Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Central-Amerika kallas i geografisk bemärkelse hela den landsträcka, från Tehuantepec- till Darien-näset, hvilken sammanbinder Amerikas båda stora landmassor - Central-Asien - Centralbyggnad, rundbyggnad, en sådan byggnad, i hvilken icke längdriktningen är förherskande - Centralbyrån, Statistiska, ett ämbetsverk. Se Statistiska centralbyrån - Centralelden. Enligt pythagoréerna var solljuset endast en reflex af centralelden, omkring hvilken såväl jorden som en af dem antagen "motjord" rörde sig på 24 timmar. - Centralförsvar, krigsv., det tillvägagående vid försvarskrigs utförande, att man icke med angriparen inlåter sig i ett afgörande slag nära gränsen, utan drager sig tillbaka till landets inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indianer och mestizer samt genomströfvade under
plundringar och ödeläggelser än den ena, än den
andra delen af unionen. Denna upplöstes formligen
1839 i fem republiker, motsvarande de ofvannämnda
staterna. Visserligen försökte Morazan ett par år
senare att med våld återställa federativstaten och
samlade för den skull 1842 i Costa Rica en liten
här, men han omringades snart af insurgenterna,
tillfångatogs i Cartago och sköts i San José
(d. 15 Sept. 1842). Ett nytt unionsfördrag mellan
Central-Amerikas stater, med undantag af Costa
Rica, kom till stånd d. 7 Okt. 1842, men upphäfdes
redan i Febr. 1843. Ett försök, som 1851 gjordes af
republikerna Honduras, San Salvador och Nicaragua,
att tvinga Guatemala att biträda en konfederation, som
de slutit sins emellan, hade till följd de förbundnes
nederlag (d. 2 Febr.). Det sista försöket till en
konfederation gjordes d. 17 Febr. 1872 i Salvador.
Central-Asien kallas numera den landkomplex, som har
till ungefärliga gränslinier i n. 50:de breddgraden,
i n. ö. Altai-bergen, i ö. 110:de längdgraden (från
Ferro), i s. bergskedjorna Karakorum och Hindu-kuh,
i s. v. Persiska viken samt i v. Kaspiska hafvet och
Uralfloden. Det innefattar således södra delen af
Sibirien, hela Turkestan, Afganistan och Beludsjistan
samt norra delen af Persien. Enligt Alexander von
Humboldts föredöme betecknade man med detta ord länge
endast Stora och Lilla Bukariet och det s. k. Fria
Tartariet. – Ryska Central-Asien är, enligt den
nuvarande administrativa indelningen af ryska området
i Asien, den politiska beteckningen för provinserna
Akmolinsk, Semipalatinsk, Turgai och Uralsk,
det transkaspiska området och generalguvernementet
Turkestan. Omkr. 3,800,000 innev.
Centralbyggnad, rundbyggnad, en sådan byggnad,
i hvilken icke längdriktningen är förherskande,
utan der allt grupperar sig kring en medelpunkt, som
(i vanliga fall) är byggnadens mest betydelsefulla
del. Byggnader af denna form förekommo redan i
forntiden – romarnas rundtempel och cylindriska
grafbyggnadcr voro sådana – och upptogos sedan af
den tidigare kristna konsten, hvars kupoltäckta
grafkyrkor (med sarkofagen i midten) och dopkyrkor (med
cisternen i midten) hafva antingen rund eller polygon
(fyr- l. åttkantig) eller i form af ett grekiskt
kors bildad plan. Genom att förena basilika-formen
(längdbyggnaden) med centralformen bragte den
bysantinska konsten den sistnämnda till en hög grad
af fulländning och gjorde henne användbar för större
kyrkoanläggningar (central-kyrkor). Det renaste
och praktfullaste uttrycket för den bysantinska
centralbyggnadcn är den 532–537 e. Kr. uppförda
Sofiakyrkan i Konstantinopel. Jfr Baptisterium
och Bysantinsk konst.
Centralbyrån, Statistiska, ett ämbetsverk. Se
Statistiska centralbyrån.
Centralelden. Enligt pythagoréerna var solljuset
endast en reflex af centralelden, omkring hvilken
såväl jorden som en af dem antagen "motjord"
(Grek. antichthon) rörde sig på 24 timmar. Både
centralelden och motjorden
bortskymdes af marken och voro följaktligen osynliga
för oss. – Man finner samma benämning i senare
tider använd för den i jordens inre befintliga
glödande massan, hvars tillvaro anses ådagalagd
genom den mot djupet tilltagande temperaturen i
jordskorpan och genom de vulkaniska företeelserna.
R. R.
Centralförsvar, krigsv., det tillvägagående vid
försvarskrigs utförande, att man icke med angriparen
inlåter sig i ett afgörande slag nära gränsen, utan
drager sig tillbaka till landets inre, för att under
den tid, som derigenom vinnes, öka och bättre ordna
sina egna stridskrafter, på samma gång som man
genom smärre företag söker försvaga och splittra
fiendens. Genom ett sådant förfaringssätt hämmas
i betydlig mån fiendens rörelser – så t. ex. växa
hans transport- och förbindelsevägar ständigt i
längd –, och derigenom kan den försvarande slutligen
blifva honom öfverlägsen samt öfvergå till en lycklig
offensiv.
En olägenhet vid centralförsvarsprincipens tillämpning
är, att en stor del af landet, om ock endast för
en kortare tid, öfverlemnas åt fienden. Denna
omständighet beröfvar försvararna betydliga
hjelpkällor för krigets förande och måste verka
nedslående på nationen. Också har man i senare tider,
då genom kommunikationsmedlens betydliga utveckling
en hastig mobilisering och sammandragning af härarna
blifvit möjlig, ej tillmätt centralförsvaret samma
stora värde som förr, då den mindre krigsberedde
deraf kunde draga stora fördelar och hinna samla
sina krafter. Numera kan nämligen den anfallande, med
tillhjelp af det utvecklade kommunikationsväsendet, i
de allra flesta fall underhålla sina förbindelser med
operationsbasen och hemorten, så hastigt verkställa
sitt framryckande och så hastigt ersätta samt öka sina
stridskrafter, att det omslag i styrkeförhållandena
m. m. till den försvarandes fördel, hvilket åsyftades
med centralförsvaret, ej kan förväntas i samma grad
som förr.
I Sverige ansåg man sig efter Finlands förlust icke
kunna bibehålla försvaret vid gränsen, långt mindre
förekomma fiendens anfall genom att inbryta i hans
land. De mindre kustfästningar, som ej behöfdes
för flottan, raserades för den skull, och 1819
uppgjordes en försvarsplan, som var grundad på
centralförsvarsprincipen. Det bestämdes i denna
plan, att i landets inre skulle byggas trenne
centralfästningar, af hvilka två skulle vara
operationsfästningar samt anläggas vid Vättern
(den ena vid norra änden och den andra vid södra),
och den tredje "centraldepôt" och läggas vester om
nämnda sjö. Sedermera beslöts, att endast den senare
skulle byggas och att dess uppgift skulle blifva att
vara såväl operationsfästning som hufvuddepôt. Den
nya fästningen blef Karlsborg (påbörjad 1819 och ännu
under arbete).
Den skandinaviska halföns jernvägsnät står ej uti
omedelbar förening med grannlandens. En Sverige
anfallande fiende kan således ej vid framträngandet i
landet hafva synnerligen stort gagn af dess jernvägar,
då deremot den försvarande kan draga full nytta af
de jernbanor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
