Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chevandier de Valdrôme - Chevau-légers, krigsv., benämning på ett slags lätt kavalleri - Cevelure l. chevelyr, Fr., hårväxt, hufvudhår - Cheviot-får, ett slags får i Cheviot-bergen - Cheviots l. Cheviot hills, bergsträcka på gränsen mellan England och Skotland - Chevreau, Henri - Chevreuil, Michel Eugène - Chevreuse, stad i franska depart. Seine-et-Oise (Isle-de-France) - Chevron, Fr., taksparre, sparre i vapensköldar; ett vinkelformigt distinktionstecken, som af militärer bäres på ärmen - Chevrotera, musikt., slå bockdrill; sjunga med darrande röst. Jfr Bockdrill - Chézy. 1. Antoine Léonard de C. - Chézy. 2. Wilhelmine Christiane von C. - Chézy. 3. Wilhelm von C. - Chiabrera, Gabriello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sitt bemödande att skaffa den napoleonska
dynastien en väldig majoritet. I Aug. 1870 nedlade
han, liksom de öfrige medlemmarna af Olliviers
ministèr, sitt ämbete. C. har äfven utmärkt sig som
skriftställare. Till hans mera värdefulla arbeten höra
Recherches sur l’influence de l’eau sur la végétation
des foréts (1844) och Recherches sur l’emploi des
divers amendements dans la culture des foréts (1852).
Chevau-légers [sjövå-lesje], krigsv., benämning på
ett slags lätt kavalleri, som förekom i Frankrike i
17:de årh. och ursprungligen tillhörde drottningens
hustrupper. Några regementen funnos ännu i Napoleon
I:s armé. Från Frankrike öfvergick ifrågavarande
benämning till Österrike och flere sydtyska
stater, men försvann småningom äfven der och
finnes numera qvar endast i Bajern, hvars
chevau-légers motsvara dragoner i andra härar.
C. O. N.
Chevelure [sjövölyr] l. chevelyr, Fr. (af
Lat. capillus, hufvudhår), hårväxt, hufvudhår.
Cheviot-får [tjiviöt-], ett slags får i
Cheviot-bergen. Dessa djur hafva medelmåttig höjd
och långsträckt kropp, äro till färgen hvita,
sakna horn och hafva en kort, grof ull. De äro mest
bekanta för sin härdighet. Hela året vistas de ute,
och under 3–4 vintermånader måste de söka sin föda
under snön. Får af denna ras hafva blifvit införda
till Sverige (Gotland och Jämtland). .
C. A. L.
Cheviots [tjiviöts] l. Cheviot hills,
bergsträcka på gränsen mellan England och Skotland,
med riktning från s. v. till n. ö. Riklig tillgång
på stenkol.
Chevreau [sjövrå], Henri, fransk ämbetsman,
f. 1823, egnade sig i början åt literära sysselsättningar
och utgaf ett häfte dikter, Les voyageuses
(1844), men hängaf sig sedermera åt politiken. Han
arbetade lifligt för Louis Napoléons presidentskap
och blef derför 1849 belönad med prefektplatsen i
Ardèche. Efter statsstrecket d. 2 Dec. 1851 tog han
som "directeur du personnel" vid inrikesministeriet
omedelbar del i de händelser, hvilka förde till
kejsaredömets proklamerande. 1853 blef han prefekt i
Nantes (der han sökte realisera Napoleons planer för
arbetarnas bästa), 1864 prefekt i Rhône, 1865 senator
och i Jan. 1870 Seine-prefekt. Med bibehållande af
sistnämnda befattning inträdde han d. 10 Aug. 1870 som
inrikesminister i Palikaos kabinett och arbetade der
nitiskt för upprättande af national- och mobil-garden
samt franc-tireur-kårer. Efter revolutionen d. 4
Sept. 1870 flydde han till England, hvarifrån han
sedan återvände till Paris.
Chevreuil [sjövröj], Michel Eugène, fransk
kemist, född d. 31 Aug. 1786, arbetade en tid under
Vauquelin, blef 1813 professor vid Lycée Charlemagne i
Paris, 1824 direktör för färgeriet i gobelins-fabriken
samt 1830 professor i kemi vid Collége de France. Han
har författat flere afhandlingar och uppsatser
i kemi och i färgerikonsten. Hans vigtigaste
arbete är Recherches chimiques sur les corps gras
d’origine animale (1823), som varit epokgörande
i kemiens och industriens historia och för hvilket
"Société d’encouragement pour l’industrie nationale"
tillerkände honom ett pris af 12,000 fr. (omkr. 8,400
kr.).
För öfrigt har C. utgifvet Leçons de la chimie
appllquée à la teinture (1831), Des couleurs
et de leurs applications aux arts industriels
o. s. v. (1864), Histoire des connaissances
chimiques (1866) m. fl.
P. T. C.
Chevreuse [sjövrös], stad i franska depart.
Seine-et-Oise (Isle-de-France), vid floden
Yvette. Omkr. 2,000 innev. Slottsruiner.
Chevron [sjövrång], Fr. (af Provenç. cabrion
l. cabiron, bock, hvarpå någonting stödjes, af
Lat. caper), taksparre, sparre i vapensköldar; ett
vinkelformigt distinktionstecken, som af
militärer bäres på ärmen. Chevroner användas
i flere härar för att beteckna en viss tjenstetid
äfvensom genomgångna undervisningskurser, olika
uppmuntringsklasser o. s. v. I Sverige bär allt
sjukvårdsmanskap en röd chevron på venstra ärmen. Hos
underofficerare inom flottan utmärker chevronernas
antal olika grader. R. N. C. O. N.
Chevrotera (Fr. chevroter, af chèvre,
get), musikt., slå bockdrill; sjunga
med darrande röst. Jfr Bockdrill.
A. L.
Chézy [sjesi]. 1. Antoine Léonard de C.,
fransk orientalist, f. 1773, d. 1832, blef 1799
konservator vid nationalbibliotekets orientaliska
handskriftsafdelning och mottog 1815 en åt honom
inrättad professur i sanskrit vid Collége de
France. C. var den förste fransman, som egnade sig åt
studiet af det fornindiska språket. Af hans lärjungar
må nämnas Fr. Bopp, W. v. Humboldt, Fr. v. Schlegel
och E. Burnouf. Inom literaturen gjorde han sig
bekant genom öfversättningar af den persiska dikten
"Medschnun och Leila" (1807) och Kalidasas "Sakuntala"
(1830). – 2. Wilhelmine Christiane von C., född
von Klencke, den förres maka, tysk författarinna,
f. 1783, d. 1856, blef 1810 skild från sin man och
vistades derefter i Tyskland, der hon förvärfvade
ett aktadt namn dels genom den fosterländska
ifver, hvarmed hon under befrielsekriget 1813
egnade sig åt vården af sårade tyska soldater,
dels genom sin literära verksamhet. Bland den
romantiska skolans skaldinnor förtjenar hon en
framstående plats genom sina Gedichte (1812)
och Herzenstöne auf pilgerwegen (1833). Hon skref
äfven romaner, bl. a. Emmas prüfungen (1827),
och noveller samt texten till den genom C. M. von
Webers musik bekanta operan Euryanthe (1824;
"Euryanthe", 1838). – 3. Wilhelm von C., de förres
son, tysk skriftställare, f. 1806, d. 1865, lefde från
1850 som publicist och romanförfattare i Wien.
Hans skildringar ur medeltidens och hans samtids
folklif utmärka sig genom kraft och humor.
Chiabrera [ki-], Gabriello, italiensk skaldr f. 1552,
d. 1637, intager en framstående plats i den italienska
poesiens histora. Emedan han ogillade den då herskande
marinismens tomma formväsende, ville han – såsom han
sjelf yttrade – företaga en upptäcktsresa på lyrikens
område, liksom hans landsman Columbus hade gått för
att söka en ny verld. För det ändamålet bröt han sig
lös från Petrarcas sonett-tvång och vände sig till
den antika lyriken, i synnerhet den grekiska. Inom
denna blefvo Pindaros och Anakreon hans mönster:
den förstnämnde för hans heroiska canzoner, den andre
för hans visor. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
