- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
209-210

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chalcedon (Kalcedon), Grek. Chalkedon - Chalcedon (Kalcedon), miner. - Chalcidiska halfön (Grek. Chalkidike) - Chalcis, Grek. Chalkis - Chalcis, zool. - Chalcit, miner. Se Kalkspat - Chalco - Chaldæa (Kaldéen) - Chaldron - Chaleb l. Chalybo, stad i Syrien. Se Aleppo - Chaled (Chalid), Ben Valid el Makhzumi - Chaleur-bukten - Chalgrin, Jean François Thérèse - Chalil - Châlil - Chalka, mongolisk folkstam. Se Kalka - Chalkedon, stad i det forna Bitynien. Se Chalcedon - Chalkidike, halfö i det forna Macedonien. Se Chalcidiska halfön - Chalkis, stad på Eubea. Se Chalcis - Chalkografi l. Kalkografi - Chalkokondylis, Dimitrios - Chalkotypi l. Kalkotypi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allting lik, blott utan synd, samt att efter
Kristi menniskoblifvande personens enhet består
i två naturer, hvilka äro utan sammanblandning och
förvandling, men tillika oupplösligt och oskiljaktigt
förenade". Detta symbolum (det chalcedoniska) blef
antaget både af den grekiska och den romerska kyrkan.

Chalcedon (Kalcedon), miner., en kiselart, som oftast
träffas i blåsrum af vulkaniska bergarter. Den bildar
derba, njurformiga, vaxglänsande halfgenomskinliga
massor, vanligen af hvit eller blåaktig färg samt
förekommer synnerligen rikligt och vackert utbildad på
Island och Färöarna, i Skandinavien deremot endast
i ringa mängd och oansenligt utbildad, t. ex. i
Transtrands socken i Dalarna, vid Norbergs grufvor
m. fl. st. Namnet träffas ej hos Plinius, men väl
hos Albertus Magnus, som tillägger: "Genomborrad
och upphängd på halsen, skyddar chalcedonen mot
fantastiska illusioner, uppkomna af melankoli,
samt bevarar kroppens krafter. Detta senare är af
erfarenheten bekräftadt". Mångfärgade chalcedoner
användas till kaméer, i synnerhet om färgerna,
såsom ofta är förhållandet, vexla lagervis. Denna
kiselart begagnas dessutom till ringstenar, sigill,
dosor m. m. Namnet anses härledt af staden Chalcedon,
vid hvilken stenarten lär förekomma i större mängd.
A. E. N.

Chalcidiska halfön (Grek. Chalkidike), en i det
forna Macedonien belägen, nu till turkiska sandsjaket
Saloniki hörande halfö, som löper ut i Egeiska hafvet
med tre fingerformiga spetsar: Athos l. Hagion oros
(Akte), Longos (Sithonia) och Kassandra (Pallene), och
som på östra sidan omgifves af Orphano-viken (fordom
Strymoniska viken), på den vestra af Saloniki-viken
(fordom Thermaiska viken). Mellan Athos och Longos
inskjuter Monte-santo-viken (fordom Singitiska
viken), och mellan Longos och Kassandra intränger
Kassandraviken (fordom Toroneiska viken). C. är
bergigt. I forntiden var det, med undantag af det
doriska Potidaea, koloniseradt af jonier, hvilka der
anlade flere städer, bl. a. Olynthos (det nuv. Mamas).

Chalcis, Grek. Chalkis, fordom hufvudstad på ön
Eubea. Det dref en blomstrande handel, företrädesvis
med bergverksprodukter, anlade många kolonier och
förde en gång ett hårdnackadt krig med Eretria.
506 f. Kr. måste det likväl underkasta sig
Athen. C. motsvaras af det nuv. Egripo l. Negroponte.

Chalcis, zool., ett till parasitsteklarna
hörande slägte, typ för en särskild familj
(Chalcididae l. Pteromalidae). Se
Parasitsteklar. – En annan familj med namnet
Chalcididae, för hvilken slägtet Chalcides utgör
typ, innefattar en del amerikanska ödlor, som
genom förminskad utveckling af extremiteterna visa
Ameiva-typens öfvergång till yttre likhet med ormarna.
F. A. S.

Chalcit, miner. Se Kalkspat.

Chalco [tsjal-], sjö i republiken Mejico, söder
om staden Mejico, med hvilken den är förenad genom
en kanal. Simmande blomster- och köksträdgårdar.

Chaldaea (Kaldéen), fordom namn på låglandet vid
nedre Eufrat. Se Babylonien och Kaldéen.

Chaldron [tjåldrön], ett i England (Newcastle)
brukligt kolmatt = 265 tons (omkr. 129
kub.-f. stenkol af vanlig storlek).

Chaleb l. Chalybo, stad i Syrien. Se Aleppo.

Chaled (Chalid), Ben Valid el Makhzumi, arabisk
krigare på Muhammeds tid. Han var i början en
afgjord motståndare till profeten och bidrog i
hufvudsaklig mån till dennes nederlag vid berget
Ohod (625). Emellertid slöt han sig sedermera
till honom samt blef hans trognaste och tappraste
fältherre. Efter slaget vid Muta i Syrien (630)
fick han af Muhammed tillnamnet Saifallah, ("Guds
svärd"). Efter profetens död slog han 634 kejsar
Heraklios’ armé vid bäcken Yarmuk samt eröfrade
Syrien, Palestina och en del af Persien. Död 642.

Chaleur-bukten [sjalör-], hafsvik, som från S:t
Lawrence-viken, på Nord-Amerikas östra kust, skär
in mellan Quebec och New-Brunswick.

Chalgrin [sjalgräng], Jean François Thérese,
fransk arkitekt, f. 1739, d. 1811, anslöt sig till
Servandonis och Boullées antikiserande riktning. Han
restaurerade Luxemburg-palatset på ett, om man
undantager den praktfulla trappan, mindre lyckligt
sätt, byggde kyrkan S. Philippe du Roule och uppgjorde
1809 planen till den efter hans död fullbordade
jätteporten l’Arc de l’étoile i Paris.

Chalil [ka-], fornhebreiskt instrument, som
användes vid tempeltjensten under påskfesten och
löfhyddohögtiden. Sannolikt var det flöjtartadt och
hade en ton, som liknade skalmejans. A. L.

Châlil (motsvarande det forna Hebron), stad i
Palestina. Omkr. 1,000 innev.

Chalka, mongolisk folkstam. Se Kalka.

Chalkedon, stad i det forna Bitynien. Se Chalcedon.

Chalkidike, halfö i det forna Macedonien. Se
Chalcidiska halfön.

Chalkis, stad på Eubea. Se Chalcis.

Chalkografi l. Kalkografi (af Grek. chalkos, koppar,
och grafein, rista, skrifva), kopparstickskonst,
kopparstick. Se Kopparstick.

Chalkokondylis, Dimitrios, grekisk grammatiker,
f. omkr. 1424 i Athen, d. 1511, uppträdde efter
Konstantinopels fall (1453) såsom lärare i grekiska
språket, först i Perugia och derefter i Florens,
dit han blifvit kallad af Lorenzo di Medici. Han
skref en grekisk grammatika, Erotemata (1493), på
gammalgrekiska. Sin största förtjenst förvärfvade han
genom ombesörjandet af de första tryckta upplagorna
af Homeros (1488), Isokrates (1493) och Suidas
(1499), hvilka alla tillika äro typografiska
mästerverk.

Chalkotypi l. Kalkotypi (af Grek. chalkos, koppar,
och typos, bokstafstecken), en metod för åstadkommande
af upphöjda tryckformar, hvilken består deri att
bilden öfverflyttas på en kopparskifva, hvarpå den
göres upphöjd genom vanlig etsning med en syra. Ur
konstnärlig synpunkt kan denna metod ej mäta sig med
träsnittet, men den ger i jämförelse med detta en
betydlig tidsbesparing. Ordet chalkotypi betecknar
stundom det förfarande, hvarigenom en upphöjd
tryckplåt på galvanisk väg erhålles af en fördjupad
och etsad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free