Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cervantes. Miguel de Cervantes Saavedra - Cervelas - Cervena (Krivina) - Cervera - Cervia - Cervikal - Cervin, Mont (Ital. Monte Silvio, T. Matterhorn) - Cervin-Stéenhoff, Nikolaus Johan - Cervinus (Hjort), Hans, universitetslärare, prest. Se Hjort-Cervinus - Cervole l. Cervolle, Arnold de - Cervus, zool. Se Hjort - Cesalpini, A. - Cesare, Giuseppe - Cesareopapism l. Cesareopapat. Se Cæsareopapism - Cesarevitsch, R. - Cesari, Giuseppe, kallad il cavaliere d'Arpino - Cesari, Antonio - Cesarini, Giuliano - Cesaris, Giovanni Angelo - Cesarism, en form af envåldsmakt. Se Cæsarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1814), El curioso impertinente, "Hustrun på prof
eller den straffade förvetna" (1817), La gitanilla,
"Zigenarflickan" (1875) samt Rinconete y Cortadillo
(i "Spanska berättelser", 1876). En utförlig uppsats
om C. finnes i "Litteraturhistoriska afhandlingar"
af B. E. Malmström (1869). – Under titeln "Crónica
de los cervantistas" (Cervantisternas krönika)
började 1871 i Madrid utgifvas en veckoskrift, som
endast innehåller originaluppsatser om Cervantes’
lefnad och arbeten. Bland dess medarbetare finner
man Spaniens mest berömda samtida literära förmågor.
T. H.
Cervelas [servöla], Fr. (af Ital. cervello, hjerna),
cervelat-korf, ett slags korf, hvars innanmäte består
af hjerna eller rått, hackadt kött. Under fransk-tyska
kriget 1870–71 befans den vara ett utmärkt födoämne
för soldaterna.
Cervena (Krivina), turkisk ort i Bulgarien, vid
Jantras utlopp i Donau. Der vunno ryssarna under
Kamenski d. 7 Sept. 1810 en lysande seger öfver
turkarna under Kusjanz Ali, Muktar pascha och Achmed
pascha.
Cervera, gammal stad i spanska prov. Lerida
(Katalonien), vid en flod af samma namn. Omkr. 4,500
innev. 1717 upprättades der af Filip V ett
universitet, hvilket sedan flyttades till Barcelona.
Cervia [tjär-], stad i den italienska prov. Ravenna
(Kyrkostaten), vid Adriatiska hafvet. Omkr. 6,000
innev. Biskopssäte. Saltverk (Valle di Cervia).
Cervikal (af Lat. cervix, nacke), egentl. hvad
som hör till eller har afseende på nacken. I
ordsammansättningar inom naturvetenskaperna
menas dermed hvad som afser halsen,
t. ex. cervikal-kotor, -muskler, -nerver.
Cervin [-väng], Mont (Ital. Monte Silvi,
T. Matterhorn), berg bland Penninska alperna,
mellan kantonen Le Valais (Wallis) och Piemont. Det
hör till Monte-Rosa-gruppen och når en höjd af 4,482
m. (15,095 f.).
Cervin-Stéenhoff, Nikolaus Johan, prest,
skriftställare, f. i Karlshamn d. 19 Juni
1805, blef student i Lund 1822 och filosofie doktor
1829 samt tjenstgjorde derefter som kanslist i
krigsexpeditionen till 1834, då han återvände till
Lund. 1836 tog han der prestexamen, 1854 blef
han predikant vid cellfängelset i Karlshamn,
och 1863 utnämndes han till kyrkoherde i samma
stad. Teologie doktor i Erlangen 1862. – Den
svenska teologiska literaturen har C. riktat
genom förtjenstfulla öfversättningar af teologiska
arbeten, bl. a. skrifter af M. Luther,
H. Müller, F. Delitzsch, M. F. Roos och
H. Karsten. Äfven på det vittra området har han
gjort sig känd, förnämligast genom sina tolkningar
af Alfieris "Filippo" (1831) och Öhlenschlägers
"Stärkodder" (1833).
Cervinus (Hjort), Hans, universitetslärare, prest. Se
Hjort-Cervinus.
Cervole [-vål] l. Cervolle, Arnold de (vanligen
kallad "ärkepresten", archiprétre, emedan han drog
inkomsterna af prestgäll, fastän han var både gift
man och riddare) var en fransk partigängare under de
fransk-engelska krigen på 1300-talet. Till en början
tjenade han konung Johan II mot engelsmännen. Efter
slaget
vid Poitiers (1356), der han togs till fånga,
och freden i Bretigny (1360) drog han – än i den
franske konungens, än i de burgundiske hertigarnas
och andra furstars sold – omkring med en sköflande
legoskara. Hans plan att med 40,000 äfventyrare tåga
genom Tyskland mot turkarna omintetgjordes. Död 1366.
Cervus, zool. Se Hjort.
Cesalpini [tjes-], A., italiensk filosof, botanist
och fysiolog. Se Caesalpinus.
Cesare [tje-], Giuseppe, italiensk (neapolitansk)
historieskrifvare, f. 1783, d. 1856, var en tid
generaltulldirektör i Neapel och längre fram
generalintendent i Bari, men blef, för delaktighet i
konstitutionella rörelser (1827 och 1849) afskedad
från dessa befattningar. Hans förnämsta historiska
verk är Storia di Manfredi, re di Sicilia e di Puglia
(1837), som utmärker sig genom grundlig forskning
och opartiskhet. Högt skattadt är äfven C:s arbete
Sulla filosofia detta storia och den historiska
romanen Arrigo di abbate.
Cesareopapism l. Cesareopapat. Se Caesareopapism.
Cesarevitsch, R. (af Lat. caesar, kejsare, tsar,
och R. vitsch, son), den ryske tronföljarens titel. –
Cesareva, kejsarinna. – Cesarevna, dotter
af en tsar; den ryske tronföljarens gemål.
Cesari [tje-], Giuseppe, kallad il cavaliere
d’Arpino, italiensk målare, f. omkr. 1568,
d. 1640, var en bland de bättre italienske
manieristerna vid 1500-talets slut och 1600-talets
början. Han åtnjöt stort anseende och beherskade
med sin skola hela den dåvarande konstriktningen
i Rom, tills äntligen Caracciernas och Caravaggios
uppträdande åstadkom en reaktion i smaken. Arbeten
af honom finnas i åtskilliga af Roms och Neapels
kyrkor. Efter C:s kartonger utfördes mosaikerna i
Peterskyrkans kupol.
Cesari [tje-], Antonio, italiensk filolog, f. 1760,
d. 1828, var medlem af det andliga ståndet och
benämnes derför merendels "padre" Antonio. Han
gjorde sig mycket förtjent om det italienska språket
genom att rensa detsamma från gallicismer. Hans
vigtigaste arbete är en upplaga af "Vocabolario della
Crusca" (1806–09), hvilken ordbok han riktade med
omkr. 50,000 ord. Dessutom skref han Dissertazione
sopra lo stato presente della lingua italiana (1810)
och Novelle (1825) m. m. samt utgaf flere äldre,
latinska och italienska, författares verk.
Cesarini [tje-], Giuliano, italiensk kardinal,
predikade 1430, såsom påflig legat i Tyskland, korståg
mot husiterna, deltog 1431 i det olyckliga slaget
vid Thauss och blef s. å. ordförande på kyrkomötet
i Basel. Sedan han förgäfves sökt förmå påfven
Eugenius IV till försonliga åtgärder, lemnade han
mötet, 1438. År 1444 blef han dödad, under flykten
efter slaget vid Varna, i hvilket han deltagit såsom
Hunyads ledsagare.
Cesaris [tje-], Giovanni Angelo, italiensk
astronom, f. 1749, d. 1832 som direktor för Milanos
observatorium, redigerade från 1775 till sin död
"Effemeridi di Milano", hvaruti han offentliggjorde
åtskilliga uppsatser. E. J.
Cesarism, en form af envåldsmakt. Se Caesarism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
