Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ceratophylleæ, bot. - Ceratopyge - Ceratum, "vaxsalva", med. farmak. Se Cerat - Cerberus (Grek. Kerberos), Lat., Grek. och Rom. mytol. - Cercaria - Cercis L., Judas-lind, bot. - Cercolabes, zool. - Cercopithecus, zool. Se Markatta - Cerdagne, Sp. Cerdaña - Cerealier (Lat. cerealia, af Ceres, åkerbrukets gudinna). 1. Rom. mytoll. Fester till Ceres' ära - Cerealier. 2. Landtbr. Se Sädesväxter - Cerebral (af Lat. cerebrum, hjerna) - Cerebrin (af Lat. cerebrum, hjerna) - Cerebrospinal-system, anat. - Ceremoni (Lat. cærimonia l. ceremonia, Fr. cérémonie) - Ceremoniallagen - Ceremoni-bal. Se Bal - Ceremoniel, Ceremonimästare och Ceremoniös. Se Ceremoni - Ceres, Rom. mytol., sädens och åkerbrukets gudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nyare systematici äro visserligen ense om
att hon tillhör Dicotyledoneae; men hvilka som
äro hennes närmaste fränder, derom äro åsigterna
fortfarande delade. Ceratophylléerna äro nedsänkta
sötvattensväxter med kranssittande, gaffelgreniga
blad samt oansenliga, enkönade blommor med
flerbladig blomkalk. Till sitt allmänna utseende,
liksom äfven i afseende på lukt, påminna de ej
litet om characéerna bland kryptogamerna. Familjen
innefattar blott ett slägte, nämligen Ceratophyllum
L., med några få arter, mest förekommande i Europa
och Nord-Amerika. Två arter växa i Skandinavien.
V. W.
Ceratopyge (af Grek. keras, horn. och pyye, stjert),
paleont., trilobitslägte med en hornlik tagg på
hvardera sidan af stjerten. Det är funnet endast i
Sverige och Norge, der det utmärker det lägsta rent
undersiluriska lagret, hvilket deraf fått namnet
ceratopygekalk (regio ceratopygarum Angelin).
G. L.
Ceratum, "vaxsalva", med. farmak. Se Cerat.
Cerberus (Grek. Kerberos), Lat., Grek. och
Rom. mytol., ett ohyggligt vidunder, en hund
med tre hufvud samt draksvans och ormhår. Han
var son af Typhon och Echidna. Ingången till
Hades bevakades af honom. Han var vänlig mot de
inträdande, men uppslukade dem, som gjorde försök
att återvända. Herkules var den ende, som lyckades
kufva honom.
Cercaria, zool., ett utvecklingsskede i
sugmaskarnas generationsvexling. Fordom ansågos
de dithörande formerna bilda ett sjelfständigt
slägte bland inelfsmaskarna och upptogos derför
under ett eget namn i systemet. Se Lefvermaskar.
F. A. S.
Cercis L., Judas-lind, bot.,
växtslägte af nat. fam. Leguminosae,
underfam. Caesalpinieae, kl. Decandria L.,
ordn. Monogynia. Arterna, som ej äro mer än tre
eller fyra till antalet, äro träd eller buskar, med
breda, vid basen hjertlika blad samt röda eller hvita
blommor på bar qvist. De odlas som prydnadsväxter i
trädgårdar, ofta i form af spalièr. Två af dem uthärda
klimatet i Skåne, nämligen C. siliquastrum L., som
förekommer vild i södra Europa och orienten, samt
C. canadensis L., som är vild i Nord-Amerika. Den
vackert ådriga veden af dessa båda arter nyttjas
till svarfveri-arbeten m. m. (Namnet Judaslind
härrör deraf att, enligt traditionen, Judas
Iskariot hängde sig i ett träd af förstnämnda art.)
Ldt.
Cercolabes, zool., ett i norra delarna af
Syd-Amerika och södra delarna af Nord-Amerika
lefvande piggsvinsslägte, försedt med gripsvans,
med hvars tillhjelp de dithörande arterna klättra i
träd, af hvilkas blad och frukter de lefva. En art,
Cuandu, C. prehensilis, allmän i Guyana, Brasilien
och Bolivia, är eftersökt för sitt välsmakande
kött. Indianerna använda dess taggar till prydnader
m. m. F. A. S.
Cercopithécus, zool. Se Markatta.
Cerdagne [-danj], Sp. Cerdaña, kallas området på
ömse sidor om östra delen af Pyrenéerna, både på
franska och spanska sidan. Det beboddes i forntiden af
ceretanerna samt utgjorde i 11:te och 12:te årh. ett
eget grefskap.
Cerealier (Lat. cerealia, af Ceres, åkerbrukets
gudinna). 1. Rom. mytol. Fester till Ceres’ ära. –
2. Landtbr. Se Sädesväxter.
Cerebral (af Lat. cerebrum, hjerna), som hör till
eller har afseende på hjernan. Detta ord förekommer i
åtskilliga sammansättningar, t. ex. Cerebral-system,
den del af en djurkropps nervsystem, hvilken
innefattar hjernan och de ifrån denna utgående
nerverna.
Cerebrin (af Lat. cerebrum, hjerna), anat., hjernfett,
en beståndsdel i hjernmassan.
Cerebrospinal-system, anat., systemet af de hos
vertebrerade djur befintliga, i ett sammanhang
stående nervösa delar, som bilda hjerna (cerebrum)
och ryggmärg (medulla spinalis) samt de från dem
utgående nerverna.
Ceremoni (Lat. caerimonia l. ceremonia, Fr. cérémonie),
yttre formalitet af symbolisk beskaffenhet; vedertaget
bruk vid högtidliga tillfällen, högtidlighet;
öfverdrifven höflighet, krus. – Ceremonimästare,
person (företrädesvis hof-ämbetsman), som har
att öfvervaka, det ceremoniel behörigen iakttagas. –
Ceremoniel, sammanfattningen af de formaliteter, som
skola iakttagas vid en högtidlighet; föreskrift om
sådana formaliteter. – Ceremoniös (Fr. cérémonieux),
kruserlig, stel.
Ceremoniallagen, den del af den mosaiska lagen, som
handlar om de religiösa ceremonierna; föreskrifter
rörande dessa finnas i Pentateuchen (de fem
Moseböckerna) till ett antal af 613, nämligen 248 bud
och 365 förbud. Då emellertid de religiösa bruken
till allra största delen ursprungligen voro bundna
vid vissa trakter (Palestina) eller institutioner
(prester, offer) eller tider (tempeltiden,
konungadömet), så hafva de flesta bland dem
småningom upphört att vara gällande, och judarna
iakttaga numera endast 48 ceremonier. Man indelar
de judiska ceremoniallagarna i tre klasser. 1:o)
sådana som numera alls icke iakttagas: föreskrifterna
om offren och prestvigningen, reningslagarna
m. fl. 2:o) lagarna angående de ceremonier,
hvilka förekomma ännu i dag, ehuru med större
eller mindre modifikation af deras ursprungliga
beskaffenhet: omskärelsen, sabbaten, påsken,
veckofesten, nyårsfesten, försoningsdagen,
löfhyddofesten m. fl. och 3:o) föreskrifter om de
eftermosaiska religiösa bruken: purimfesten,
tempelinvigningsfesten, Jerusalems förstörelsedag
m. fl. L. L.
Ceremoni-bal. Se Bal.
Ceremoniel, Ceremonimästare och Ceremoniös. Se
Ceremoni.
Ceres, Rom. mytol., sädens eller åkerbrukets
gudinna. Föreställningen om henne och hennes
kult sammansmälte så tidigt med dyrkan af
den grekiska Demeter, att man svårligen kan
urskilja hvad som tillhörde det äldre och inhemska
betraktelsesättet. Det tyckes emellertid, som om
C. företrädesvis varit en plebejisk gudomlighet,
dyrkad tillsamman med Liber och Libera, hvilka
man sedan sammanblandade med Bacchus och
Proserpina. År 496 f. Kr. utlofvades under en hungersnöd
ett tempel åt C., och det byggdes vid foten af
Aventinus, intill rännarebanan, samt invigdes tre år
derefter. Gudstjensten blef,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
