Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centralförsvar, krigsv., det tillvägagående vid försvarskrigs utförande, att man icke med angriparen inlåter sig i ett afgörande slag nära gränsen, utan drager sig tillbaka till landets inre - Centralisation l. Centralisering, ett styrelsesystem - Centralisera, förena i en medelpunkt; samla makt i en persons eller myndighets händer. Jfr Centralisation - Centralkraft, mek., en kraft, som verkar efter en riktningslinie, hvilken ständigt går genom en och samma punkt - Centralkyrka, byggnadsk. Se Centralbyggnad - Centralprovinserna (Eng. Central provinces), provins i britiska Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han eger bakom sin front. Detta förhållande gör, att,
hvad Sverige vidkommer, centralförsvarsprincipen
icke förlorat så mycket i betydelse som i många
andra land, ehuru kommunikationerna utvecklat sig
med lika stor snabbhet här som annanstädes. Man
har likväl med afseende på tillämpningen nödgats
i någon mån ändra planen. En fiende har nämligen,
derigenom att äfven sjötransport-medlen numera
betydligt förbättrats och ökats, vunnit tillökning
i anfallskraft, så att en större styrka kan på en
gång öfverföras och betydande förstärkningar kunna
hastigt följa efter. Om en anfallande får tillräcklig
tid, kan han således numera, lättare än hvad förut
var fallet, fästa sig i landet, utbreda sig der
och blifva öfverväldigande. Nödvändigheten af att
träda fienden till mötes och slå honom, innan han
satt sig i besittning af för stor del af landet och
dess hjelpkällor, har allt tydligare framträdt,
hvarför man äfven mer och mer anslutit sig till
grundsatserna i 1819 års försvarsplan. Man anser
Karlsborg ej väl beläget såsom operationsfästning mot
en från öster eller söder anfallande fiende; deremot
anser man det vara af största vigt och betydelse att
få en operationsfästning anlagd mellan Vättern och
Hjelmaren. Genom en här, som stödde sig på denna
fästning och på Karlsborg, skulle en fiende kunna
hindras att öfverskrida de linier, som bildas af
de vigtiga passen mellan sjöarna Vänern, Vättern,
Hjelmaren och Mälaren. G. U.
Centralisation l. Centralisering (af Lat. centrum,
medelpunkt), ett styrelsesystem, enligt hvilket
förvaltningens alla delar äro samlade i regeringens
hand. I det moderna samhället har centralisation
och statsenhet gått hand i hand med samhällets
utveckling ur stånds- och feodalförfattningen. Denna
centralisation, behöflig för en samlad statsmakt,
har i vissa land, förnämligast Frankrike, sträckt
sig för långt, så att regeringen har hos sig samlat
all samhällsverksamhet och betraktar sig såsom
den enda berättigade lifgifvande principen för
allt offentligt lif. När man numera begagnar ordet
centralisation, sättes det derför i motsats till
kommunal och folklig sjelfstyrelse, som gifver den
enskilde medborgaren frihet att vara sjelfverksam
inom de verksamhetsområden, der gemensamt väl bäst
främjas genom den frivilliga associationen och det
enskilda initiativet. Kännetecknen på centralisation i
denna betydelse äro: statsförvaltningens obegränsade
maktbefogenhet, de offentliga angelägenheternas
behandling genom af regeringen fullständigt beroende
statstjenstemän samt frånvaro af provinsiel
och kommunal sjelfständighet. Ett sådant system
har kunnat bibehålla sig i Frankrike under
alla statsformer. Genom en dylik centralisation
omintetgöres medborgarnas intresse för offentliga
angelägenheter, och statstjenstemännen blifva
näppeligen annat än osjelfständiga verktyg för
administrationen. Dessutom föranleder en utbildad
centralisering betydliga statsutgifter, emedan
den för sitt ändamål kräfver en jämförelsevis stor
skara af tjenstemän. Följderna af en öfverdrifven
centralisation hafva blifvit sammanfattade sålunda:
"lugn utan lycka, näringsflit utan framåtskridande,
arbete utan allmänt
välstånd, stadga utan kraft och materiel ordning
utan sedlighet" (Tocqueville). – Emellertid behöfver
hvarje stat för sitt bestånd ovilkorligeit en viss
grad af centralisation. Denna måste dock vara så
beskaffad, att den icke bryter jämnvigten mellan
regeringens makt samt provinsernas och kommunernas
sjelfstyrelserätt. En kraftig centralmyndighet,
förenad med en själfständig lokalförvaltning,
fri församlingsrätt och individuel frihet,
bilda grundvalen för en lifskraftig stat. (Jfr
Decentralisation, Förvaltning, Kommunalstyrelse och
Sjelfstyrelse.)
Centralisera (Fr. centraliser), förena i en
medelpunkt; samla makt i en persons eller myndighets
händer. Jfr Centralisation.
Centralkraft, mek., en kraft, som verkar efter
en riktningslinie, hvilken ständigt går genom
en och samma punkt. Månens rörelse kring jorden
och planeternas kring solen åstadkommas genom
centralkraften. Månen påverkas nämligen af jordens
attraktion, hvilken, så framt jorden betraktas såsom
sferisk, kan anses riktad mot hennes medelpunkt. Den
mot medelpunkten riktade attraktionen hos solen är
den centralkraft, som jämte trögheten föranleder
planeternas elliptiska rörelse. (Jfr Tröghet.)
G. R. D.
Centralkyrka, byggnadsk. Se
Centralbyggnad.
Centralprovinserna (Eng. Central provinces), provins
i britiska Ostindien, mellan 18° och 24° n. br. samt
76° och 86° ö. 1. (fr. Gr.). De gränsa i v. och
n. till åtskilliga tributstater och till Bengalen,
i ö. till Bengalen och Madras, i s. till Nisam och
Berar, hvarifrån de skiljas af Godaveri och dess
biflod Varda. Arealen 287,760 qv.-kilom. (5,226
qv.-mil), hvaraf omkring 1/4 förvaltas af indiska
furstar. Söder om Narbada genomdrages landskapet
från v. till ö. af Satpura-kedjan, som har en
höjd af 1,200 m. (omkr. 4,000 f.), och öster om
denna bergsträcka befinner sig Gondvana-platån, som
utgör vattendelaren för mellersta Indien. I norr
förekomma utsprång af Vindhyakedjan. Hufvudfloderna
äro Narbada, med riktning åt v., samt Mahanadi
och Godaveri åt ö. Marken är i hög grad fruktbar
och rik på den för bomullskulturen särdeles vigtiga
"svarta jorden". Klimatet utmärker sig genom stor
regelbundenhet i regnmängden, hvilken årligen
i medeltal uppgår till 1,5 m. Temperaturen
utgör i medeltal omkr. + 25° C. Genom hela
landet sträcka sig stora skogar af teakträd och
ebenholz. Stenkolslager af stor mäktighet bearbetas i
ett par distrikt. Odlingen och exporten af ris, hvete,
majs och öfriga sädesslag äro betydande, ehuru endast
en del af den odlingsbara marken brukas. Den förnämsta
exportartikeln är f. n. bomullen, hvilken gäller för
den bästa i Indien. – Befolkningen uppgick 1872 till
ett antal af 8,201,519 personer, hvaraf 5,879,950
hinduer, 2,041,276 gonder och andra urinnebyggare,
233,247 muhammedaner och 10,477 kristna. – Provinsen,
som bildades 1861 utaf delar af Bengalen och de
nordvestra provinserna, indelas i fyra distrikt
("commissionerships"): Nagpur, Dsjabalpur, Narbada
och Tsjattisgarh. I spetsen för förvaltningen står en
"chiefcommissioner", med säte i Nagpur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
