Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Central-Afrika, ett i senare tid uppkommet namn på den del af Afrikas inre, som upptages hufvudsakligen af floden Kongos bäcken - Central-Amerika kallas i geografisk bemärkelse hela den landsträcka, från Tehuantepec- till Darien-näset, hvilken sammanbinder Amerikas båda stora landmassor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa. Gränserna kunna emellertid angifvas
endast på ett ungefär. I n. v. begränsas landet
af antagligen parallelt med kusten löpande
bergskedjor, i v. af bergsträckorna Montes
Quemados, Serra de Sal, de Talla-Mogongo och de
Mossamba, i s. af en låg slätt och Lokango-bergen, i
ö. af det högland, som innesluter de stora sjöarna
Mvutan, Ukereve och Tanganjika m. fl., samt i n. af
en jämn sandstensplatå. C. är ett sammanhängande
skogsland, rikt på kärrmarker, med stepper här och
der. Regnmängden är ovanligt stor, 1,200 millim. (4
f.) för år, hvadan klimatet är mycket svårt för
européer. Sumpluften framkallar frossor, rödsot och
febrar. Landet är rikt på tropikverldens produkter,
och marken lämpar sig väl för odling af majs, ris,
hvete o. d. Af metaller finnas jern (i form af
myrmalm och klumpar), koppar, silfver, guld och
stenkol. Djurriket lemnar strutsfjäder (negrerna
drifva på sina ställen strutsafvel), elfenben och vax
(biodlingen är mycket utbredd). Befolkningen, hvars
antal är omöjligt att ens tillnärmelsevis uppgifva,
består af negrer och är antagligen ett öfvergångsfolk
mellan kaffrerna i s. och sudan-rasen i n. samt talar
en mängd dialekter af bantuspråket. Den sysselsätter
sig, allt efter de olika trakternas natur, med jagt
eller tillfälligt jordbruk eller boskapsskötsel, men
tyckes i sin helhet ännu vara stadd på vandring. Också
råder ett ständigt krigstillstånd, ett allas krig
mot alla. Detta har dock ej hindrat uppkomsten af
stora riken, såsom det gamla Monomotapa och Moropue,
af hvilket senare de nuv. rikena Ulunda och Urua,
v. om Tanganjika-sjön, antagligen äro spillror,
och då möjligheten af ett statslif, om ock i de
ursprungligaste former, förutsätter en viss sinnets
bildbarhet, tyckas de centralafrikanska folken, om än
behäftade med den största råhet – menniskoätande
och slafhandel äro allmänna plägseder – ej vara
alldeles omottagliga för civilisationen. Religionen
är fetischism, åtminstone mot vestra kusten. På
sina ställen har muhammedanismen lyckats
vinna inträde, och sedan långt tillbaka hafva
missionärer sökt bana kristendomen en väg på landets
ytterkanter. – C. är till allra största delen en
"terra incognita". Livingstone samt efter honom
Cameron och Stanley hafva väl för vissa stråk
lemnat detaljerade skildringar, men dessa, ehuru
förträffliga, äro långt ifrån uttömmande för landet
i dess helhet. Nyssnämnde vandrares färder tyckas nu
skola komma att följas af mera storartade företag
för landets undersökning. I Bruxelles uppstod 1876
ett "Internationelt sällskap för C:s undersökning
och civiliserande", med uppgift att utforska landet
mellan Zambesi och det egyptiska Sudan, och styrelsen
för geografiska sällskapet i London bildade 1877 en
"African explorating fund" att bekosta ett på sju
olika vägar österifrån tillämnadt inträngande i
landet. (Se vidare G. v. Düben, "Forskningarna i
Central-Afrika", i "Ur vår tids forskning", 1878.)
Central-Amerika (Centro-Amerika l. Mellan-Amerika)
kallas i geografisk bemärkelse hela den landsträcka,
från Tehuantepec- till Darien-näset, hvilken
sammanbinder Amerikas båda stora landmassor. I
politiskt hänseende omfattar
C. endast den del af detta område, som, består
af de fem republikerna Guatemala, San
Salvador, Honduras, Nicaragua och Costa Rica jämte
Belize l. Britiska Honduras och
Mosquitokusten, hvaremot Panamánäset tillhör Columbia
och halfön Yucatán samt Tehuantepec-näset äro delar
af Mejico. Dessa fem staters sammanlagda ytinnehåll
utgör omkr. 487,860 qv.-kilom. (8,790 qv.-mil). C:s
konturer ega i allmänhet föga omvexling. Vestkusten
längs Stilla oceanen eger väl flere inskärningar,
såsom Montijo-, Dulce-, Nicoya- och Fonseca-
eller Conchagua-bukterna, men goda hamnar
saknas. Rikare fördelad är den östra kusten, som
åtminstone eger en tydligt utpräglad halfö, Yucatán;
äfven hafva strömningarna i Mejicanska viken och
Karaibiska hafvet gjort stora inskärningar, såsom
Campèche-, Honduras- och Mosquito-bukterna,
hvilka ega flere goda hamnar. Central-Amerika utgör
en samling af breda platådalar, som genomstrykas
af enstaka bergskedjor. Dessa platådalar höja sig
än terrassvis öfver hvarandra, än afbrytas de af
lägre liggande slätter. Från Panamá-näsets insänkning
uppstiger Veraguas och Costa Ricas högslätt 600–1000
m. (2,020–3,365 f.) öfver hafvet, och n. ö. derom
utbreder sig Nicaraguas och Honduras’ platåland,
som består af en lång följd af högslätter och
bergskedjor. Lempas floddal skiljer San Salvadors
platå från hufvudstocken, som genomskäres af en
djup insänkning, Llanura de Comayagua. En bergsrygg
af knappt 600 m. (2,020 f.) höjd sammanbinder
Honduras’ platå med Guatemalas, hvilken är 1,300–2,000
m. (4,370–6,700 f.) hög. Från sistnämnda platå bildar
Tehuantepec-näset, af 227 m. (760 f.) höjd, en
öfvergång till Mejicos högland. En rad af dels
utslocknade, dels ännu verksamma vulkaner sträcker
sig utefter hela vestra kusten. Högst bland dem är
Agua, nära staden Guatemala (4,417 m. l. 14,873
f.). Jordbäfningar och eruptioner förekomma, men
orsaka sällan några större förödelser. I Stilla
oceanen utmynna, till följd af bergens läge nära
kusten, utom floden Lempa, endast smärre bäckar. På
östra sidan utfalla: Usumasinta, Hondo, Motagua,
Ulva, Wanks l. Segovia, Escondido l. Bluefield och
San Juan. I geognostiskt hänseende är C. ännu föga
undersökt. Trakyt, porfyr, fonolit och andesit
äro nästan de enda stenarter, som förekomma i de
vulkaniska bergen; informationer och neptuniska
bildningar finnas deremot, i icke ringa mängd, i den
öfriga delen af landet. Af metaller förekomma guld och
silfver, företrädesvis i de östra delarna af Honduras
och Nicaragua, samt bly, jern och koppar. Äfven
stenkol finnes. – I afseende på klimat och vegetation
särskiljer man i C. tre regioner: Tierra caliente
(det varma området), T. templada (det tempererade
området) och T. fria (det kalla området). I den
förstnämnda, hvartill höra kuststräckorna och de
lägre slätterna i det inre, utvecklar den tropiska
växtverlden en stor rikedom och prakt; den fuktiga
östra sidan företer dock en ojämförligt mera storartad
växtlighet än den vestra. Landet är der betäckt med
täta urskogar, som lemna de dyrbaraste träslag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
