- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
199-200

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cesarotti, Melchiore - Cesena - Céspedes, Pablo de - Cess - Cessart, Louis Alexandre de - Cessio bonorum - Cession - Cessionant - Cessionarie l. Cessionarius - Cesti, Marc Antonio - Cestius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cesarotti [tje-], Melchiore, italiensk skald,
f. 1730, blef 1768 professor vid universitetet i
Padua samt kallades 1779 till ständig sekreterare
i den derstädes då inrättade akademien för konster
och vetenskaper. Död 1808. C. räknas med skäl
bland Italiens banbrytande skriftställare. Genom sin
mästerliga, på "versi sciolti" utförda, öfversättning
af Oisian (1763) förvärfvade han sig en plats bland
den moderna romantiska poesiens förelöpare. Dessutom
lemnade han tolkningar af Plutarchi biografier (1763),
Homeri Ilias (1795) m. fl. klassiska verk. Bland
hans sjelfständiga arbeten är det förnämsta Saggio
sulla filosofia delle lingue
(1785), i hvilket han
uppträdde emot "Accademia della crusca". Hans samlade
verk utkommo i 42 band 1805–13.

Cesena [tje-], stad i den italienska
prov. Forli (Emilien). Omkr. 8,000
innev. Biskopssäte. Katedralkyrka. Stort
bibliotek. Den 30 Mars 1815 vann Murat der en seger
öfver österrikarna.

Céspedes, Pablo de, spansk konstnär och
skriftställare, f. 1538, gjorde både konstnärliga och
lärda studier i Rom, hvarifrån han 1577 återvände,
sedan han blifvit utnämnd till kanonikus vid
katedralen i Cordova. Der grundade han en konstskola
och var till sin död, 1608, verksam som målare,
bildhuggare, arkitekt, skald och konsthistoriker.

Cess (Fr. ut bémol, Eng. c flat), den med en half
ton sänkta tonen c; förvexlas enharmoniskt med h.
A. L.

Cessart [-sar], Louis Alexandre de, fransk ingeniör,
f. 1719, blef 1751 generalitets-ingeniör i Tours
och dog 1806. Han uppgjorde 1781 planen till
hamnbyggnaden i Cherbourg och utförde denna plan,
trots alla svårigheter, på ett utmärkt sätt. Det
storartade byggnadsföretaget beskref han i arbetet
Description des travaux hydrauliques (1806–09).

Cessio bonorum, Lat., afträdande af egendom, jur. Se
nästa ord.

Cession (Lat. cessio, af cedere, vika, afstå),
jur., egentl. afstående, afträdande. Enligt
det vanliga språkbruket betecknar detta ord den
handling, hvarigenom en person till sina borgenärers
förnöjande afstår alla sina närvarande tillgångar
(cessio bonorum). Enligt den äldre rättsuppfattningen
blef man genom en sådan handling fri från all vid
afträdandet befintlig gäld, och cession var alltså en
fördel (beneficium cessionis), hvilken derför medgafs
endast under vissa förutsättningar. Sedermera blef en
annan synpunkt bestämmande för lagstiftningen i detta
hänseende, och dermed uppkom en annan och lämpligare
benämning, konkurs (se d. o.).

I det juridisk-tekniska språkbruket nyttjas uttrycket
cession för att beteckna afstående eller öfverlåtande
af en fordran. Det karakteristiska för denna art
af öfverlåtelse är, att fordringen öfvergår från
en person till en annan, utan att gäldenärens
samtycke behöfver inhemtas eller hans medverkan
sökas. – Föremål för cession kan hvarje fordran vara,
såvida icke borgenärens person är af betydelse för
fordringsrättens innehåll, i hvilket fall införande
af en ny borgenär skulle förändra detta och derför
gäldenärens medgifvande erfordras (t. ex. fordran
på personligt

underhåll eller vård). Fordringen öfvergår
från öfverlåtaren (cedenten) till den nye
borgenären» (cessionarien) omedelbart genom sjelfva
öfverlåtelsen, och det är ej nödigt att underrätta
gäldenären om denna. Skulle gäldenären icke
dess mindre betala till cedenten eller med honom
ingå aftal om ändring i rättsförhållandet, får han
räkna sig sådant till godo, om han handlat i god
tro, d. v. s. icke på något sätt fått tillförlitlig
kännedom om den skedda öfverflyttningen. –
Cessionens verkan visar sig deri att den cederade
fordringen öfvergår till cessionarien i alldeles
samma skick, hvari den fans hos öfverlåtaren, hvarken
bättre eller sämre, d. v. s. med alla de företräden
eller inskränkningar, som förut tillhörde den. En
senare innehafvare kan göra fordringen gällande på
samma sätt som en föregående (t. ex. föryttra pant
eller indrifva borgen), men han kan ock mötas med
samma invändningar (om preskription, om qvittering
för fordran hos öfverlåtaren, m. m.). I afseende på
sättet för öfverlåtelsen märkes, att denna kan ske
på alla de sätt, på hvilka ett förmögenhetsobjekt
i allmänhet öfvergår från en till annan (t. ex. köp,
gåfva, betalning). Stundom eger denna öfvergång rum
utan någon särskild öfverlåtelseakt, t. ex. när en
löftesman infriar sin borgen och derigenom förvärfvar
borgenärens fordran hos gäldenären. På beskaffenheten
af den rättshandling, som förmedlat öfvergången, beror
det i hvad mån cedenten ansvarar för att fordringen
fullt utgår; från cessionen i och för sig kan derom
ingen slutsats dragas.

Det sagda gäller, vare sig fordringen är fäst vid
ett skriftligt dokument (skuldebref) eller icke;
endast i det fall att ett sådant dokument är stäldt
till innehafvaren eller till viss man eller order
gälla andra regler. Jfr Innehafvarepapper. (Se
för öfrigt I. Afzelius, "Om cession af fordringar
enligt svensk rätt", 1876.) I. Afz.

Cessionant, person som till borgenärernas förnöjande
har afträdt alla sina tillgångar. Jfr Cession.

Cessionarie l. Cessionarius, den, till hvilken en
fordran öfverlåtits (cederats). Jfr Cession.

Cesti [tjesti], Marc Antonio, italiensk kompositör,
f. omkr. 1620, d. 1669, var kapellmästare, först
i Florens och sedan i Rom. (Påståendet att han
sedermera hade en dylik anställning i Wien är
obevisadt.) Han skref en mängd kantater, och hans
operor (Orontea, Lo schiavo regio, Il pomo d’oro)
äro mycket berömda. C. öfverförde på operan de former
och erfarenheter, som Carissimi och han sjelf vunnit
på kantatens område, och verkade fortbildande på
utvecklingen af både recitativet, hvari han införde de
ännu brukliga kadenserna, och företrädesvis arian, som
af honom erhöll tydligare delning och fastare form.
A. L.

Cestius, romerskt slägtnamn. Åt C. Cestius, romersk
riddare, hvars död sannolikt inträffade 43 f. Kr.,
upprättade arfvingarna på 330 dagar en minnesvård
i form af en hög pyramid. Denna, den s. k. Cestii
pyramid
, finnes ännu i behåll nära intill porta
ostiensis i Rom. Man kan ännu se spår af målningar
å tak och väggar. Enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free