- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
259-260

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chattuarier - Chaucer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och urkunder från den äldre medeltiden (sista gången
i delningsfördraget år 870 mellan Ludvig den tyske
och Karl den skallige). Det är utan tvifvel detta
område, som under namnet Hetvare omtalas i Beovulf.
S. F. H.

Chaucer [tjåsör], Geoffrey, Englands störste skald
före Shakspeare, föddes i London omkr. år 1340
(ej 1328); i ett ännu bevaradt dokument af 1386
förklarade han sig då vara öfver 40 år ("XL ans et
plus") och hafva burit vapen i 27 år. Om hans slägt
och tidigaste ungdom är föga med säkerhet kändt. Man
vet dock, att han fick en vårdad uppfostran, och det
tyckes vara sannolikt, att han någon tid studerade
i Cambridge. 1357 finna vi honom som page hos
Elisabet, gemål till Edvard III:s tredje son, Lionel.
1359 deltog han i krigståget mot Frankrike och blef
derunder tillfångatagen, men snart (1360) utlöst.
Efter återkomsten till England fick han plats vid
det kungliga hofvet, vann ynnest och förtroende
hos Edvard III samt fick 1367 af denne en årlig
pension af 20 mark. 1374 erhöll han en lönande
syssla som kontrollör öfver ulltullen i London. 1382
blef han tillika kontrollör öfver lilla vintullen
i nämnda stad, med tillåtelse att hålla vikarie.
Men både af Edvard III och dennes son Richard
II togs han ofta i anspråk för vigtigare värf.
Mellan 1372 och 1384 sändes han ej mindre än sju
gånger i diplomatiska beskickningar till Frankrike
och Italien. Sistnämnda land besökte han tre gånger
och skaffade sig derunder noggrann kännedom om
dess literatur. 1386 var han några månader
parlamentsledamot för Kent; men s. å. drabbades
han af de politiska hvälfningarna under Richard
II:s regering, förlorade sina båda tullsysslor
och störtades i fattigdom. Sin årliga pension
måste han sälja för att skaffa sig bröd för dagen.
Visserligen skänkte Richard honom 1394 en ny pension
på 20 mark; men C. tyckes dock hafva haft att kämpa
med ekonomiskt betryck ända till 1399, då Henrik II,
bevekt af poemet Chaucer’s compleint to his purse,
ökade hans årspension med 40 mark. Kort derefter,
år 1400, afled C. och begrofs i Westminster abbey,
på det ställe, hvilket sedermera blifvit kallat "the
poets’ corner" (skaldernas vrå). Han var den förste
skald, hvars stoft nedsattes i detta tempel.

C:s skrifter vittna om vidsträckta kunskaper, och
han talar sjelf om sin håg för bokliga studier;
men han älskade också att umgås med menniskor och
deltog gerna i glada samqväm. Fastän i grunden af ett
glädtigt lynne, var han i allmänhet tystlåten. Hans
iakttagelseförmåga var mycket skarp. Med en öppen
blick för det löjliga och förvända förenade han
en varm känsla för allt stort och ädelt. Ett af de
utmärkande dragen hos honom var hans innerliga kärlek
till naturen, hvars skiftande fägring han skildrar
med fint poetisk uppfattning. I hans utveckling
och poetiska verksamhet särskiljer man tre ganska
noggrant bestämda perioder. Under den första,
till år 1372, stod han ännu under inflytande af
franska förebilder. Hans äldsta originaldikter äro,
så vidt man vet, Compleynte to pite och The boke
of the duchesse.
Den senare, som är författad 1369,
är en

allegoriserande klagosång öfver hertiginnan Blanches (John af
Gaunts gemåls) död. Versmåttet är det åtta-stafviga
jambiska, som var vanligt före C. Huruvida han
verkligen, såsom det vanligen uppgifves, öfversatt
den bekanta franska dikteri "Le roman de la
rose" har blifvit tvifvelaktigt genom de nyaste
undersökningarna. Om uppgiften är riktig, skulle
The romaunt of the rose vara hans tidigaste kända,
ungdomsarbete. (Jfr Roman de la rose.) –
En vändpunkt i C:s skaldelif bildar hans första
italienska resa, från hvilken han återkom mot slutet
af 1373. Under denna färd lärde han känna och beundra
de store italienske skalderna Dante, Boccaccio och
Petrarca. Genom studium af dem utbildar och förädlar
han sin smak. Hans språk vinner alltmera i ledighet,
naturlighet och behag. Nu upptager han och använder
med mästerskap den tio- och elfva-stafviga jambiska
versen, som efter honom blifvit den engelska poesiens
klassiska versmått. Till denna period (1373–84) höra
flere betydande skaldeverk. The assemble of foules
(foglarnas församling) är en tillfällighetsdikt, som
bildligt framställer en hög persons af medtäflare
och andra hinder försvårade frieri. Början af
denna dikt är efter Ciceros "Somnium Scipionis",
hvarjämte skalden lånade flere drag ur Dantes
"Commedia". Palamon and Arcite, ett romantiskt
konstepos, vars ämne är konflikten mellan kärlek och
vänskap, är en bearbetning af Boccaccios "Teseide". Af
C:s ursprungliga poem finnas blott fragment qvar,
men i omarbetad form bildar det riddarens berättelse i
"Canterbury tales". I Troylus and Cryseyde behandlar
C. på ett sjelfständigt sätt samma kärlekshistoria,
som Boccaccio använde i "Filostrato" och som
Shakspeare sedan dramatiserade. The hous of fame
skildrar huru C. af Jupiters örn föres till Famas hus
och förnimmer huru olika slag af ära och ryktbarhet
vinnas i verlden. Poemet är deladt i tre sånger
och påminner i sin allmänna anordning om Dantes
"Commedia divina". Det skrefs sannolikt 1384. Någon
öfversättare i vanlig mening var C. ej; han behandlade
sina original med en verklig skalds frihet och
sjelfständigt skapande kraft. – Den tredje perioden
af C:s poetiska verksamhet kan med skäl räknas från
den vackra, till en del efter Ovidii "Heroides"
öfversatta dikten The legende of good women, hvars
prolog skrefs 1385. Skalden stod då på höjden af sin
poetiska utveckling och originalitet. Utan tvifvel
genom drottning Annas inflytande hade han straxt
förut erhållit befrielse från att sjelf förvalta
sin tullkontrollörssyssla.

Men det verk, som framför alla gjort C:s namn
odödligt, är hans bekanta The Canterbury tales. Dessa
bilda en serie af sins emellan oberoende berättelser,
sammanfogade inom en gemensam ram, liksom Boccaccios
"Decamerone", hvilken de dock i fråga om planens
omvexling och intresse, betydligt öfverträffa. I den
allmänna prologen förtäljes, att en vacker Aprildag
händelsevis på ett värdshus i London sammanträffade
ett antal män och qvinnor af olika samhällsklasser
och yrken, hvilka alla hade för afsigt att dagen
derpå anträda en pilgrimsfärd till S:t Thomas’ graf i
Canterbury. I skildringar af målande åskådlighet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free