- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
273-274

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chénier, Marie Joseph de - Chenille - Chenon - Chenopodiaceae - Chenopodium - Chenot's jerntillverkningsmetod - Cheops

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6:te uppl. 1834). Som poetisk skriftställare började
han med att skrifva tragedier, af hvilka flere,
t. ex. Charles IX (1789), Henry VIII (1791) och Caïus
Gracchus
(1792), väckte stort uppseende, mindre till
följd af verkliga poetiska förtjenster, än derför
att han begagnade scenen som en talarestol, från
hvilken han i ett passioneradt språk framlade sina
filosofiska och republikanska åsigter. Äfven inom den
lyriska poesien försökte han sig, icke utan framgång,
men han lyckades kanske bäst i satiren – den diktart,
som mest öfverensstämde med hans lynne. Théâtre
complet
af C. utkom 1818–21 och hans Oeuvres complètes
1824–26. P. A. G.

Chenille [sjönij] l. Chenilj, Fr. "löfmask",
försvenskadt snilja, benämning på ett slags
silkessnören, hvilka hafva likhet med hårbeväxta
larver och begagnas till tofsar, broderier m. m.

Chenon [sjönång], Paschilius Dionysius,
fransk protestant, flyttade i anseende till
religionsförföljelserna i Frankrike mot slutet
af 1500-talet till Sverige och bosatte sig i
Vestmanland. Han bidrog till svenska jernhandteringens
upphjälpande genom att utifrån inskaffa skickliga
arbetare, s. k. valloner, hvilka spridde sig till
åtskilliga orter af riket. Död i Filipstad omkr. 1620,
i armod.

Chenopodiaceae, Mållor, bot., en naturlig växtfamilj,
hörande till kurvembryéernas grupp och inom
denna närmast slägt med nat. fam. Alsinaceae
(se d. o.). Från sina samslägtingar utmärka
sig chenopodiacécrna i synnerhet genom den ringa
utbildningen af det fruktifikativa systemet: blommorna
äro mycket små, tätt gyttrade, med enkelt hylle
(hvilket stundom saknas); frukten är en enfröig
nöt, o. s. v. Alla äro örter med vanligen skiftevis
sittande blad. Det oftast kraftigt utvecklade
örtståndet visar en större eller mindre tendens
till köttighet. Dermed sammanhänger, att de flesta
arterna växa på hafsstränder eller saltstepper, der
vegetationen alltid får en sådan karakter. Nästan
alla öfriga arter förekomma kring menniskoboningar
eller på åkrar. Familjens egentliga hemland är den
gamla verldens tempererade zon. Af de omkr. 400
arterna äro omkr. 20, fördelade i 7 slägten,
inhemska i Sverige. För menniskan är denna familj
af vigt genom de näringsämnen, som i synnerhet det
vegetativa systemet hos några arter lemnar; vi påminna
om spenaten samt rödbetan och hvitbetan. Å
andra sidan höra dit flere af våra allra allmännaste
ogräs. Fordom hade åtskilliga arter stor betydelse
som material för tillverkning af soda; numera
beredes detta ämne nästan uteslutande af koksalt.
S. A.

Chenopodium, bot., växtslägte, utgörande typen
för nat. fam. Chenopodiaceae, kl. Pentandria
L. I Sverige finnas 9 arter, alla ruderatväxter
eller åkerogräs. Allmännast är hvitmållan,
eller svinmållan (C. album), hvilken, liksom
många andra arter inom familjen, vanligtvis
har hela örtståndet tätt öfverdraget med ett
"mjöl" af blåslika hårbildningar; bladen kunna
begagnas som spenat. Den vidriga lukten hos
C. vulvaria härrör från ämnet trimetylamin,
hvilket äfven finnes i sillake. C. quinoa
odlas i Peru för sina ätliga "frön".
S. A.

Chenot’s jerntillverkningsmetod [sjönås], bergsv.,
är hvad man kallar en direkt jerntillverkningsmetod,
en sådan, genom hvilken man, med förbigående af
tackjernsprocessen, framställer det smidiga jernet
direkt ur malmen. Ifrågavarande metod består deruti
att jernmalmen, sönderslagen i bitar af hönsäggs
storlek, blandas med kolstybb och under 50–60 timmar
upphettas till ljus rödvärme i en schaktugn. Malmens
syre förenar sig dervid med kolet till koloxidgas,
som bortgår genom ungsschaktet, under det jernet,
med bibehållande af malmstyckenas yttre form,
qvarstannar i mycket fint fördeladt tillstånd,
såsom jernsvamp. Då uppvärmningen måste ske
genom eldningskanaler, som äro anbragta utomkring
ugnsschaktet, sammanbyggas vanligen 2 eller 4 schakt,
som äro skilda från hvarandra endast genom tunna
väggar. Emedan jernsvampen är i hög grad pyroforisk,
måste den afkylas, innan den uttages ur ugnen. Dennas
nedre del består derför af en jerncylinder, med
dubbla väggar, mellan hvilka vatten cirkulerar,
så att malmen hinner fullkomligt svalna, innan den
uttages genom en nedanför cylindern befintlig lucka.

Orsaken hvarför denna metod, ehuru femtio år gammal,
ej fått någon allmännare praktisk användning, är
svårigheten att tillgodogöra jernsvampen, hvilken
vid uppvärmning i luft eller i oxiderande gaser åter
forbrinner till jernoxid. För att hindra detta har
man sammanpressat jernsvampen i hydrauliska pressar,
hvarefter den kunnat uppvärmas och vällas. Denna
operation är dock både dyrbar och praktiskt
olämplig. Chenots metod är för öfrigt användbar endast
på mycket rika malmer. – En amerikan, Blair, som åter
upptagit metoden, tillgodogjorde jernsvampen genom
att inkasta den i det flytande tackjernsbadet i en
Martins-ugn (se Götmetall) och skulle sannolikt
hafva lyckats, om han ej af ekonomiska skäl tvingats
att afbryta sina försök. – Det är egentligen i
norra Spanien, som Chenots metod under någon längre
tid varit tillämpad. C. A. D.

Cheops l. Chufu, egyptisk konung af fjerde dynastien,
var, enligt Manetho, konung i sextiotre år (Lepsius
förlägger hans regering till 3095–32 f. Kr.) och
uppnådde, enligt ett papyrusfragment i Turin, en ålder
af 95 år. Enligt grekiska författare var han till
en början gudlös, lät stänga templen och förhindra
gudstjensten, men blef sedan ångerfull och skref en
helig bok. På monumenten deremot prisas han för stor
gudsfruktan och för uppförande af många byggnader till
gudarnas ära. C. förde krig på Sinai-halfön. En af de
der befintliga klipptaflorna framställer honom som
segerherre, med ena handen hållande en knäböjande
fiende i håret och med den andra lyftande svärdet
för att afhugga hans hufvud. – C. lät till
grafkammare åt sig uppföra Cheops-pyramiden i
Gizeh, troligen det största byggnadsverk, som funnits
i verlden. Basens sidor hade ursprungligen en längd af
233,3 in. (784 f.), nu 227,7 m. (705 f.), och höjden
har varit 146 meter (nu 138). Pyramidens rymdinnehåll
är 2,562,576 kub.-m. (17,900,000 kub.-f.). Stenmassan,
hvaraf pyramiden är byggd, är, säger Lieblein,
"så oerhördt stor, att man deraf skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free