnar mjölksaften ett slags
kautschuk och nyttjas äfven som läkemedel. Frukterna
äro ätliga. I Brasilien nyttjas stammarna till
vattenledningsrör. Af bastet göras tåg. Stundom
odlas både denna och andra arter som prydnadsväxter
i varmhus. Ldt.
Cecrops, Lat. (Grek. Kekrops), den förste konungen
i Attika och grundläggaren af dess kultur. Enligt
sagan var han en autokton, hvars gestalt var till
hälften menniska och till hälften drake. Han byggde
borgen Kekropia och införde ett ordnadt samhällsskick
ibland Attikas vilda urinnevånare. Honom tillskrifves
äfven införandet af de oblodiga offren till Zevs’ ära
och af bruket att begrafva de döde. Uppgiften att han
invandrat från Egypten är för länge sedan vederlagd.
Ceder, bot., är ett namn, som tillagts åtskilliga
träd, i synnerhet barrträd. Vanligast förstås
dermed Libanon-cedern (Pinus Cedrus L., Cedrus
patula Salisb.), som tillhör nat. fam. Abietineae,
kl. Monoecia L. och ordn. Polyandria samt är ett
resligt barrträd, ryktbart för sin skönhet och
sin värdefulla, synnerligen varaktiga, välluktande
ved. Detta träd är närslägtadt med tallen, granen
och lärkträdet och hänfördes, jämte dessa, förut
till slägtet Pinus, hvilket dock af nyare författare
vanligen sönderdelas i flere. Af de nämnda barrträden
står cedern närmast lärkträdet, men skiljes från
detta bl. a. derigenom att barren qvarsitta under
vintern. Trädet börjar att grena sig på obetydlig höjd
öfver marken och har en synnerligen vacker och stor
krona, som är utbredd likt en vid kupol. Kronans form
beror derpå att hufvudgrenarna, som sitta i mer eller
mindre tydliga kransar, äro långa och utstående eller
hängande, så att de understa ofta nå ända ned till
marken. Karakteristisk är den skarpa kontrasten mellan
de belysta, ljusgröna samt de i skuggan liggande,
djupt mörkgröna partierna af kronan. Barren äro
ungefär tumslånga och sitta knippvis. Kottarna äro
stora, omkr. 4 tum (1,2 decim.) långa, äggrunda
eller bredt aflånga och upprätta samt hafva tunna,
tätt sittande fjäll. Libanon-cederns ved är sedan
forntiden känd och begagnas såsom ett ypperligt
byggnadsvirke. Vanligen uppgifves, att Salomo nyttjade
densamma vid tempelbyggnaden i Jerusalem. Huruvida
detta är riktigt torde dock
vara osäkert, enär de gamle innefattade flere
trädslag under namnet ceder. Visst är emellertid,
att på konung Hirams tid cedrar af ifrågavarande
slag betäckte hela Libanon, och ännu i dag finnas
omkr. 400 sådana, hvilka bilda en lund nära bergets
topp. Många bland dem ära mycket stora och af hög
ålder; några leda kanske sitt ursprung ända från
Salomos tid. Libanon-cedern förekommer äfven på
andra ställen i Syrien samt i Mindre Asien och på
Atlasbergen. Af dess ved fås, genom destillation med
vatten, ceder-olja (ej att förvexla med cedro-olja),
en flyktig olja med cederns lukt, som skyddar
mot insekter, hvarför de gamle öfverströko böcker
dermed. Egypterna nyttjade den vid balsameringar. I
södra och mellersta Europa odlar man Libanon-cedern
som praktträd. Till och med i Frankrike och England
finnas stora exemplar af densamma. – Nära befryndade
med Libanon-cedern och kanske ej ens till arten skilda
ifrån henne äro: Deodara eller
Himalajaa-cedern (Pinus Deodara Don., Cedrus Deodara Roxb.),
från Himalaja, och Atlas-cedern (Pinus atlantica
Endl., Cedrus atlantica Man.), från Atlas-bergen,
hvilka i senare tider blifvit införda till
Europa. Bägge dessa träds kronor äro, till skilnad
från Libanon-cederns, pyramidformiga. Himalaja-cedern
odlas och uthärdar med lätthet klimatet i de södra och
mellersta delarna af Europa. Af hinduerna anses hon
helig, hvarför hon ofta odlas i närheten af tempel
och boningar. Namnet deodara (egentl. "devodara")
är af indiskt ursprung och betyder "gudsträd". Ldt.
Cedera l. Cedera bonis, göra cession, afstå all
sin egendom till borgenärernas förnöjande. Begagnas
äfven i betydelsen öfverlåta en fordran. Jfr Cession.
Cederborgh, Fredrik, publicist och
romanförfattare, född d. 17 Juni 1784 på
Stjernfors bruk i Ljusnarsbergs socken af Örebro
län, blef student i Upsala 1794, inskrefs 1803 i
inrikes-civil-expeditionen och utnämndes 1810 till
protokollssekreterare. Sedan han s. å. tagit afsked
ur statens tjenst, uppsatte han ett boktryckeri i
Stockholm, från hvilket han 1816–23 utgaf tidningen
"Anmärkaren" (se d. o.). 1823 bosatte han sig som
bruksidkare på egendomen Dalkarlshyttan, der han
dog d. 17 Jan. 1835. – Hans första och bästa arbeten
äro de originella och qvicka prosadikterna Uno von
Trasenberg. Berättelse af friherre Dolk (1809–10;
4:de uppl. 1814; nya uppl. 1834, 1856 och 1864) och
Ottar Tralling. Lefnådsmålning. Ur enkeprostinnan
Skarps gömmor benäget meddelad (1810; nya uppl. 1814,
1818, 1834, 1856 och 1864), genom hvilka han införde
den komiska romanen i Sveriges literatur. Dessutom
skref han de qvicka politiska pamfletterna Herr
öfverdirektören C. A. Grewesmöhlens porträtt
(1815) och Rättvisan i skönhetstvisten mellan
öfverdirektören C. A. Grewesmöhlen och hans
porträtt (s. å.) samt farsen Riddarekandidaten
o. s. v. (1816) och dramen Toni (1812), som icke
vittna om någon större begåfning för dramatiskt
författareskap; vidare Något litet om grefve Jacques
Pancrace von Himmel och Jord (1818, i "Anmärkaren";
nya uppl. 1819, 1834, 1856), lefnadsbeskrifningen John
Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
